onsdag 29 september 2010

"Guldkranarna" har ramlat av Sollentuna Centrum



Det här skulle bli ett köpcentrum som skulle vara "lite förmer". Här fanns det inte plats för mer folkliga aktiviteter utöver HM.

Två mordbränder mot ett kafé, en brandbomb mot en restaurang - 82000 liter sprinklervatten ut i det bländande nya centrumet med golv av något djungelträ. Man undrar, vågar man handla där?

Så stod jag vid kassan på HM igår och lade upp ett paket strumpor till min dotter, samtidigt får jag syn på en tröja till August som hängde där bredvid kassan bara för att jag skulle få syn på den och köpa den av impuls - det där är ju taktiskt uträknat och jag skiter i om jag går på sådant om det är bra grejer.

Jag frågade biträdet i kassan om tröjan finns i storlek 90-130 (tror jag att det är).
-Titta efter själv, de hänger ju där, fick jag som svar belamrad med en unge i handen, en tung datorväska på axeln och en fiollåda med noter under armen.

Jag sa att det blir lite svårt att se efter själv, jag har inga händer kvar. NB tröjorna hängde 40 centimeter ifrån fröken i kassan. Samtidigt tog människan strumporna och pep in priset i kassan.
Du jag behöver hjälp, jag vill ha den där tröjan, försökte jag.
Då svarar hon, Du får ropa på någon annan.
-Men hallå, det är mig Du håller på med nu, det är mina strumpor du piper in i maskinen. Jag vill ha en tröja också, försökte jag.
-Du får ropa på någon annan, vidhöll den konstiga bakom disken.

Det blev inte det där inställsamma, servicemedvetna, lite lyxigare centret. Sollentuna centrum är ett moras.

söndag 26 september 2010

Beppino Occelli - Gudarnas ost inlindad i tobaksblad



Jag bokstavligt talat snubblade över den i veckan som var - visst hade jag hört om osten, bara hört och läst om den långlagrade Beppino Occellis tvåårslagrade tobaksbladsinlindade gudomligt smakande ost.

Hade jag bara känt doften av den och kanske fått ägna en titt åt denna ostbit som ger "or" ett ansikte hade jag förmodligen bara tänkt att den hade fått gå för länge och nu kunde säljas för 14 kronor biten som "fågelost". Så smakade jag den och den lyfte i munnen, den var mild, aromatisk och fyllde hela munhålan med smak och i varje andetag växte smaken för att bli fullständigt intagande för alla sinnen, texturen, doften, smaken - en gudarnas ost som jag bara var tvungen att köpa.

Den låg oansenligt i fiskaffärens ostdisk, Br. Axelssons fisk, i Sollentuna Centrum - aldrig hade jag väntat mig att hitta en sådan fullkomligt magisk smak i denna förort - men där låg den och jag frågade om den, men fick komma tillbaka idag på morgonen och prata med en nyvaknad butikschef i telefon.

Valcasotto är hembyn och fabriken, som ägs av ostmästaren Beppino, heter Borgo dei Formaggi. denna fullständiga smakbom tillverkas av get, ko och fårmjölk.

Priset då - jo tack, jag betalade 850 kronor kilot - värd vartenda öre. En billig ost om man ser till smaken. Jag tror jag tar mig en bit nu där jag sitter bara för jag vill ha njutningen, upplevelsen i det ögonblick jag laddar upp detta skrivna...så ja, nu är det gjort - mästerlig smak.

Höstmarknad - ta med äpplen - Hersby Hembygdsgård

(Klicka på affischen för att öppna den i större format)


Det känns lite definitivt. Hösten är över oss och just den här morgonen känns det i luften att den stora omvälvningen är över oss: kallt, hög luft, kristallklart. Det är dags att börja tänka på den övervintrande trädgården. Jag har massor kvar att gräva och riva och kompostera och hämta fröer från till nästa år och potatis att vittja och julbordspotatis att täcka, kanske ett växthus att bygga.

