Varje år så här års så korsas våra vägar, våras och Ulla Rosendahls.
Den här hösten var det olyckligtvis under två på varandra följande fredagar och på begravningar - två gemensamma goda vänner har fallit bort.
Frånsett det så blir ändar alltid våra möten med att vår familj föräras Ullas äppelmos på transparent blanche och det är nog det mest uppskattade oset vår familj äter. Helst bara rent mos i en bunke och med lite tjockgrädde till. Det är obetalbart som dessert eller bara som en förmån lite emellanåt.
Vi verkligen längtar efter Ullas äppelmos från Häggvik... Först när vi fått en burk förstår vi att det är höst på allvar.
Då går vi upp till vår köksträdgård och skördar knippevis av cirkelbetor som vi åker tillbaka till ulla och hennes Stefan med, mjälla, krispiga, inläggningsbara små.
Appropås det så blir det väderomslag alldeles snart och då kommer alla att förstå att hösten är här.
lördag 26 september 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)