torsdag 27 april 2017

Ett fantastiskt minne dök upp


Som vi gräver i våra förflutna liv. Det blir så när man flyttar...tror jag, i alla fall för mig.
Hamnade i en gammal flyttbox och började sortera fotografier.
Under en mängd av år hade jag min Leica med i ateljén för att ta etâtbilder och även bilder av slutliga resultat.
Det är helt fantastiskt att sjunka ner i dessa målerier och teckningar. Jag tänker, nu när jag börjat "ateljéa" igen att jag stigit på samma station jag klev av vid. Samma problematik, samma eviga slit, samma kamp mot materialet och ytan, samma riva ner och bygga om nästan tills underlaget ger vika. Och så plötsligt uppstår balans och det är ett så lyckligt ögonblick.



Bland alla dessa hundratals bilder hittade jag några från en separatutställning jag hade i Norge, i Stavanger Konsthall med starkt bistånd från den gamle redaren Sig Bergesen och Morten Sig Bergesen. Vernissagekvällen var jag hembjuden till redarfamiljen på en minnesrik supé. Helt fantastiskt när jag tänker efter där jag sitter med några bilder från utställningen där jag visade måleri, pasteller, teckningar och neonskulpturer.
Minns också resan dit. Hade hyrt en stor folkalastbil med släp, packat noga i Stockholm och drog sedan iväg. Ner till Oslo gick det utmärkt, trots lätt vinterväglag. Övernattade där hos vänner från mina Osloår och fortsatte tidigt nästa morgon mot Stavanger. Där över fjället började helvetet med fruktansvärt snöfall och storm och konvojkörning och fastkörning . Jodå jag kom ner till Stavanger på kvällen och hängde sedan utställningen hela natten.

Lite reklam för en superserie från Björn Frantzén för vanligt folk



Inget tvivel ska råda över att jag är part i målet och det här är väldigt sällsynt på tabberaset.se, att jag sätter mig ner för att göra reklam för en specifik produkt. Nu är det dock så att jag inte kan undvika, för det här är bra grejer och det säger jag efter att objektivt ha testat dem i snart ett halvår.
Hade det varit skit, hade jag aldrig skrivit någonting utan låta glömskan vara produkterna behjälplig och det är ju det som skiljer mig från min vana i just det här fallet efter snart fyra bokproduktioner tillsammans och ett år som Björn Frantzéns PA utöver en 17-årig vänskap. (Så är detta sagt för den som vill värdemäta mina ord)

Jag tycker det är en fördel att Björn låter formge, testa och sätta sitt namn på en serie köksgrejer som omfattar allt från termometer och knivar till förkläden, slängar och stekpannor och inte falla, som så många andra, för att göra skärbräden för flera tusen och knivar som man inte vågar använda. Sprungen ur arbetarklass och folkbildning gör han en semiexklusiv serie för Åhléns. Ett slags IKEA plus/plus som vem som helst har råd med för att kanske bli en bättre hemmakock.



Nu när vi flyttar (på lördag) och får ett mindre kök, har jag idogt försökt reducera min redskapspark under mottot "less is more" vilket hittills under min karriär varit "less is no more". Ganska mycket gick under vår gårdsloppis för några veckor sedan, resten gick till en loppis för välgörenhet. Alla gamla knivar som gjort sitt, kastruller, stekpannor, gjutjärn, formar till ditt och datt, slitna slängar, förkläden med olika varumärken påtryckta.

Under sommaren kommer jag att laga mat för fotografering av en ny kokbok. En kokbok som bara är min egen, kommer ut i början av november. Då kommer Frantzéns köksserie väl till pass och får en ytterligare test. Så här långt är jag väldigt nöjd.