Idag inleder vi också hösten på allvar inom Sollentuna Hembygdsförening och med en Höstmarknad på Hersby Hembygdsgård. Som vanligt i samarbete med Sollentuna Trädgårdsgille som kommer dit med en äppelutställning och sina kunskaper i pomologi varför den som känner sig hågad kan ta med sig egna okända äpplen för bedömning och artbestämning.

Hembygdsföreningen arrangerar också höstmarknaden i sällskap av Sollentuna Slöjdgille som är våra hyresgäster i Västra Hersby. Varje höstmarknad, sedan lång tid tillbaka ser jag till att förse familjen med vintersockor just från slöjdföreningen - handstickade ullsockor av högsta kvalitet - passa på - till julmarknaden är det ofta för sent. Slöjdgillet serverar också kaffet under dagen.

Öppet mellan 12 och 15 - jag kommer själv att vara på plats under dagen och bland annat lyssna på Magnus Sjöholm som kommer för att berätta om byggnadsvård. Han är "arkeologisk timmerman" vilket inte betyder att han är urgammal utan att han med härledning av märken i en ursprunglig bräda kan ta fram verktyg som densamma är tillverkad av och på så sätt hitta tillbaka till arbetsmetoder och i förlängningen till människan som hållit i verktyget en gång och därmed nå kontakt med hela samhället som verkade på plats, hushåll, ekonomi, social status, hälsa och så vidare. Han har tidigare jobbat med bland annat Birka och Eketorps fornborg.

torsdag 23 september 2010

Bra rutet om tillbakasträvarna




Tongångarna känns otäckt nog igen. Det gör mig och många andra iskalla inombords (Entartete Kunst.

Man behöver bara ögna sig genom Sverigedemokraternas partiprogram för att bli riktigt mörkrädd. För den som inte läst så ska bland annat konsten inte framträda provocerande, vi ska värna om vår gamla svenska kultur och den som kriticerar Sverige ska utvisas. Kan tyckas löjeväckande och skrattretande 2010, men sådana tankar har tidigare skapat fullständigt kaos i världen med oinformerade människomassor som lockats med.

Jag sitter som ordförande i Sollentuna Hembygdsförening, ett litet aktivt kulturfäste som säkert skulle gillas fullt ut av Sverigedemokraterna om det inte varit så att vi även bryr oss om dagens hembygd, den hembygd som just nu byggs och skapas.

Det nya Sollentuna är också hembygd och för så många fler olika slags människor än för 50 år sedan

Så här förklarar jag i en ledare i föreningens tidning omedelbart efter att jag blivit vald till ordförande:

"Idag bor det 63 347 personer i Sollentuna. Sedan förra mätningen är det 393 fler. Många kommer från kulturer och länder helt olikt Sverige – så hittar en del till Hembygdsföreningens Hersby – ser de gamla redskapen och känner igen sig, bakugnen i Rotsundastugan, skomakarens verkstad i stenhuset, tröskvandringen, fähuset.

Där uppstår ett möte – där fungerar den gamla Hembygdsföreningen som ett av samhällets kanske viktigaste integrationsinstrument – igenkänningen, mötet, förståelsen, samtalet."


Idag fick jag ett mail från Sveriges Hembygdsförbunds generalsekreterare Jan Nordwall. Han skriver så här:

Sveriges Hembygdsförbund, SHF, organiserar den svenska hembygdsrörelsens 1 950 hembygdsföreningar och 26 regionala förbund. Rörelsen omfattar ca 430 000 medlemmar varav omkring 40 000 människor beräknas vara aktiva medlemmar.

SHF har noterat att Sverigedemokraterna vill satsa stora resurser på arbetet med det svenska kulturarvet, däribland hembygdsföreningarna, och minska stödet till kulturyttringar som enligt partiets synsätt syftar till att provocera och chockera.

