tisdag 26 januari 2021

Kommunikatörerna i Sollentuna har misslyckats trots att de kan räknas med flera nollor

Sollentuna kommun har ett oändligt antal kommunikatörer. De är dess man möter först som ett slags filter mot ansvariga tjänstemän och framförallt visavi politiskt ansvariga när man ringer till kommunen.

Andra kommunikatörer sitter och formulerar budskap, skriver information, förmedlar handlingar till de som begär ut dem enligt offentlighetsprincipen men har tyvärr inte fattat något alls om just den principen som när jag begärde ut handlingar om den utredning som gjorts för Edsvik och kommunikatören frågade om mitt namn och vad jag skulle ha dessa handlingar till. (lagbrott som är graverande)

För några veckor sedan informerades på två A4 i vår hiss om kommunalhusets ombyggnad. Ungefär så här att "ombyggnaden kommer att pågå till 2020". Hallå den är i ett inledningsskede! Är det ingen som läser och faktakollar?

Utöver att de borde gå rättstavningskurser borde de också bli ivrigare att vilja vara korrekt informerade, våga ta egna initiativ och försöka se till att människor i kommunen fortsatt blir informerade. "Ett oinformerat folk är ett lätthanterligt folk" (Var det Marx, Lenin eller Engels som sa det?).

Tog en promenad i helgen till Edsviken och Tureberg och hamnade framför "Skansen". Bara några steg innan vi kom fram i halkan frågade mitt promenadsällskap; "Hur var det nu med det här huset"? Och några steg till kom vi fram till skylten och...

...den gav information som var fullständigt oläslig. Här skrev i alla fall CJL Almqvist en del om Sollentuna som den vackraste platsen "ever" och här drevs en privatskola med elevbostäder under 1800-talet och i slutet av det århundradet användes Skansen som flickpension av en "fröken Rappe" (fakta ur Göranssons Vårt Sollentuna 1931). Tvivlar dock på att detta ens skulle kunna utläsas om nu det gick att läsa informationen på skylten.

Så gick vi upp till Engelska parken från Idunvägen och på håll såg vi informationsskyltar. Jippi, nu skulle vi bli informerade och fräscha upp våra tidigare inlärda kunskaper om begravningsplatsenmen...

...icke sa nicke vilket framgår av bilderna. Dessutom skyltstolpar nedslagna mitt i fornminnen.

Lyckligt försörjd med lakrits av bästa märke (Haupt)

 


Mitt i oxveckorna, inga inkommande jobb, inga skickade fakturor, bara väntan på en skruttig kulturpension. Då skiter jag i pieteten och går och beställer hem lakritsbåtar, svenskjävlar, vinter och fucking fabulous. Två första är gamla bekantingar, sistnämnda nya munknullare och konstaterar att de heller inte går av för hackor. 

Nu är min lust och min längtan tillfreds. Skönt. (bara det att jag har två ungar hemma som är ohyggligt gastronomiskt bevandrade och vet att skilja agnarna från vetet så jag får låsa in min skatt och bjuda ett och ett när de så begär. Inte lakrits att muyla i sig bara njuta av!)

Umamimiddag


 Lite av stapelföda här hemma liksom ikväll. 

Söker jag på kladdris eller kao nieuw på min egen blogg kommer det upp en hel radda inlägg och om jag söker på kycklingvingar är det väl snarlikt.

Så, egentligen behöver jag inte orda så mycket mer än att säga kao nieuw, kycklingvingar,
somtam på kålrot och nam prig bun. Mat som det smäller i käften av.

Somtam på kålrot