onsdag 19 juni 2019

Glädjen över att rosta sin chili på en muurikka utomhus



Det är en ren och skär lycka, det här med en gasdriven 70 cm Muurikka. Speciellt som man uppnår en väldigt bra hetta och att man kan stå utomhus och rosta chili. Hemma i köket i en järnpanna måste luftrenaren sättas på högsta och för mig som har någon slags chiliöverkänslighet renderar rostningen i en serie våldsamma nysningar.




Här ute i vinden, på landet vid torpet och med den höga himlen över oss och de blånande bergen som utsikt är det en alldeles utmärkt sysselsättning att göra grunden till en namprig pau eller en nam prig bun.
Det ser inte mycket ut för världen med de fåtalet chilifrukterna i den jättelika muurikkan, men jag lovar, det kommer att räcka hela sommaren.


Åkte in till närmaste stad idag och försökte hitta en thailivsmedelaffär. Jag hittade två. En som verkar funnits där länge och en i ett skomakeri där en hel thailändsk familj höll på att etablera butiken och som bäst plockade fram grejer och prissatte.

Går det att handla, frågade jag på bruten thailändska och fick en hel hop ord tillbaka som jag tolkade till att ”visst, det går bra, man betalar till skomakarens kassa”.
En flaska ljus pojkesoja, en flaska fisksås, en påse med torkad chili och en påse frysta räkor och så några paket äggnudlar. (Tänker bara muurikkamiddagar nu, men i morgon ska det bli regn så det blir mat på järnspisen.)


Jo nam prig bun – det yttersta av chilihetta: Ta rostad mortlad chilli och rör ut i fisksås och lite limejuice till en trögflytande smet, en nam prig bun.
Och nam prig pau en chili med sötma, utmärkt till ris med makrill (i burk) Receptet här!