SHF förespråkar ett starkt stöd för arbetet med att ”främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas” (statliga kulturpolitiska målet). Mot bakgrund av Sverigedemokraternas väl kända invandrarkritiska inställning vill vi dock påtala följande:

SHF:s värdegrund är att hembygdsrörelsen är öppen för alla människor oavsett bakgrund.
Vi gläds åt det mångkulturella samhället och ser intresset för kulturarvet som en förenande faktor, en resurs för integration och utveckling. Den nära femtedel svenska medborgare som har utländsk bakgrund har en självklar rätt att i Sverige få utöva sin kultur och vårda sitt kulturella arv. SHF ser här inget hot mot det som vanligen uppfattas som traditionellt svenska kulturyttringar. I ett mångkulturellt, generöst och öppet samhälle finns plats för alla. Hembygdsrörelsens omsorg och intresse är lokalsamhället, byn, kvarteret eller förorten, där vi bor – oavsett om vi är muslimer från Iran, kristna från Etiopien eller ateister från Nybro.

Det är också SHF:s övertygelse att ett levande kulturliv förutsätter ett kraftfullt offentligt stöd och att kulturutövare och kulturproducenter tillåts verka på armlängds avstånd från politiker. Det är vår uppfattning att ökad politikerstyrning av kulturformer i förlängningen utgör ett hot mot grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter.

onsdag 22 september 2010

Anklever Anglais på Edsbacka Bistro - blev det också verkligen!

Bistrons kalvlever vid ett tidigare tillfälle


Alltså - ibland blir det bara så efter principen "säger Du snöripa...".

Vi hade kört färdigt för dagen och var på väg hem med vår fiolspelande dotter efter att ha kollat av våra odlingar och sett en skog av solrosor därstädes och påmints om hur dj-a mycket grävande det blir. Då säger Rodjana - precis som vi far förbi Edsbacka Bistro "Kalvlever Anglais" mmm.

Första tanken blev att slå på en tvärnit, men vi hade en dotter till att hämta hem påminde vi oss, en som satt vid farfars mac och gjorde läxor. En massa tvärringande vidtog, Bistron bord - dotter ut och in i bilen så for vi till Bistron och parkerade på min egen plats (den är inte min egen, men vi kallar den så) bara för att konstatera att vi inte hade en spänn på oss än mindre kontokort.

Det här ovan har inget med anglais att göra dock lever - det är Rodjanas tunga, heta thailändska leversoppa. Det låter bara endokriniskt och inte gott, men är förföriskt. Mer om leversoppan här

Hem igen tog det bara ett ögonblick innan vi var tillbaka. Familjemiddag en helt vanlig sketen onsdag och med utmärkt smältande Kalvlever Anglais.

Vi kom på när vi satt där att vi faktiskt firade att lägenheten är såld (igår) och huset köpt (i förrgår) så nu går flyttlasset den sjätte december. Man börjar redan se vad som kan slängas. Men som sagt det här fick bli vårt första firande.

måndag 20 september 2010

Träffa Leif Mannerström - studentafton i lund blir "husmansafton"



Den sista september kommer Leif Mannerström att sätta sig inför lundastudenterna. Det är studentafton - enligt statuterna ett oberoende forum för debatt och samtal som förekommet sedan 1905.

Denna dag, eller snarare afton, kommer jag att sitta på scenen tillsammans med Leif som hans moderator och jag vet av det jag sett av Leif vid våra möten hittills att aftonen kommer att bli mycket underhållande. Leif är en berättare och dessutom en kunnig sådan som kan hålla en poäng genom en längre historia och sedan släppa den i det timade rätta ögonblicket.

Den här kvällen blir en memoarkväll - samlade bitar som tidigare spritts i mängder av böcker. Lita på att det blir läckergomarnas afton med verbala gastronomiska krumsprång, han är bra på det Leif Mannerström som väl smakar allt mellan tryffel, lutfisk och surströmming.

lördag 18 september 2010

Välkommen till njutningen - Frantzén Lindeberg

Visst jag är part i målet då jag är involverad i ”firman”, men nu har jag varit på Frantzén Lindeberg på skördefest vid två tillfällen – tidigt med Rodjana och så sent som i torsdags med en matskribentvän. Skördefest som höstmeny även om det är outtalat.

