Färdigsvullat med hummer

För att ingen ska tro att vi är ständigt bortskämda med de lyxigaste råvaror måste jag deklarera med anledning av kvällens middag att så inte är fallet.
Ofta brukar vi de fattigaste av ingredienser för att göra vår vardag vacker.
Just idag på nyårsdagen slumpade det sig så att vi hade två färskkokta humrar i kylen och att vi åt den allra godaste hummer igår kväll rår vi inte riktigt för.
I kväll lagade vi en rustikare variant.

Rör ihop en tjock bechamel, ungefär som till en sufflé. Innan gräddmjölken slås i kryddas smör/mjölröran med salt, peppar och rikligt med tabasco. Skvätt i bara.
Klyv humrarna och ta ur innehållet, skär stjärtarna i generösa bitar och blanda i smeten. Rör i en äggula. Riv cheddar grovt.
Pytsa tillbaka i hummerskalen och täck med drivor av cheddarost. Strö lite ströbröd över och gratinera i åtta minuter i 250 grader.

Skulle det vara så att det finns kvar några överblivna humrar i morgon i kyldisken så lever de farligt om de korsar min väg. Hummer kan man ju inte äta för mycket av eller?

God fortsättning på 2009

Champagnefejk för oss som tänker både på morgondagen och livet

Det kommer att ta sedvanligt lång tid att bryta vanan. Att byta åttan mot nian och verkligen acceptera att tiden går och att man bara blir yngre och yngre eller....?
Vi hade en helt fantastiskt kväll igår med vännerna Norlings. Hade vi givit oss ett nyårslöfte att äta mindre, så bröt vi det löftet omedelbart. Kvällen gick i smakernas tecken och inleddes med små snittar (fan vad underbart att det finns människor som tar tag i den gamla traditionen att servera sandvikare och assietter). Följdes av en perfekt grönkålssoppa och sedan en lammytterfilé brynt och sedan stekt efter ankbrösttid och serverad med couscous.

Nyårsdukning som fick oss naglade vid bordet i flera timmar

Det här är av de sällsmma hus där det serveras plumpudding och så gjordes på årets sista dag när klockan började närma sig 23. Flamberad i den finaste cognac och smäckad med alla goda smaker. Första gången jag åt plumpudding här var säkert 30 år sedan. Jag älskar plumpudding. Det är sådan där anrättning som jag njuter av i varje drag.

Vårt eget kristidssparande inskränkte sig till tomtebloss isf bomber. På maten sparades intet däremot.

Efter tolvslaget som vi avnjöt ute på gården och där vi konstaterade att det var fler raketer från miljonprojektet än från villasamhället vilket kanske tyder på att vi befinner oss mitt inne i en ekonomisk kris, gick vi in och åt saffranhollandaisegratinerade hummer. Smältande och förföriskt gott.
Se där en lysande start på 2009 och ett stort tack för i går till Gittan och Janne!

Plumpudding en alltför sällan serverad dessert