lördag 31 januari 2009

Ost, chark och anklever

Ankleverätaren

Nu är det efterfest.
Lovisa kom in i musikklasserna efter att ha sjungit upp i början av januari.
Hälften av alla som sökt kommer in.
Då passar det väl utmärkt att franska varor kan bullas upp.
August, ett och ett halvt visade sig vara helt besatt av anklever. Våra barn fostras till dyra vanor och han öste in skedvis av den utmärkta levern.

Länge en av våra favoritostar

Nybakat vitt surbröd och saint marcellinost från Renee Richard i Les Halles i Lyon, charkuterier från en av de bästa charkuteristerna på stan.
Se, så ska det firas.

Trött Bocuse håller ställningen


Ja, han orkar inte hela tiden. Lämnar över till sin son mer och mer - frågan är om sonen Raymonde kan hålla ställningen på samma sätt som sin store far. Fy fasiken vilken mantel att axla.
Första dagens juryarbete satt Paul Bocuse med i bara de första rätterna innan sonen tog över ordförandeskapet. Sedan, andra dagens prisutdelning, så monsieur Bocuse d.ä. där igen utvilad, stolt, rakryggad som vanligt med armarna i kors, myndigt, värdigt och synnerligen varmt deltagande.
-Det finns ingen som givit så mycket av sin värme och kunskap och hjälpt fram så många andra unga kockar som Paul Bocuse, sa Mathias Dahlgren till mig när vi var ute på L'Auberge du Pont de Collonges för att se silverplatsvinnaren Jonas Lundgren skruva fast sin bronsplatta i entrégången till restaurangen bland alla övriga historiska framgångsrika i Bocuse d'Or.

Ingo med hela världen

Jag låg mellan min faster och farbror i Västerås och lyssnade på en radio som lät som en målning av Jackson Pollock- Det var gruvligt spännande och jag var alls inte gammal.
Efter det stannade alla lekar vid att "en var Floyd och fick stryk och en var Ingo som vann". Ljuset på Ingo och Floyd spred en slags justhet, en slags fördjupad fairplay. Vi förstod att göra upp, plötsligt, utan sparkar som redan tidigare varit otänkbart och utan slag under bältet.

Utan den magiska gryningsnatten 1959 hade aldrig jag valt boxning som motion idag, aldrig boxats som yngre och min dotter skulle aldrig börjat träna. Fortfarande påverkar hans gigantiska stora framgång val människor gör, i sommar den 29 juni, 50 år senare.

Jag var sju år och nio dagar gammal och förstod vad boxning var, vilken enorm grej det var att bli världsmästare. Och vi gillade Floyd också, "Svenske Floyd" som senare ofta for till Sverige och blev hyllad som en hjälte trots att han tagit tillbaka titeln från Ingo och sådan var boxningen, stor, rättvis, fostrande.
I Sollentuna BK pratade jag så sent som i förra veckan med en ung kille om Ingo och Floyd, om deras slag, hur de boxades då. "Ingo, vem då", var det en som frågade - man blir lite paff.
Ingo har jag aldrig träffat annat än sett på håll, men Floyd har jag tagit i hand. "Hej do", sa han till mig, och log brett. Jag tror jag "var Floyd" efter det och alla andra "var Ingo."

Då var världsmästare, verkligen världsmästare. Det fanns en organisation och en världsmästare som bar världsmästarbältet. Idag finns det hur många småpåvar som helst som vill kalla sig världmästare.

Han visste inte vem Ingo var - är det inte bedrövligt? Och nu är Ingo borta. Förfärligt sorgligt. Världens genom tiderna störste svensk är död

fredag 30 januari 2009

Feta flingor för få förunnat



Just det!
Vad kan det här vara?
Vi snaskar och står i så nu är bara några smul kvar.
Sedan jag första gången var i Lyon som 17-åring har jag, vid alla återbesök, ätit dessa som tilltugg och starters.
Någon som vet vad det är?...