När jag någon gång efter första stjärnan satt i matsalen med en av landets kanske mest dolda och samtidigt viktigaste gastronomiska rådgivare och upptäckte att han satt och rördes till tårar av smakerna och matlagningskonsten tänkte jag – "det kan inte bli bättre än så här". Idag förstår jag att det kunde det visst det

Det blev mer renodlat, rakare och mindre insmickrande lustifikt. De egna trädgårdarna är ett lyckoskott med urval av det allra bästa varför man kan föräras en liten sked dillspäckad palsternackspuré med sprödbakat kycklingskinn.

Då har den lilla skeden föregåtts av en ärtspäckad liten rökt killing som omedelbart för tankarna till raderna av Agnes von Krusenstierna som jag behagar citera på F/L hemsida:

”Angela trängde sig in i ärtsnåret, fick duschar över sig av vattendroppar, som vilat på bladen, och stoppade en handfull ärter i munnen. De voro söta och kalla och knastrade lustigt, när hon tuggade dem. Luften var så frisk dessa morgnar. En syrlig doft från daggbestänkta blommor och fuktig mylla fyllde den.”



Just så var min barndom i ett ögonblick och så upptäckte vi att vi delade den vid bordet.

Palsternacksgröten och ärtsmaken med getkilling och torkad getmjölk ingår i det som kallas ”prolog” där också en av mina tidigare favoriter ingår nu reducerad maximalt till en liten sked puré på potatislök från Råshult med råriven lakrits. I flera serveringar njuter vi havskräftor, gravad torsk, vispad anklever med körsbärsmacaron etc.

I prologen ingår också en liten blodplätt med löjrom från Kalix toppad med brynt smörpulver, surklöverrova och ett litet mos på nashipäron och kalvbacon.

Jag var med och träffade George Blanc när han höll hov och gästspel på Edsbacka. Dit tog han sin mammas, eller var det mormors, potatisplätt – det här är en blodspäckad variant som introducerar hösten på bordet med väldig intensitet och samtidigt oerhört klassiskt. (lärde mig också koka piggvar av George Blanc där i köket på Edsbacka i en buljong med socker och som han lärt sig av en gammal kvinna på Grönland)

Surdegen står och jäser i en låda vid bordet under prologen, pizzadeg säger min bordsgäst – det visar sig vara ytterligare en produktutveckling från salig insomnade bageriet på andra sidan gatan, det vill säga mästerbagaren Daniel Lindeberg, speciellt i kombination med det handkärnade saltbemängda smöret från Patrik Bring på Vallmobackens mejeri.

Den mörade biffen kommer på en platta, skrapad med riven anklever och med strimlor av kallrökt ål och lök, en smaksymfoni i färger från den venetianske målaren Vittore Carpaccio (1495).

Pilgrimsmusslan serverades tidigare med höaska och bränd brödpudding, färskpressad blomkålsmjölk, brynt smör, tobakshonung och karamelliserad blomkålspure och som jag skrev redan då ”fick Gud att skratta av välbehag”. Nu kom den i sitt eget skal simmande i smält jungfrusmör och kryddad med äggkräm och tryffel kompletterad i en andra servering med en tartar på mussla där romsäcken emulgerar och kompletteras med blommor och mera tryffel – i det musselskalet serveras en skvätt kammdashibuljong med yuzu och lime – !!!

Senast vi var där fick vi en marulk – idag var dagens bästa fisk en odlad torsk tillagad under exakt temperatur, bättre än så här blir det inte!, och bestruken med grisfett.

F/Ls fattiga riddare som tidigt fick Cecilia Hagen att i en kolumn utropa att det här var den rätt hon ville beställa som sin sista i livet om det var möjligt, framkallar fortfarande rörelse.

