Flytten är genomförd och vi är tillbaka i Tureberg

Ett stort debacel när flyttkillarna sent omsider dök upp.
Det löste sig till slut, men inte utan problem

140 kartonger i delade högar i hela huset

Sådär ja, nu är det gjort. Efter mycket om och men och alldeles för dålig mat och alldeles för lite sömn så är vi på plats i gamla Tureberg i korsningen Bygdevägen Sollentunavägen.

Nu börjar utrensningsfas nummer två. Lika bra att göra det medan man minns helvetet med att få med allt.

Natthamburgare när allt var packat och klart för flytt

Utrensningsfas ett inleddes två veckor före flytt då vi har loppis på gården. Ändå blev det två täckte B-körkortslastbilar fyllda med grejer till välgörenhet (säljs på Skopan i Väsby om lördagar).
Varje pinal vi plockar upp, varje bok, varje köksgrej vänder vi och vrider vi på och ställer oss frågan: Behöver vi det här. Inte sällan är svaret nej, oavsett affektionsvärde. Det här är oerhört effektivt märker vi.

Tröttheten var förlamande

Barnen informeras med bilder på mejl med frågan "ha, inte ha?".
Idag blev vi av med en byrå från mitt gamla hushåll och föräldrahem och en komod från Kristinas som hämtade av hennes son jämte en gustafsbergsservis vi ätit färdigt på och till förmån för en Figgjo med flata tallrikar, assietter och djupa tallrikar.

Tom i hyllorna natten till lördag sånär
som på ett 0-alkoholigt bubbel att fira med.

Nu har vi lagt lådvis med "fina grejer" till välgörenhet igen. Bakformar, gamla Bourgeatgrejer, hela köksäventyr som inte får plats och som gjort sitt hemma hos oss - nu får de göra tjänst hos några andra, jag menar, köper man kvalitetsgrejer blir man ju aldrig av med dem.
Snart är vi inne på boklådorna och vi har ett mer begränsat utrymme nu är tidigare. Det blir till att sovra igen. Nu är dt bara prima lektyr som sorteras ut. Lägger upp dem här och lite varstans till försäljning för den som det behagar och så småningom, no mercy! Har snart hivat 1000 volymer.
Sisa natten på Lugnet, när vi var väldigt slitna så låg vi i sängen och Kristina frågade mig: Varför odlar du?

Fanastisk känsla när allt står där packat och klart för flytt

Det var ingen anklagande fråga utan bara ställd rätt ut. Och jag låg där oförberedd och undrade själv, tyst, länge...ja varför i helvete? Jag kunde inte svara. Undrade själv. Kanske för att bevisa något, men i så fall för vem? Sen kom jag på: För att se om det är möjligt.
Kristina: Vad det möjligt då?
Jag: Visst var det möjligt. Så innihelvete möjligt!
Krisitna: Men då vet du!
Jag: Jaa då vet jag.
Så nu ryker alla odlingsgrejer också. Idag hämtades jordfräsen. Återstår en hel del trädgårdsverktyg.
Älskar vändningar i livet. Har blivit några sådana.

Mest oro för mitt älskade piano som jag haft i över 60 år.
Flyttat med mig överallt, tyvärr blev det chippat i lacken på ett ställe. Flyttreklamation på väg!