...jo det är klart att jag vet vad det är. Och det är inte bara i Lyon dessa gudabenådade (ingen ledtråd) smakbomber serveras. Till och med på hemmafronten har folk snaskat dessa i äldre tid och helst i kris.

Sellerisalt - en nödvändighet


Den här lilla påsen är den som gör mig glad ombord på Air France. Det behövs inte så mycket för att bjuda på omsorg och omtanke, smak och det där lilla extra. Påsen innehöll sellerisalt till tomatjuicen.
Jag pendlade nästan varje vecka under en längre tid med Malmö Aviation. Varje morgon bjöds jag på något att dricka. Varje morgon valde jag ett glas tomatjuice och varje morgon frågade jag om det möjligtvis fanns sellerisalt - varje morgon fick jag samma svar, naj tuvärrr, på skånska.
Ait France bjuder med automatik en liten påse sellerisalt till tomatjuicen och just i det ögonblicket blirm man väldigt glad.

torsdag 29 januari 2009

Sverige SILVER i Bocuse d'Or




Stor framgång för Sverige i Bocuse d'Or. Svenske Jonas Lundgren tog silver Geir Skeien Guld och Frankrike på tredje plats.
I morgon sänder jag direkt från Lyon i Meny i P1 och bjuder på en intervju med Jonas.

onsdag 28 januari 2009

En norsk brasserikväll hos Bocuse

Det här åt vi bland annat

Det blev en kväll som väntat, braserimiljö, mycket god och enkel mat, men framförallt trevligt folk. Där satt jag med räktrålaren Roger och hans kinesiska flickvän från Hunan. Christian som jag fiskat krabbor med i Vardsø, Lisbeth som jag ätit lutfisk med och Robert Hansen från Norges Råfisklag.
På tallrikarna framför oss fanns norsk sjømat komponerad och tillagad av köksmästaren på Paul Bocusebrasseriet Argenson. Genomtänkt enkelt med gröna bönor, lättstekta pilgrimsmusslor, räkor med dill och balsamico. En halstrad torsksida på en mandelpotatiskompott (pommes Amandine), en dessert med varvad millefeuille på päron, karamellsås och Crème Chiboust.
Middagen tog många timmar – det är så det ska ätas och i morgon avgörs Bocuse d’Or 2009. Hörde från flera håll att domarna håller Jonas Lundgren som favorit. bland annat var det en norrman som berättade det och då måste det vara sant.
Jonas är nu satt på maktlöshetens åskådarplats under morgondagens tävling då andra halvan av konkurrenterna ska laga sin mat och där både Norge och Danmark ingår. Jag är på plats efter att ha synat Lyons fiskmarknad tillsammans med Eywind Hellstrøm tidigt i morgon bitti.

tisdag 27 januari 2009

Slö lina från Lyon, Jordbruksministern i pipeline

Tabberaset i lag med jordbruksminister Erlandsson som är odelat positiv till att vara med om att utveckla svensk mat och svenskt livsmedel

Han kommer med på radion, Eskil Erlandsson, jordbruksministern och tillsammans med Eva Björling, handelsminister om varför man satsar så stort här nere i Lyon på att visa upp svenskt matkunnande. -Sverige ska bli ett gastronomiskt toppland - det är min vision, sa jordbruksministern på dagens seminarium som arrangerades av franska ambassaden som också serverde fransmännen och oss andra närvarande, sill och gubbröra, gryta på renkött, löjrom och rökt kött.
Hur det gick för Jonas?
Jodå, allt har gått som planerat och det såg väldigt, väldigt snyggt ut. Det är svårt att bedöma framgången genom att titta på de uppradade domarnas miner, men frågan är om in de log lite extra n'är de fick den svenska maten på bordet.
I morgon är norrmännen på arénan tillsammans med danmark båda livsfarliga konkurrenter. Ikväll äter jag en norsk festmiddag på en av Paul Bocuse Bistroer och i morgon kväll en festsupé på hans stora treestjärniga restaurang.
(Få bilder för att det är en så djäkla dålig lina, tar evigheter att ladda upp dem och jag har inte tid att vänta, måste äta också!)