Så blev det sådant där härligt 80 tal som bjöds på krogar som Operakällaren, Edsbacka, Paul och Norbert, Ulriksdal, Teatergrillen, Stallis och Riche – en liten ”uppfriskare” som då var en sensation och som varierades i det oändliga – en liten italiensk isglass från begynnelsen, en granité. På F/L äppelfylld i smak med klassiska grurkörtsblommor och knapriga djungelgurkor och små stick av fänkålspollen.



Kalven är ”sjukt bra” skulle man uttrycka sig lite modernt, en Côte de Veau från Normandie som först fått marinera i vassle och sedan grillats i kökets nya grill och över björkkol. Den serveras med smörstekta toppmurklor, härligt besk endive. En rasande smaksymfoni med allt av texturer och med ett kalvkött med sämskskinnskänsla. Obcsent bra på gränsen till kinky.

Fördesserten med ugnsbakad blåbärsglass är barnsligt lekfull med små geléiga honungsbomber och sprakiga maränger. Den följs av en tydlig vuxendessert där glassen kryddats med lagerblad – tar det som en personlig hyllning! Och med äppeljuice och syrade palsternackschips.



Efter denna flera timmar långa smakresa landar vi i en epilog – en rulltårta.

-Jag som aldrig gillat rulltårta! Kommenterar min gäst.

En körsbärsmarmelad, en tomatmarmelad kompletterar med chokladjord.

Vi sammanfattar att det inte längre behöver vara insmickrande. Att det är skönt att slippa mat som scenkonst, det blir opera i alla fall. Det känns oförskämt att upprepa”det kan inte bli bättre än så här” för jag vet att jag kommer att bli överraskad igen – vintermenyn står för dörren.

lördag 11 september 2010

Med öppna ögon hittar man stulen text



Jag satt där i godan ro och läste en liten hembygdstidning från en hembygdsförening norr om Stockholm, dock ej min egen i Sollentuna som jag dessutom är ordförande för.

Självfallet, med mitt intresse som uppehöll mig i forskningsarbete i långt över ett år, bläddrade jag upp en artikel som rubricerades "Avrättningsplatsen" (bestämd form).

Bara efter några raders läsande reagerade jag. Det var mina formuleringar, mina fakta och mina ord. Inte kunde det väl vara så att...

Jag kollade i min lilla pärm om avtal och överenskommelser. När man ger ut en bok med ett så stort allmänintresse är det åtskilliga som hör av sig och som vill köpa publiceringsrätt av material som rör dem specifikt - ibland för små upplagor och när det gäller föreningar, organisationer, med små medel brukar jag komma överens på annat sätt.

Dessvärre hittade jag inget som sa att jag skulle ha ett samarbetsavtal, överenskommelse, ersättning eller ens att jag talat med utgivaren denna gång.

Varför gör sig inte människor besväret att fråga istället för att så flagrant bryta mot upphovsrätten?

torsdag 9 september 2010

SvD slarvig med fakta om Edsbacka!

Omslaget på Edsbackakocken, Christer Lingström och Edsbacka Krogs kundtidning som kom ut varje år till julbordet. Jag hade förmånen att få producera och vara redaktör för skriften och försatte knappast tillfället att slå hål på gamla myter om att "det var bättre förr"

Glädjande ändå hittade matpatrullen från Svenska Dagbladet till det nya Edsbacka Wärdshus i Sollentuna - krogen som tog över efter Christer Lingström sedan han stängde sin två-stjärniga Guide Michelinkrog i februari/mars.

Matpatrullens smaktester kryddas ofta med rum och tid, miljö, porslin, dukning, krogens historia och så vidare. Edsbackabesöket var inget undantag, dock slarvigt och utan källkritik. Förmodligen har någon informerat patrullen att "här har bedrivits krog sedan Henrik Olofsson fick privilegium 1626" och att källaren har den tidstypiska valvslagningen i tegel. Då tar man liksom för givet att det är i samma hus man sitter och bedömer maten 2010 i augusti/september.

