Dasset
är glest. Om vintern känns det säkert att gå dit. Vi har inte varit här under midvintern, bara under
påsken då det var snöglopp, men dassbesöken var inte sååå obehagliga, inte så
att man frös ändan av sig precis.
Förmodligen
är dasset från samma år som då torpet byggdes, alltså kring 1850-1860.
Stockvarv
och breda bräder.
För
en vecka sedan blev det storstädat. K såpskurade och rev ner alla gamla
kvinnoförnedrande affischer typ filmaffisch för ”Utan trosor i Tyrolen” som
satt fast med tusen häftstift jämte tidningsbilder av kungaparet och
uppmaningar typ ”Den är inte längre”, typ (igen) skämttidningar för tre fyra
decennier sedan typ "En rolig halvtimme", eller vad det nu var de hette. Skämmigt
i ett dass som byggdes för snart 170 år sedan!
Spåren
av det utsökta hantverket finns kvar. Låsvredet i trä, nogsamma infasningar av
dörrens tvärslåar, gångjärnen, handtaget. Det är en njutning att sitta och titta
på alla dessa detaljer.