onsdag 30 september 2020

Betor, betor och betor

 Ägnat en del av dagen till att ta hand om mina betor. Visst ,vi har jordkällare, men den är inte omhändertagen  (projekt i sommar) så jag litar inte så värst på den. Så det är lika bra att koka, äta, lägga in och riva till rödbetsbiffar (på cirkelbeta) för frysen...att äta under vintern då och då.

Skalade cirkelbetor, 890 g grovt rivna, fyra ägg, två msk 
majsstärkelse, 124 g havregryn. Står nu och vilar 
under natten för stekning i morgon


Gulbetor, varma nykokta till lunch, uppstekta till middag 
(jämte annat förstås)


De inlagda cirkelbetorna, alltid i ett två trelag, inget tjafs och 
i en stor godisglasburk från England. Jättegoda till isterbanden.


Cirkelbetor och rödbetor som storkok


tisdag 29 september 2020

Fan vad tiden går - 20 år på ett kick - men Falukorven består

"Ugnsbakad falukorv med stuvade makaroner i köket på torpet i Håvra"

Ser den ibland dyka upp på bokbörsen och antikvariat på nätet, "Femton kockar och Falukorv" en bok där jag skriver allt man behöver (eller på den tiden i alla fall behövde) veta om Falukorven, historia, smakvariationer, ingredienser. Spårade lite på kul denna korv till antikens rom där den stektes med kummin.


Ett bollblank jag hade var Werner Vögeli i salig hågkomst, ett annat var med på TV ikväll i mästerkockarna i fyran, Roland Persson. Tillsammans med en massa andra vänner på den tiden bjöd de jämte mina ord om korven på egna recept. Jäkla kul grepp som sedan Björn Kronvall gav ut på Kronvalls förlag i inbundet skick och med silverfoliering i linnepärmen. 


Det slår mig nu att det är 20 år sedan ganska exakt som boken kom ut.  Då hade vi som en första galen idé att sälja den i livsmedelshallarna vackade i kyldisken tillsammans med Falukorv. Det gick tydligen in för miljö och hälsa, men som idé var det ju skoj.

Kommer ihåg att jag stod på torget i Falun under "Falukorvens dag" och signerade falukorvsböcker av hjärtans lust. Det var min första kokbok. Sen blev det ju en hal rad, men det är en annan historia.

söndag 27 september 2020

Gösta Asks vernissage igår på Edsvik

 Jo, men den är ju efterlängtad, den här sammanhållna utställningen som Olof Svanberg "curerat". Ett litet axplock ur den stora mängd bilder som postiljonen Gösta Ask överlämnade till Sollentuna kommuns bildarkiv där samlingen av klipp och bilder nu utgör stommen i beskrivningen över kommunens moderna historia och framväxt.

Gösta Ask var ingen amatör, kameran var ständigt med. Han var heller inte en renodlad dokumentärfotograf vilket är befriande. Många av bilderna har en rent svindlande närvaro med en stark realism, speciellt när han fotograferar människor med blickar som söker sig ut i rummet och möter den som tittar.

Jag träffade Gösta under mitt första konstfackår och då jag jobbade extra på posten för att finansiera studierna. Det var på den tiden man cyklade runt med postcykeln i två vändor varje dag och knäckte extra med lördagsutdelningen på kvällstid kunde man jobba med att stämpla frimärken och sortera paket.

Olof Svanberg och Ia Stadell vid invigningen 

Gösta var på brevbärarexpeditionen och chefade, såg till att alla distrikt var bemannade och såg till att alla brevbärarna kom ut i tid och hem i tid. Han var bra på det, lite lagom grinig, lite lagom barsk och ständigt hängde hans kamera där eller låg på skrivbordet.

Ganska många år senare, jag jobbade då som journalist på Huvudstadspress på lokaltidningen Norrort, fick vi anledning att ses igen. Han bjöd hem mig för att titta på det omfattande fotoarkivet han hade i källaren och inte nog med det, här fanns nogsamt katalogiserade klipp från alla lokaltidningar och reklamblad. Han hade mer ordning på vad jag skrivit i tidningen genom åren än jag själv. Jag stannade i flera timmar i hans bild och klippvärld. Jag tror vi hann med två kaffepauser i köket den gången och det blev många fler fikastunder genom åren, möten som jag kom att uppskatta mycket.