Det blir lite väl tilltaget att prata om "de hemtrevliga 1600 talslokalerna" och samtidigt speglar det en urdum historisk förfalskning.

Den gamla krogen som stod på den kvarvarande tegelslagna husgrunden är för länge sedan borta och den miljön på 1600 talet var allt annat än hemtrevlig. Vi i det 21a århundradet skulle med sannolikhet inte stått ut ens tio minuter.

Smuts som vallar på golvet, infekterade variga spottloskor, fekalier i närmaste omgivningen, sopor och stinkande avskräde ända in i sovgemaken med väggfasta sängar bäddade med grov säckväv fylld med halm och med råttor som kröp efter socklarna, småkryp och grådaskigt menade väggar med blodfläckar efter söndertryckta löss. Kallt, dragigt och fuktigt och knappast någon mat att få beställd - krog på 1600 talet och långt fram därefter var ekvivalent med brännvinsservering och där det serverades brännvin var det allt annat än "hemtrevligt".

Man undrar lite över förståndet och närvaron hos dessa matpatrullare - något litet om måltiddshistoria borde de väl kunna. I alla fall så pass att de förstått att 1600-talet näppeligen hade något "hemtrevligt" att bjuda på.

Bjöds det mat över huvud så var detta på ett gästgiveri - något sådant var aldrig Edsbacka, däremot öppnades ett i Rotebro 1647.

Någon gång under 1600-talets slut brann eller revs det gamla kroghuset vid Edsbacka. När bråten efter det gamla rensats undan byggdes ett stenhus på grunden - ett ganska så typiskt tidigt 1700- talshus. Det finns ett liknande i södra Sollentuna, rättarbostaden vid Rådan, också det byggt över en gammal 1600-talskällare.

Inte ens under 1700 talet (inte ens heller under de påföljande ett och ett halvt århundrade), kunde man prata om "hemtrevlig miljö eller god mat" på Edsbacka snarare handlade det om frukostering på befröade ägg, surt öl och såar av brännvin efter en natts kall vila fortfarande i halmbingar med råttor och möss pilande över och under sängen.

Varför detta behov av att göra vår historiska tid så inbjudande och nostalgiskt vacker och pitoresk?

måndag 6 september 2010

Tabberaset ger sig in i politiken

Måndagsdebatt på biblioteket i akt och mening att göra politiken intressant och locka fler till valurnorna den 19 september. Jag fick erbjudande att moderera debatten vilket jag naturligtvis tackade ja till. Ledde en liknande historia inför förra valet. Flera frågetecken rätades ut under kvällen och inte minst utkristalliserades de tydliga skillnaderna i borglig och röd lokal politik.

Lika bra att göra reklam för nästa måndag. Då ska jag fördela orden och komma med instickningar med en politikerpanelen som utgörs av folk som är aktuella för riksdagen och temat är Integration.

Baka Baka lite kaka




Öppna Hus på Hersby Hembygdsgård med tema: Bakning

En succé i det lilla - med mjuka tunnbrödskakor bakade i köket till Rotsundastugan och eldad bakugn i skorstensstocken - nyeldning skulle man kunna säga. Senast det bakades på Hersby var fyra, fem år sedan - nu blir det tätare bakningar här om jag får bestämma...och tänk, det får jag!

Tidigare ordföranden i Sollentuna Hembygdsförening Erik Göransson - son till min gamle legendariske rektor och kristendomslärare tillika grundare av föreningen, den envetne hembygdsforskaren Nils Göransson - eldade på i bakugnen redan under lördagen för att den murade stocken skulle vänja sig vid hettan.



På plats vid bakbordet med egen deg stod Åsa och Ann-Marget Bratt från Sollentuna. De har hjälpt oss med bakning tidigare, då på vår vattendrivna kvarn i Landsnora. Självklart användes det rågmjöl vi själva malt i kvarnen till de doftande mjuka tunnbrödskakor som bakades i ugnen på Rotsundagården.

