Julgranen i Sollentuna centrum tänd

Sollentuna har börjat skapa moderna traditioner av klassiskt snitt. Det allra senaste stavas: Julgranständning och det är en lätt högtravad tillställning som det sig bör med tal av kommunalrådet, för stunden upplyft till landstingsråd, Torbjörn Rosdahl, och under ledning av Thomas Ardenfors som konfrencier.

Tio minusgrader är inte kul! Thomas Ardenfors började uppvärmningen inför ett öde torg tio minuter före tändning, han är urstyv, helt enkelt, det är inte många som kan mäta sig med hans jovialitet. "Synd att han blivit politiker" hördes en annan politiker från de rödgröna mumla om Ardenfors som anträtt puplpeten över Plan och exploateringsutskottet som väl närmast är den kommunalrådstjänst som kan räknas som nummer två i den kommunala hierarkin. "Han borde blivit en Hyland", sade en annan.



När väl ljuständarshowen började börja och efter utdelandet av gratis handvärmare, kunde Ardenfors locka Sollentuna Gosskör under Maria Nilsson och David Stadell till skicklig julsång från scen - den värmde stort, men då hade redan känseln försvunnit i skorna.

Så fick Rosdahl hela torget att räkna ner från tio. Och sedan blev det tyst....alldeles tyst...och inget hände på två sekunder, tre, fem, åtta - det började bli pinsamt och just i det ögonblicket, flash boom bang - granen tändes och 25 meter upp strålade den stjärna som var glömd att elektrifiera i fjor.

Granen är så hög att jag kommer att stjärnan rätt in mot mitt skrivbord på sjätte våningen. Måste hänga upp något själv i fönstret som motstånd, som ljuskonkurens, som utjämning, efter att mitt röda sprakande klot brunnit färdigt.


Pernilla Miljeteig och Jan Enfors är inte så konturlösa i verkligheten, snarare tvärt om, men framför en gran i 10 minus är allt tillåtet

Så blev det varm choklad på Espresso house och sedan gick Rodjana för att handla, men kom inte på något - eller snarare var det så att ICA i Sollentuna Centrum skrämde iväg henne. "Rörigt, skitigt och lager med mögel i grönsakshyllorna", var hennes kommentar. Det blev vårt illa kinesiska hörn istället - det på Tureberghs Torg - med hettande simmig Pekingsoppa och frasigt stekt anka.

Nu kaffe hemma bland flyttlådorna och det slår mig att när nu andra packar upp sina julsaker att ställa fram till första advent i morgon så packar vi ner våra för flyttningen, vi får försöka komma igång med julpyntandet till tredje advent i år - men julgranen utanför mitt kontor (läs kommunalhuset) är tänd.

Fredagsmiddag huller om buller

Uppätna ostron - gick åt efter vart som de öppnades vid diskbänken och före en middag som avnjöts både hipp som happ

När Rodjana och jag träffades skulle vi äta hemma med hennes familj. Det visade sig vara en familj med massor av folk och alla spretade åt olika håll, föräldrar, barn och barnbarn. Vi fick knappast plats i det lilla huset.

Jag åkte till marknaden med en syster till Rodjana för att handla. Det blev åtskilliga plastpåsar med både färdiglagat och råvaror.

Så satte middagslagandet igång, men just då satte sig tre familjemedlemmar i ett hörn och började äta och jag tänkte att "fan vi skulle ju äta middag ihop".

-Ja , men vi är hungriga nu, fick jag som svar och det var första gången jag på allvar förstod att mina värderingar inte alls måste delas av andra och jag förstod att det var jag som tillhörde den lilla folkspillran som utgör en världsminoritet i ett land med ett språk som bara talas av ett fåtal vid jämförelse och med en kultur som inte kan jämföras i tid och utveckling med de tre ätande familjemedlemmarnas.

En av de bästa styckningsdetaljerna på grisen, i alla fall ifråga om smak, broskben

Nej, jag desavouerar inte måltiden som sammanhang bara för det, men fredagskvällen hemma hos oss blev en uppvisning i denna brett förankrade kulturella måltidskonst att äta när man är hungrig.

Jag själv stod och öppnade ostron vid diskbänken, Rodjana friterade broskben och ångade basmatiråris - hastigt rörde jag en nam prig poon. Då var redan ostronen slukade ståendes vid den övriga matlagningen och så fort den första laddningen broskben var färdigfriterad gick den ut till ungarna framför TVn tillsammans med skålar av ris och sist satte vi oss själva att äta nästa laddning.

Jag gillar både ock, men det känns ganska opretantiöst att tillbringa en fredagskväll på det här sättet när det inte behöver vara så märkvärdigt trots att man blir utspisad med både ostron och thaimat. Så avslutade vi lite hursom med en bit svensk getgrönmögelost från Bondens Matbod - helt läckert.

Blåaste blått igen - hemlagat snus i blåaste dosa

Snuspriset är vansinnigt - om jag fortsatt röka istället för att snusa hade jag varit ihjälrökt för länge sedan, det är jag övertygad om. Snus räddar liv - belöningen är extraskatter och våldsamma överpriser.

Därför tog jag saken i egna händer - känner mig förvisso som en hembrännare, själva ceremonien känns som densamma (hur jag nu vet det") och väntan på att det egengjorda ska bli färdigt är lika stor, bara att här tar det en hel vecka innan resultatet kan avnjutas.

I morgon är det klart, då har det fermenterats färdigt i den lilla ugnen i förrådet som drivs av en 100 W glödlampa som ger 80 grader dygnet runt.

Istället för att betala pressbyråns 54 kronor för något som jag egentligen inte vet vad det innehåller får jag ett tobakssmakande hemlagat snus som vinner poäng.

Jag snusade ettan från 13 års ålder och dagligen fram till för något år sedan. Redan efter första prisen från mitt hemlagade snus bröt jag monopolvanan med ettan - mitt egengjorda hade kvaliteter skyhögt över Ljunglöfs ettan. Skulle kunna tro att det var exakt så som mitt hemgjorda smakar, med sin runda milda lite salta tobakssmak, som ettan smakade i original på sin tid. Köpte en dosa idag för att jag inte timade bakningen riktigt - det var inte bra! Blött, klibbigt, hårt, syntetiskt som känns utspätt.

Nu har det gått exakt fem dagar sedan jag satte satsen med finmald råtobak på jäsning (fermentering). Under dessa dagar genomgår snuset en förvandling, (Som lutfisk ungefär) från ganska "dammigt" brunsnus till en välbalanserad emulgerad perfekt åldrad snusmassa. Jag fattar inte varför jag inte började tidigare med denna lilla exklusiva hobby. Det är ren och skär njutning att lägga in en pris snus numera!.

Mer om mitt hemlagade snus och svensk snuspolitik kan Du läsa här och allrahelst här. Här skriver jag om sensk snuspolitik.