Ett fantastiskt minne dök upp

Som vi gräver i våra förflutna liv. Det blir så när man flyttar...tror jag, i alla fall för mig.

Hamnade i en gammal flyttbox och började sortera fotografier.
Under en mängd av år hade jag min Leica med i ateljén för att ta etâtbilder och även bilder av slutliga resultat.
Det är helt fantastiskt att sjunka ner i dessa målerier och teckningar. Jag tänker, nu när jag börjat "ateljéa" igen att jag stigit på samma station jag klev av vid. Samma problematik, samma eviga slit, samma kamp mot materialet och ytan, samma riva ner och bygga om nästan tills underlaget ger vika. Och så plötsligt uppstår balans och det är ett så lyckligt ögonblick.

Bland alla dessa hundratals bilder hittade jag några från en separatutställning jag hade i Norge, i Stavanger Konsthall med starkt bistånd från den gamle redaren Sig Bergesen och Morten Sig Bergesen. Vernissagekvällen var jag hembjuden till redarfamiljen på en minnesrik supé. Helt fantastiskt när jag tänker efter där jag sitter med några bilder från utställningen där jag visade måleri, pasteller, teckningar och neonskulpturer.
Minns också resan dit. Hade hyrt en stor folkalastbil med släp, packat noga i Stockholm och drog sedan iväg. Ner till Oslo gick det utmärkt, trots lätt vinterväglag. Övernattade där hos vänner från mina Osloår och fortsatte tidigt nästa morgon mot Stavanger. Där över fjället började helvetet med fruktansvärt snöfall och storm och konvojkörning och fastkörning . Jodå jag kom ner till Stavanger på kvällen och hängde sedan utställningen hela natten.