måndag 26 januari 2009

Förr lockade flyget med kyckling

Så var det. SAS transatlantiska linjer sålde fler resor genom att annonsera att man serverade kyckling ombord i första klass.
Den där tiden då maten var dragplåster är för länge sedan förbi.
Idag flög jag KLM till Amsterdam på en söt bulle med minimal ostskiva, iskall dessutom. Bytte til Air France till Lyon och även här enbart en macka, nu lite grövre och med ost och skinka. Så kommer at att ta till nio i kväll innan det blir mat och frukosten skippade jag för att äta på flyget. Vilken inledning till Bocuse d'Or.

Barnsäng - vem vill ha den?


De nätter August sovit i den här sängen är lätträknade - han har valt att ligga i dubbelsängen hos oss istället. Det säger mer om August än om sängen.
Du som ska ha barn och inte har krav på världens mest designade barnsäng kan komma och hämta sängen hos oss. Vi monterade ner den igår.
Skicka ett mail via profilsidan med Ditt mobilnummer så hör vi av oss när jag kommer hem.

söndag 25 januari 2009

Kinesiskt nyår i år igen

På thai heter de här kinesiska bullarna Salapao

Förra året var jag i Bangkok och vigde hela den kinesiska nyårsdagen åt kinesiskt nyårsfirande på ett tempel i Chinatown.
Rökelsen stack i näsa och ögon. Böneklockorna och trummorna slog mäktigt. Rytmen, meditationen och folkvimlet var rent berusande, maten förförisk.
I år har vi varit hemma i Sverige. Det har inte varit läge att fira någonting helt enkelt. Men gratulerar alla Er till ett nytt år.

I morgon flyger jag ner till Lyon för att bevaka Bocuse d'Or, äta på Brasserie Georges och en rad bouchoner, gå på en mängd seminarier och äta upplagade norska råvaror på Brasserie Argenson, ett av Paul Bocuse egna brasserier jämte de fyra andra nord, syd öst och väst.
Norska råvaror undrar ni?
Det är ju så att Norge, detta lilla grannland lyckats att få leverera fiskråvara till Bocuse d'Or fem gånger i rad. Torsk, räkor och pilgrimsmussla från Norge är det som både Jonas Lundgren från Sverige och Geir Skeie från Norge, jämte alla andra deltagare ska laga fiskrätten av. Får väl förmoda att dessa båda herrar har vissa fördelar, Geir för att han är norrman och Jonas för att han jobbar närmast under Europapresidenten i Bocuse d'Or, Eyvind Hellstrøm på Bagatelle i Oslo.

Det här tävlar Jonas med i Lyon:

Fiskrätten
Färsk rimmad torskrygg pocherad i sitt eget skinn och fylld med citronmarinerade räkor
Pilgrimsmussla fylld med creme på sin egen rom, kryddad med alger och toppad med kaviar
Gröna ärtor med stekt sidfläsk och schalottenlök
Ljummen sallad med fänkål och gurka , marinerad med citron och olivolja
Havssås med aromer av mollusker, pepparrot, laxrom, gräslök


Kötträtten
Ballotine på grillad oxfile och cote de boeuf späckad med sitt eget fett samt oxkind brässerad i rödvin och kalvfond.
Syltad gulbeta fylld med anklever , sprödbakat bröd med 4 kryddor
Skogens alla smaker och dofter fyllda i en ugnsbakad lök på en sockel av potatis
Timbal på jordärtskocka och tryffel
Sås på oxsvans kryddad med nymald peppar

lördag 24 januari 2009

Vår syster är död - Nussara avled i morse



Tidigt i morse dog Rodjanas storasyster Nussara bara 41 år gammal. Hon har varit obotligt sjuk en längre tid. I morse, klockan fem i fyra svensk tid blåstes hennes livslåga bort och också det hopp vi alla känt, hoppet att sjukdomen skulle vända, att hon skulle få ytterligare tid. Vi försöker intala oss att ett liv inte blir sämre bara för att det är kort.

