måndag 8 juni 2009

Fredbrunn långt bort, men goda kakor



Sala är väl inte världens mest sexiga tätort, men bjuder på spänning; Gruva, rasrisk, Salbergaanstalten och så Ivan Aguéli.
Vi har anledning att åka dit titt som tätt.
Rodjanas syster Mam bor där med sin Hasse och barnen Kem och Emma.
Alltid bjuds vi till bords i deras lilla kök i Hasses barndomshem, mat som studsar i munnen och gör oss väldigt glada.
I lördags var vi på ett oannonserat besök, eller snarare ett besök efter kortvarsel.
Vi bjöds storslaget på en sallad av skaldjur, bläckfisk och "hed nu noo kao". Ser ut som tvättsvamp och heter översatt "silveröronssvamp". Ohyggligt fin i tuggmotståndet och med en mild nötig smak. Serverades delad i den ljumma salladen som gjorts het med chilli, salt av fisksås och söt av skaldjur.



Regnskurarna i detta inland gav inte utrymme till några utomhusakiviteter annat än en utflykt till granngården.
Det här är Hasses domäner och han kan berätta om varenda buske och åkerlapp. Längre bort från vägen låg en tid en radby, den splittrades vid laga skiftet, men några hus ligger kvar. Ett från 1700 talet och ett från 1800 talet.
Det senare är Monika Nyhléns föräldrahem, får vi veta. Och Monika har haft rykte om sig att privat baka ur sju sorters kakor med riktigt smöt och ädla råvaror. Familjen öppnade gårdskafé värt en omväg och för Monikas kakors skull.
Erika Nyhlén serverar kladdkaka till kusinen Emma, men det är för småkakorna man ska åka hit!. Ligger på riksväg 70 mellan sala och Enköping 6 km söder om Sala. Vik av vid skylt och kör över järnvägen.

Smältande goda, frasigt sköna och till löjligt lågt pris. Kaffet hade allt kunnat vara lite starkare annars drucket i 1800 talsmiljö infann sig genast lugnet, trivseln och omhändertagandet.
Åk dit!.