söndag 9 november 2008

Farsdagstårta och indisk röra

Det är så här det ska se ut på en riktig Bangladeshrestaurang med hemkänsla

Vi hade latmansmorgon med kaffe på sängen och ungar i nattkläder halva dagen - det är bra att landa en söndag på så sätt, speciellt på farsdag. Och när inte berget kommer till.... så fick vi åka in till stan hela konkarongen till den äldste i skaran och hennes kille och i sällskap av en citronfromagetårta.
August som vanligt som en virvelvind som alla fick jaga och Kalles dator stod framme och det är ju upplagt för...
Kaffe och tårta var alldeles utmärkt och August sabbade ingenting. Det brukar han väl inte göra , men Liva har få, men snygga och personliga prylar i en ett och ett halvtårings lystenhetshöjd.

På hemvägen i skydd av Globen och motorvägens köer norrut somnade August och beredde oss utrymme att gå på krogen. Det fick bli lokala indiern som är bengal Indian Khabar. Det är inget speciellt med maten där annat än att den är väldigt god. Vi säger det varje gång vi går därifrån. Smöriga såser, väldigt välkokta grytor, mört kött och riktigt bra råvaror.



Familjen som står bakom den pyttelilla krogen utan utskänkningstillstånd på baksidan av Malmvägen och i skuggan av häktet som byggs, har haft barn på samma dagis som oss och de berättade vid ett tillfälle att många av recepten på maten som serveras kommer från en farmor i Dacca. Det smakar original, som hemlagat.

Vällingmästare och marängsviss



Upptäckte idag med snabb huvudräkning att jag är något av en vällingmästare.
Jag har fem barn. Alla har ätit välling upp till låt säga tre och ett halvt år ålder och i snitt två dl tre gånger om dagen.
Tänkte på det när jag skakade flaskan med vällingpulvret åt August tidigare i går kväll och började fundera över hur många liter välling jag fixat för jag har faktiskt stått för lejonparten av allt vällingkok.
Vi är uppe i vasaloppsdmiensioner på fem ungar. Lågt räknat blir det nämligen 3900 liter!
Lite av vällingmästare, inte sant?



Så skulle vi köra lite farsdagsstuk i förväg efter middagen ikväll som för övrigt var en Paa low moo. Det blev en marängsviss kompletterad med ljumma jordgubbar och hallon. Löjligt gott och barnsligt enkelt. En påse köpemaränger varvas med vispad grädde och skopor av vaniljglass. Som ett mellanlager - nymikrade frysta bär. Ringla chokladsås över.

Dagens outfit 2



Jag gör det en gång till - sista, jag lovar - och tar upp bloggtrenden att göra en "dagens outfit". "Dagens outfit" var bara för hemmabruk.

Runt huvudet en "paakhamaa", thailändskt skynke som jag fått av svärfar och som är ett mellanting mellan sarong och midjeduk.
Skjorta, "Timberlake" (eller nåt sånt) - köpt ur ett konkursbo för 25 kronor.

Andra "dagensoutfittare" som jag hittar i brådrasket:

Amanda
Delinda
Min egen tidigare
Janice
Ewiiie
Kenza

Arkivens dag

I Sverige har vi öppna och väl fungerande arkiv. Idag har det varit arkivens dag. För mig som författare är arkiven nödvändiga. Jag letar ständigt och jag finner, mycket tack vare och med hjälp av dessa alla arkivarier som ofta gör mer än vad deras uppdrag omfattar.
Mitt närmaste arkiv är mitt eget som väller över alla kanter och är ständigt oorganiserat och som ibland kan liknas vid en kompost. Jag har sagt till mig själv så många gånger att vårda det bättre och jag får ryck ibland och katalogiserar och sorterar och bygger system för att få det att fungera. Så fylls det på och svämmar över igen.
Arkivarierna är hjältar.

Jag delar mitt kontor med den kommunala förvaltningen i Sollentuna. Alltså - jag har mitt kontor i kommunalhuset och längst ner i källaren ligger kommunens arkiv. En makalös kunskapskälla som är öppen och bemannad dagligen och extra mycket idag under Arkivens dag. Arkivarierna Annika Holmberg och Bo Johansson plockade fram och arrangerade utställningar om kommunen under 40 talet och arkivchefen Annika berättade till ljusbilder i sessionssalen om hur kommunen en gång förvandlades till landets största köping och vad som hände på hemmaplan under de fasansfulla krigsåren. Emellanåt sticker hon fram med små guldkorn av nära mänskligt slag som det här om det vedervärdiga kaffet.

Det kändes som om hela kommunhuset var på fötter och personalen från kommunledningskontoret hade kaffestuga med skinksmörgåsar och mazariner mellan filmvisningar och skärmutställning.
Det människor mest söker som privatpersoner i det här arkivet är gamla skolfoton och gamla betyg. Jag själv hittade mitt eget skolfoto från det året jag kom till kommunen tio år gammal och jag hittade ett tidigt porträtt med en neonskulptur.
Trots att jag lagt på mig några år sedan 1980 så lyckades jag med min närvaro säkert sänka medelålderna på besökargruppen ordentligt denna dag. Vad är det för fel? Är inte yngre människor intresserade av kulturarvet och vår dagsposition?