Mitt absoluta favoritstycke att sjunga: Lars Erik Larssons "Förklädd Gud". Hos oss i Nicolai Kammarkör med en synnerligen bantad ensemble.
Till sista läsningen och avslutande satsen i Förklädd Gud skriver Hjalmar Gullberg:
Bjuder ett männskoöga
till stilla kärleksfest
oss, kyliga och tröga,
som folk är mest,
lägger, som himmelsk läkning
för djupa själasår,
en vän, fri från beräkning,
sin hand i vår,
synes en ljusglans sprida
sig kring vår plågobädd
då sitter vid vår sida
en Gud förklädd.
Tänker texten som läkande ord efter "Utanför Normen" som sedan onsdagens boksläpp finns för allmän läsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar