måndag 24 september 2018

"Utanför Normen" i bokhandeln på onsdag!


På lördag är det dags igen, Nicolai Kammarkör


Mitt absoluta favoritstycke att sjunga: Lars Erik Larssons "Förklädd Gud". Hos oss i Nicolai Kammarkör med en synnerligen bantad ensemble.

Detta stycke kör vi som avslutning på lördag eftermiddag i Jacobs Kyrka. Före det, en rad "Körpärlor" av Rangström och Petterson-Berger.

Till sista läsningen och avslutande satsen i Förklädd Gud skriver Hjalmar Gullberg:

Bjuder ett männskoöga
till stilla kärleksfest
oss, kyliga och tröga,
som folk är mest,

lägger, som himmelsk läkning
för djupa själasår,
en vän, fri från beräkning,
sin hand i vår,

synes en ljusglans sprida
sig kring vår plågobädd
då sitter vid vår sida
en Gud förklädd.

Tänker texten som läkande ord efter "Utanför Normen" som sedan onsdagens boksläpp finns för allmän läsning.




Lakrits och hallon i nya surströmmingen



Surströmmingen finns nu med både hallon och lakritssmak. Skogsbär är nästa 
varumärkesförstörande ingrediens, precis som hos Ramlösa vars 
vägar surströmmingen nu delar.

Allt detta i ett försök att få barnen att äta och locka vuxna som ratat delikatessen tidigare. Man kan förstå tänket för vem har inte bjudit till bords om hösten att dela doft och sälta, smak och glädje kring denna fantastiska och högst traditionella slags måltid. Alltid någon som sitter vid sidan om och ojar sig och fnyser och jag vet inte vad. Nu är det slut på det, nu kan alla samsas kring bordet och njuta smaksatt surfisk.



Det här är ju inte riktigt sant. Produktutveckling går i stället åt ett annat håll. Det började för några år sedan då salterierna sneglade åt det ”exklusivare” hållet. Gjorde burkar numrerade med bara romstinna honor, gjorde sparsmakade burkar med tryckta texter om burkens unika innehåll där man inte skrädde orden om den egna produkten.


Jag har käkat surströmming från tunna före burkning, jag har käkat småproducenters hantverksströmming och sedan barnsben avsmakat den ena produkten efter den andra, och vet ni, jag har ändå svårt att känna någon annan skillnad än saltmängd, konsistens, färg och storlek.


Varje år är det samma sak, vi träffas, vi köper från olika salterier och vi hamnar lika i omdömena: För salta, för sladdriga, för hårda, lättrensade, mycket smak etcetera. Och vi landar som oftast hos de stora salterierna.




Ett varumärke som vi håller fast vid är Mannerströms. Samma sak i år. Fasta, lättrensade, romstinna, lagom storlek och sältan perfekt. Vi hade också en numrerad och därmed unik burk från Borkbo. Förväntansfyllda, men tämmeligen B-klass och alldeles åt helsike för salt, inte prisvärd alls. Kanske hade varit bättre med hallonsmak?

Bästa tillbehöret idag, Gittans sallad på skott, olika betor, druvor och rädisor. Kompletterade nyupptagen
mandel alldeles utmärkt

I alla fall, några timmar av njutning hemma hos Janne och Gittan, väldigt traditionsenligt och gemytligt. Avslut med äppelsockerkakor och riktigt kaffe. Skön söndag.