Nussara bodde hos oss ett tag. Det var nog en av de snällaste människorna jag fått lära känna. Skratten tillsammans ekar än och omsorgen att alla runt henne ska ha det bra slösade hon med.
När vi fortfarande inte fattat, när tomheten kommer smygande, ekande, svart tittar vi på bilder. Vi ställer upp dem på engelska bordet under altaret. Vi tänder ett ljus och det finns ljus. Det ljusa minnet och allt det hon gjort.

Livet levde Nut, hon kallades så, väldigt fort. Då blir det lite fel ibland. Livsfel som vägs upp av leendet och den starka ödmjukhet hon ständigt visade. Rodjana berättar att det var Nut som tog hand om henne när hon var liten.

För flera år sedan plockade vi potatis här hemma i Sverige. Hon skrek i potatislandet när hon fick se knölarna drösvis och vi skrattade med henne. Vi skrattade ihop i många månader och varje morgon, minns jag, stod hon där i dörrhålet med ett jätteleende bara för att dagen hade börjat eller helt enkelt för att bjuda på det.
Hennes tre fina pojkar har blivit utan sin mamma, det är så sorgligt och tragiskt. I natt sitter den äldste av pojkarna vakt vid sin mammas kista. I morgon kommer vi att hålla en liten minnesstund hemma själva, bara vi tillsammans och Nut.
Hon kämpade modigt, det gjorde hon hela livet och det gjorde hon ända tills i morse.

Boxning-stenhård träning

Ja se sån stil han har, Tabberaset vs Säcken

Men inte fan hänger man med när en 17 åring sätter fart - hade det varit på allvar hade jag fått storstryk. Nu är jag vanlig motionär vilket inte betyder att boxningsträningen är mer mesig - den är stenhård och totalallround för kroppen.
Sitter just mellan träning och badet, ganska så slut måste jag säga, efter en timmes körning i gträningslokalen och så tio minuter tempo på motionscykeln hemma. Tre sådana omgångar i veckan menar jag ska få ner socker och vikt och skapa ett välmående.
Det var inte länge sedan som jag knappast orkade gå i en trappa till första våningen - det gör jag med lätthet nu och sover bättre, vilar mer. Allt har blivit bättre fysiskt.
Lovisa är duktig som bara den. Hon började för två månader sedan och tränar nu tillsammans med alla andra i klubben.

Lovisa är med och kör stenhårt. Idag fick hon klartecken att vara med alla andra på träningen sedan grundslagen nötts in. Jag själv håller mig lite vid sidan om och har skapat ett program för träningstimmen som passar mig och som inkluderar en hel del skivstång och massor med hopprep.
Häromkvällen orkade jag två hela ronder lightboxning mot den där 17 åringen. Reptilsnabb och sylvass. En tredje rond och jag hade spytt av utmattning.
För att motivera detta orerande om boxning på denna plats så slängde jag snabbt ihop en "dubbelmacka" av kylskåpskall lövbiff med flera matskedar ba. Det behövs.

fredag 23 januari 2009

Lankig mjölk och tanigt smör

Smöret i vår kyl idag är från Ålands mejeri och rysligt gott

Riktig mjölk och riktigt smör mår vi bra av - jag är själv en av dem som drastiskt förändrat översockervärdena till att knappt vara mätbara, genom att bara anamma gammal hederlig svensk kost vilket inbegriper grädde och smör, ägg, fett härligt fläsk och välhängda biffar. En bonusvinst är viktreducering och därmed en ökad lust att träna för att må ännu bättre.
Då har gammaldags kostrådgivare och dietister pratat sig trötta över mig i 20 år utan att det givit något som helst resultat trots att jag gjort vad de sagt till punkt och pricka - inte bara att det inte hjälpt, jag har fått ha det skittrist under vägen också, örtte och tallriksmodell där summan av kardemumman, dvs grönsakerna, ska utgöra över 2/3 av det totala intaget och dessutom vara okokt gör ingen människa lycklig. Lockelserna utanför ett sådant fundamentalistiskt matliv är starka och snedstegen många. I mitt liv idag gör jag som konstnärerna av rang alltid gjort, jag lägger till genom att ta bort!