Ska man använda ett slitet och modernt uttryck för de "svärtigaste" bilderna  så är det "magiskt". I så gott som varenda bild finns ett starkt och medryckande uttryck, i några nästan förföriskt. Stor konst att få en täkt med hövolmar att lysa och lika stort att låta kornigheten i en pressad TRI-X spela med i det konstnärliga uttrycket så att grinigheten i svärtan och lättheten i gråskalan skapar en uttrycksfull form. Tacknämligt, det man förr kallade, mörkrumsarbete, men som idag är skanning och printning.

Lite lustigt också att vi blev hyllade tillsammans en gång för länge sedan med kommunens kulturpris och middag på Edsbergs slott. Det var tio år innan Gösta gick bort.

Sedan dess har jag fått anledning och förmånen att kunna använda några av Gösta Asks bilder i olika journalistiska publikationer jag ansvarat för och som glimrande och självständiga illustrationer till olika texter.

Gå och se utställningen oavsett om det finns ett Sollentunaintresse eller ej, bilderna är gränslösa.

torsdag 24 september 2020

Skorstenen fick ny huva

 Alltså, målade taket förra sommaren och så läckte den gamla huvan rostigt vatten som bet sig fast på det nymålade. Nu kostade inte en ommålning av de skadade ställena en förmögenhet, men plåtarbetet med en ny huva var inte billigt, Äntligen på plats av Tommie som alltid gör ett gediget jobb. 

Gamla huvan borttagen och till skroten

Mästerligt av Tommie uppe på taket när han skruvade fast 
den nya kupan. Själv klarar jag inte tre steg på stegen 
utan svindel. Klarar nästan inte av att titta på bilden.

Ofantligt stor när den ligger på marken före montering.


onsdag 23 september 2020

Skördetid i Hälsingska trädgårdslandet


Nu är frysarna fyllda och rotsakerna säkrade. Inte blir vi självförsörjande på täppan, men det räcker ett bra tag, Har sköljt och rensat, kokat kålbuljong och fryst in bär hela veckan. Och samtidigt föll de första höstlöven över vår läshörna under häggen.

Frostig röd spetskål
Röd spetskål i frost

Spillde ur det sista ur nässelgödningstunnan över landet med upptagen potatis. Den biten låg i träda förra året och det var väl inte så begåvat. 

Nu blir det gräskompost som tillägg över hela köksträdgården uppblandat med en hel del kapitulerat ensilage. Så ja - det blir bra-

Den ryska slätbladiga grönkålen som är svensk kulturväxt samtida 
med huset, alltså mitten av 1800-talet (alltså den tid det flyttades 
på plats under laga skiftet, huset är väl från mitten av 1700-talet)

Sitter för övrigt i Stockholm nu och längtar upp till huset att äta goda kvällsmåltider och sedan sitta under vintergatan i tystnaden och röka cigarr från Brobergs - så gör vi och så får det bli om några dagar när vi drar upp igen.

Skördad för frysen

Krusiga grönkålen, perfekt för vintermiddagarna

Av stjälkarna brukar jag koka en grönkålsbuljong, Kokar ner till två-
tre deciliter och häller i frysfack.

Augusts och mitt lösen i Håvra, ugnsbakad falukorv från Björks
med stuvade makaroner.

Äntligen uppstaplad björk, kvar att klyva sedan staplar och 
vedboar redan är fyllda

          


                   



Härligt med egen potatis för vintern

 

fredag 18 september 2020

Man kan belöna sig med Angusbiff från Björks i Färila




Som bekant häckar vi av och till i norra Hälsingland. Just nu häckar jag och August här för att göra sånt sim aldrig annars blir gjort, beskära träd, ta hand om vedklampar, laga kedjesågen, byta röjklinga, lägga upp för nästa år odling och så vidare (storfrosten är förvarnad till i morgon natt). Det är idogt arbete men också lustfyllt.

"Då förtjänar man något gott", sa August när vi stod där hos Björks i Färila i akt och mening att handla bästa fläsket, bästa baconet, bästa påläggen, bästa korvarna, leverfärsen, klart sagt räddningen på orten! Tror de startade 1906 och varit i samma familj i fyra generationer och med samma höga kvalitetskrav hela tiden.

Ögonen föll på två feta välhängda Angusbiffar. Dom tar vi!

Så var det och så fick det bli, stekta i pannan till exakthet. Man blir liksom glad.

"Man blir så lycklig", sa August (som också krävde ett halvt kilo nysyltat sidfläsk att ta med hem och skära feta bitar av till frukostmackan.)