Rågmjöl och rågsikt, kall kokt potatis, sirap och socker, salt, anis och fänkål, jäst och vatten. Degen jäser kort och bakas ut mycket tunt till ruynda kakor som kruskavlas för att inte blåsa upp i värmen.



Nu vill jag se framtida bakningsmöten i Rotsunda - ugnen är perfekt!

Jag vill arrangera bakseminarier där världar möts. Det här är det ärliga gamla sättet vi själva bakat bröd på i generationer. Märkligt att vi med en sådan smakbakgrund lurats att äta konstgjort bröd från industrin eller från bakeoffugnar i tron att det är nyttigt.



I andra världar på andra platser, är vårt gamla sätt att baka vardag - jag vill se dessa världar i vår hembygdsgård för jag tror att vi kan berika varandra. Håll ögonen öppna vi bakar på Hersby snart igen - allrahelst när vintern tar tag i oss och mörkret sänker sig, snön ligger vit på Rotsundastugans tak!

Åsa Bratt bagerska på Hersby Hembygdsgård i helgen

söndag 5 september 2010

Baka på riktigt på Hersby idag

Bröd på riktigt - man fattar inte hur det blivit som det blivit, att vi tillåter industrin och pengarna föda oss med skitigt bröd

Den vedeldade bakugnen satte Erik Göransson eld i igår. Den är bakningshet idag klockan 12 och då är även degen jäst, en deg gjord på säd som malts i våra egna kvarnar, väderkvarnen på Överby eller den vattendrivna vid Landsnora.

Hembygdsförendingen håller därmed "Öppet Hus" med bakning i Rotsundastugan på Hersby Hembygdsgård i Sollentuna. Vi har bakningsspecialister vid degtråg och ugn och väldoften av nybakat kommer att sprida sig över nejden.

Kom dit och dofta och smaka, fika och ät och passa på att skriva in Dig som medlem i Sollentuna Hembygdsförening - en förening som bryr sig om. Det kostar lite och Du får mycket; Event, kunskap, tradition och Du blir en som står mitt i Sollentuna - mitt i gemenskapen. (Snömos, men det är ganska kul)

Vi bakar mellan klockan 12 och 15 och eftersom det är öppet hus är det ett gratisnöje.

lördag 4 september 2010

Citronslemskivling förvandlas till het gryta



Tänk vad ett stänk av färsk gurkmeja och chili kompletterar den svenska skogens mest aromatiska svamp - citronslemskivlingen. Gör ett försök själva - det är hett och massor av smak.

Idag tog vi en tur ut till våra kantarellmarker - men si där hade någon haft oförskämdheten att gå före med en dammsugarnit. Klädsamt dock att lämna småskiten på tillväxt förmodligen med en dolsk plan att komma tillbaka nästa arbetsfria dag som förmodligen är lördag - men då sket han sig nog på tummen för jag har bestämt att förekomma genom att smita iväg en vardag mitt på dagen i slutet av veckan och ge tillbaks.

Det blev några kilo Karl Johan, en hel del gula kantareller, höstkantareller och citronslemskivling. De sistnämnda var öronmärkta till en thailändsk gryta - en "Gaeng Het":

* Rensa och dela citronslemskivlingen och stek i olja.
* Lägg i oxfärs i "klickar" och fräs tillsammans med svampen.
* Skiva röd och gul lök, stek kort och mixa med en bit färsk gurkmeja – vänd ner i kött/svampblandningen – späd med lite vatten.
* Smaka av med limeblad, fisksås, lite fiskbuljong och färsk chilli.
* Lägg sist i salladslök att koka med en stund.
* Servera med ris.

onsdag 1 september 2010

Sashimi på Råkultur - nu i rökig servering


Jag gillar effekter - det där överraskande - även om sedan innehållet är precis det förväntade. Och så serverades vi en sashimi på Råkultur häromdagen under en arbetslunch med Bosse Jönsson.

Fortfarande alltså mycket goda anledningar att åka till Råkultur.