måndag 16 april 2007

Växer så det knakar - luras av våren


En dryg månad har min kardon fått växa nu - det går långsamt i början, sedan slår den ner en pålrot väl utplanterad och rikligt gödslad. Närmast till höger en kronärtskocka.

Historiens varmaste vår lurar odlare att så fröer och sätta potatis redan nu i mitten av april.
Grannen till oss har sått ärtor och morötter, sommarblommor från blandfröpåse. Hans sättlök har börjat spira.
All den där ivern bland grannarna gör mig nervös. Jag som ännu inte ens vårgrävt, jag som ännu inte kört ut vårgödseln. Det är inte ens förgrott, det som ska ut så småningom.
Eftersom jag försöker göra det här medvetet så för jag noga anteckningar år efter år. Det är ju viktigt eftersom en stor del av det jag odlar kommer från en del värdefulla frösamlingar eller från egen fröodling.
Jag tog fram anteckningarna igår efter att ha sett hur grannarnas fröpåsar satts på pinnar för att markera såraderna.
Alltså sådde jag förra odlingsåret palsternackor först i början av maj, morötter två veckor senare, bondbönor den 15 maj. Förodling av pakchoi 13 april, astrar 17 april, majs av olika sorter 20 april. Fänkål 13 april, vitkål 15 april.

Den här miniplantan blir en tistel som är nästan manshög och som skjuter ut blomstänglar med massor av knoppar stora som knytnävar och hårt knutna som repknopar.

Nu blir det några kvällar i glödlampsken på den inglasade balkongen för att rensa bort vintern, bygga ställ för potatisen att få fläskiga groddar, hänga upp hyllorna så att alla förodlade växter får lika mycket ljus. Ska ringa in de kulturarvsfröer jag saknar; Rova, rysk slätbladig röd grönkål, vanlig grönkål, störböna, rosenböna, blåärt, störvaxböna, brun böna, blåärt, sojaböna, släpärter, sockerärter. Störbönorna förodlar jag till 30 cm storlek bara för att jag har "djevfla småsniglar" som ödelägger dem redan i glistadiet annars. Jag har fått fröer på en särdeles god cirkelbeta och en gulbeta. Rödbetorna måste jag köpa frö till och det blir samma sort som senast, det gav knölar på över halvkilot styck utan den minsta träighet, visst ja, ser att kålrabbifröna också är slut.

Så här såg det ut nysått den 13 mars, i september är det skördedags.

Kardon och kronärtskocka har kommit upp, den sistnämnda med blandat resultat och dålig grobarhet - men jag får skylla mig själv, fröna var två år över tiden. Jag har i alla fall plantor nu som räcker. Dessa små nu fem centimeter höga blad kommer att bli långt över metern stora tistlar som ger en riktig 1700 talskaraktär år min kålgård. Härligt!

Döden i riksdagen


Alldeles nyss i riksdagens interpelationsdebatt ställde Hans Wallmark (m) och Börje Vestlund (s) en fråga om dödsstraffets globala avskaffande till sin utrikesminister Carl Bildt. Frågan omfattade också om de HBT personer som avrättas för sin lägning.
Wallmark vill att det internationella engagemanget måtte öka. Sveriges mycket tydliga och värdemässiga hållning ska synas.
Wallmark informerade att Kina svarar för 95 procent av världens alla avrättningar. 10 000 avrättade per år på Fastlandskina. Taiwan, Japan och USA måtte också avskaffa dödsstraffet jämte ett 70 tal ytterligare länder.
Bildt underströk att det råder en total politisk enighet i Sverige mot dödsstraffet och för dess avskaffande i världen.
Man kan fråga, detsamma som jag gör i min ganska så nyutkomna bok "Döden i skogen" att över 30 procent av svenskarna vill återinföra dödsstraffet och betydligt fler bland ungdomar.
Som ett nästa svar på detta hävdade Carl Bildt att det är nödvändigt att fortsätta diskutera dessa frågor, det handlar om opinionsbildning. Alltså trots att det råder politisk enighet så länge riksdagen funnits i modern form att avrättningar inte hör hemma i demokratin så måste saken ändå ständigt diskuteras och då mest för att det internationella opinionsarbetet ska kunna gå vidare.
Bildt tar upp frågan på utrikesministermötet inom EU om tio dagar. Där ska utrikesministrarna då förbereda en strategi för att så småningom och inom FN få till stånd en resolution.
Hans Wallmark, kristen företrädare tog till korset, förhoppningen och döden i ett försök att göra ett färgstarkt inlägg om hur mycket dödsstraff går emot det kristna budskapet.
Börje Vestlund (s) gick genast till ett självklart motangrepp och menade att det är i länder där Wallmark har religiösa trosfränder som det finns stora problem.
-HBT personer får bara uppleva lidandet. De kristna är anledningen till att vi förföljs i olika länder, hävdade han.
Wallmarks vända till kristenheten för att söka stöd är ytterst tveksamt. Hade han läst "Döden i skogen" skulle han förstå. Kristenheten med dess företrädare prästerståndet var de som mest ivrade för dödsstrafet. Rädslan för Guds vrede var stor och om inte dödsstraff utmättes skulle Gud straffa människan kollektivt. I 1734 år lag fanns det 68 brott som straffades med döden, de flesta religiösa brott.
-Ytterst måste det till en värdegrundsförändring. Sverige är inte fläckfritt i det fallet heller, förklarade utrikseministern.
-Dödsstraffet är fruktansvärt och ovärdigt varje samhälle som säger sig vara mänskligt. Det fanns en galgbacke inte bara i Jerusalem utan också i Stockholm och den användes frekvent.
I "Döden i skogen" ger vi utrikesministern och alla andra adressen till över 500 svenska avrättningsplatser. Där ligger de döda fortfarande täckta av mkossa och stenar eller av miljonprojektens stora byggen. Tänk, någon kan ha en avrättad mördare under sängkammargolvet (vi har exempel på det). Ingen har någonsin från myndighetshåll, från regering eller departement eller från kyrkan ens brytt sig att be om ursäkt - det kanske är dags att göra det nu. Ursäkta alla de liv som gick till spillo, alla de döda som dödades i statens namn och för brott som idag förbigås med en axelryckning.


Köp boken här eller här eller här.