Konserterna var lagda så att vi fick se i stort sett hela landet från ytan och till djupet, politiskt, socialt, utveckling och historiskt.
Översållat med krigsminnen, minnen från den onda tiden som inte alls kanske var så ond i mångas ögon.
Vår taxischaffis förklarade på sprucken italienska hur de höga moderna husen representerade demokratin och de låga vackra husen "communista". Nu finns här bara mafia, prostituerade, lurendrejeri och våld. Förr var det ordning och reda och lyckliga människor. Fan trot! Ordning och reda möjligen, men lyckliga? Knappast, när var och en som går på gatorna har en relation till den värsta av dödar, avrättningsdöden under Hoxhas polisstatsordning och underrättelseorgan Sigurimi.
Mötena med människorna, med publiken, med alla hjälpsamma och ändå handfallna har etsat sig fast. Alla dessa nyfikna trots demokrateringsprocess som inleddes vid Hoxhas död och tog fart vid befrielsen under början av 90-talet.
 |
| Det här är ett av de centrala byggnadsverken i Tirana, Enver Hoxhas mausoleum, eller pyramiden som den kallas i folkmun. invigdes på Hoxhas 80-årsdag 1988 och ritades bland andra av hans dotter Pranvera. Nu krossat och klottrat av hat. Tiranaborna ser helst att skiten rivs där det talande nog ligger dikt an och är sammanbyggt med Tiranas och Albaniens TV och Mediacentrum. |
Svidande vackert som skulle få Gud att skratta. Landskapet böljar och visar upp den vackraste av sidor både från bergens högsta svindlande vägsträcka ner till de bördiga dalarna och däremellan oändliga olivlundar och dessa milslånga stränder ut mot norra delens Adriatiska hav och som snart kommer att översållas av tillresta turister. För så är det att Albanien, när väl man rättar upp övergången mellan benhård stalism till förståndig demokrati kommer det här att bli det nya, nära turistlandet.
Mer om Albanien kommer när väl jag landat ordentligt och fått smälta intrycken.
