söndag 15 mars 2009

Feta sienhainudlar i soppa med halstrad kalvlever och gisfärsfrikadeller



Lång rubrik på enkel mat, het, salt, syrlig, söt.
De där underbara sopporna har allt; Kwaytiao, soppa med nudlar.
Vi hade storstädning i torrförrådet idag.
Hyllorna är välfyllda med allt mellan knäckebröd, specialimporterad olivolja från Italien (visst jag den ska betalas också) och nudlar från Shanghai.
Där fanns en påse med kvarlevande sienhainudlar, de där som torra är som genomskinliga kyrkfönster och som kokta rullar sig samman till feta rör.
Kalvlevern skivades tunnt och i fiskbuljong med soja och fisksås lades bitar av fin, fet, fläskfärs att kokas till frikadeller. I med nudlarna och så lyft upp på tallrik. Halstra först då de tunna leverskivorna hastigt. Krydda med socker, ättika och torkad rostad och krossad chili och dekorera med bladselleri; Söndagssoppa!

För övrigt...
... är det ett upplevelseprogram precis nu på SVT 2. Den franske countertenoren Philippe Jaroussky, den unga nya generationen countertenors som är läskigt tekniskt billiant. Lite fladdrig i tonbildningen, men fan vilket register.

Vårförkylning, feber och frukost på sängen


Kanske en del i ett tillfrisknande, vad vet jag, men frukost på sängen underlättar. En liten skål med räkor i majonäs och med rödbetsskott, ett fat med stekt rimmat sidfläsk och stekt ägg samt en lagrad ost och så ett kopp kaffe på nymalda arabicabönor bryggt 18 sekunder efter malning, ja ja visst är det märkvärdigt med smak. Den frukosten står man sig på några timmar eller hur?

Enkel lammgryta igår kväll


Vi fick med oss en fin lammbog när vi handlade hos Percy's häromdagen. Den skivades i butiken och jag skar ner den ytterligare när jag kom hem och brynte i järngrytan, kokade med lite vin, några gula lökar, ett par morötter och en skvätt buljong på låg värme en imme och ställde sdan at svalna och mogna ett dygn på balkongen. Igår
kväll å vi den tillsammans med matkorn och efter att koklöken och morötterna fiskats upp och mixats till att reda grytan med. Riktigt gott och ett kött så mört att det bara föll sönder i tuggan.

Frösådd, hopp om våren

Skockorna innan de täckesw av ett tunnt lager fuktig såjord. Nu står de under plast i sovrumsfönstret och väntar.

Det är som att jag inte vågar, jag väntar in i det absolut sista - med att så sådant som behöver tid för att mogna till hösten - som om jag är predestinerad att misslyckas.
Men så känns det varje år om och om igen år efter år. Jag sår med mantrat: "Så mycket arbete och inget kommer att växa." Jag tvivlar på varje frö jag sätter i jorden, och ändå står jag där höst efter höst med rikliga skördar och md växtlighet upp til axlarna.
Jag tror det är magin i det lilla fröet. Som nu till kronärtsskockorna som är så små och som tar sådan id att jag redan är flera veckor försenad. Jag inbillar mig ändå att med en inglasad balkong och med flera omplanteringar så slår de stockrot innan jag sätter ut dem efter 9e juni. Nu är de i alla fall i sådd och ger en liten aning åt våren.
Påminner mig om att jag har både haverrötter och palsternackor kvar i landet, att tas upp så fort som tjälen ger vika.

Kollar tidigare skocksåddar...
...och ser att 2007 kom frön i jorden den 11 mars och att jag då skrev att jag skulle bättra mig till kommande år vad gäller såid. Och jag ser att den sådden då, gav riktigt stora plantor och riklig skörd. Noterar också att jag den 25 mars körde dynga till köksträdgården och att vårbruket var i full gång. Fortfarande ligger snö i år. (Vem var det som sa att det bara blir varmare och varmare?)