Fundamentalisterna finns dock kvar, märkligt nog tycks en stor del av dem ha samlats på livsmedelsverket för därifrån har det utgått ett påbud att hela Sveriges alla ungar i skolorna ska beredas en så fettfri kost som möjligt, vilket resulterar i att kommunerna nu tar bort mjölk och smör - självklart inte i någon slags plötslig omsorg om barnen utan att genom ett "gratisdirektiv" kunna spara ytterligare.
Det här är naturligtvis en smärre katastrof. Livsmedelsverket borde istället ha ordinerat skolorna gymnasik och idrott och bekostat kalaset. Det främjade folkhälsan förr och vägde upp det nyttiga animaliska fettet ungdomarna behöver för att smörja hjärnan och växa utan att få defekter.

Nu har den driftige Bengt Ingerstam startat en namninsamling som vänder sig mot påfundet att slopa mjölk och smör i skolan. Namninsamlingen startade i förrgår den 21 januari och har i skrivande stund fått 1456 underskrifter, inklusive min och Rodjanas. Skriv under Du också!
Här är länken.

Slutet på sommarens rabarbersaft

Tomt

Så kramades de sista dropparna ur den sista en och en halv litersflaskan med sommarens rabarbersaft. Sista flaskorna har med automatik fått mogna kallt under dryga halvåret och lagom och nu är det slut.
Jag tror vi gjorde tre stora hinkar i somras, rårört, 21 liter saftkoncentrat att spädas, så med flyktigt koncentrat till rikligt med vatten har vi druckit 100 liter.
Jag ser på Alma - att hon blir lite piggare med det sista av sommaren. Hon har 40°C i feber och ont i hela kroppen - influensa. Det är då det egenproducerade gör nytta inbillar jag mig...tillsammans med flytande Alvedon, men inte blandat förstås.

Får vi en hyfsad vår ser det ut så här i mars. Det här är förra året den 10e och det är precis vad man behöver se just då.

Nu längtar vi ännu mer till att gräva, så och skörda, njuta. Det börjar med mina kronärtskockor direkt när jag kommer hem från Lyon. Då hinner de bli lagom stora i maj för utplacering i växthuset för frostfri mognad och för att hinna slå en rejäl pålrot till utsättning i landet den 10 juni.
Vår första skira rabarber som vi kokar lätt i en liten sockerlag med en doft av vanilj. Det är den grova senare sommarrabarbern som vi gör rårörd rabarbersaft av, en saft som brukar räcka till januari/februari här hemma.

torsdag 22 januari 2009

Konstnärsklubben för det är torsdag

Anders Lindström

Jag åkte tillsammans med nyinstallerade ledamoten, Jan Enfors, som kunde gå på klubben utan fadder för första gången.
Min gäst för kvällen var en gammal mycket god vän som ringde två timmar före klubbens restaurang öppnade och sa att han minsann var i Sollentuna och stod och sökte mig i receptionen till kontoret. Jag frågade om han hade kvällen inbokad för jag hade som säkerhet bokat en gäst till klubben utifall en sådan skulle dyka upp och nu blev det så. Anders Lindström legendarisk körledare och expert på San Michele, åkte med in för att äta middag i en kraftigt överbokad matsal och efter ett tämligen mediokert föredrag om Japan. Lax med rårakor, någon slags kall kesosås och en grekisk tomatsallad, tur att sällskapet övervann maten och att kaffet var njutbart efteråt i baren och att det fanns en smitväg in till Claes Grundstens och Björn Wessmans fantastiska utställning i galleriet, makalösa fotografier och ett som vanligt intressant och gripande landskapsmåleri. Gå och se utställningen så fort Ni bara kan.
Utställningen på Konstnärshuset, Smålandsgatan 7 i Stockholm - gå och se den!

onsdag 21 januari 2009

Kaopad kigied - latmasksris



Det är inte jag som myntade begreppet latmansris - det är Rodjana. Och för att få till ett riktigt bra GI värde så görs det på basmatiråris. Vitlök hackas och steks i olja, knäck i några ägg, skeda i riset och blanda i salladsgrönt när riset blivit genomvarmt (spenat, rödbetsskott, ruccola, mangoskott) vänd om och kör ner en näve pillade räkor, servera med prig bon nam pla. Så det så!

måndag 19 januari 2009

Att lära sig stå ut

Från mitt kontorsfönster idag för en stund sedan.

Jag vet inte vilka redskap man kan använda för att stå ut, fantasin, psykisk förflyttning, dröm eller bara att stå kvar i det omänskliga, det blågrå, blyertsteckningslandskapet för det är vädret det handlar om. Detta jämngrå måste väl sätta sig på sinnet hos alla och envar. Ingen möter blickar, alla tittar ner och blir till solitära satelliter. Strävsamma steg framåt. Mörkt.
Okey då, nu, alldeles snart blommar forsythian på bar kvist och uteserveringarna drar bort glasen och nästa vecka är jag där - Lyon och Bocuse d'Or.
Tänk, jag åker med norrmännen i år.

söndag 18 januari 2009

Kantonsoppa med brockoli och dimsum på grisfärs



En eftermiddagssöndagssoppa, värmande när de snöflagar utomhus och bilfönstren är skrapfrusna.
Basen är rester (!). En god fiskbuljong med ankfett, äggnudlar, brockoli som blivit över och så hemlagade dimsum. Krydda upp anrättningen med att skvimpa över färdig kantonesisk sukiyakisås, syrligt starkt.
Smakae alldeles fantastiskt med vårt egna bröd och olivolja att doppa i.

Den sanna historien - lika trovärdig som den påhittade

Jag har precis lämnat manus till en ny bok, den här gången långt från både mat, historia och biografi. Det nya manuset är en sann historia om en människa som befinner sig längst ner och som sakta vaknar.
Jag skriver "sann historia" trots att ingenting i den är sant annat än ramhistorien. Ingen människa annat än huvudpersonen, existerar i verkligheten, men alla andra kommer till liv så fort någon kan känna igen sig i rollfiguren, då blir både rollfiguren, den som läser och jag själv helt sann, just i det ögonblicket.
Som författare har jag fan ta mig ingen skyldighet att vara sann trots att jag påstår att det jag skriver är sant, platser är osanna, men riktiga i det rum jag gestaltar, människorna är sanna när någon flyttar in i dem, det som de säger är sant när jag lagt orden i deras munnar, historen är sann i samma ögonblick som den berättas. Hur kan ett drev startas mot en författare som utifrån dessa (också mina och allas författares) förutsättningar berättar en historia. (läs gärna Tiina Rosenbergs inlägg på Newsmill)
Nu får de rada upp sig de som berättar sanna historier för att bli hudflängda och steglade. Tänk efter vilka det är. Det är alla som berättar, som skriver, som diktar, som gestaltar.

Brödet blir nostalgi och besatthet

Våra bröd idag med en liten skål energisk italiensk olivolja

För mig är det nostaligi som jag övat mig i den senaste tiden.
Jag har tagit upp den gamla boxningen och satt mig som sekreterare i Sollentjuna BK och jag har börjat träna våldsamt tre dagar i veckan - det känns nostalgiskt och nyttigt.
Så har jag tagit upp en angelägenhet till, brödet och baket.
Det är säkert ett 30 tal år sedan jag visade en surdeg omsorg och omvårdnad. Just nu en vetesurdeg och en rågsurdeg. Den sistnämnda står på en handduk på elementet bakom soffan i vardagsrummet, plastad för doftens skull.

Så bakade jag vetematbröd idag efter att ha satt en fördeg igår kväll. Det blir underbara smakligt sega bröd med 650 g vetemjöl special och 100 g fullkornsvetemjöl till 600 g ljummet vatten, 32 g salt och en fördeg av 100 g vetesurdeg och 100 g vetemjöl och 60 g ljummat vatten. I förr baket hade jag i en näve eller två av valnötter också. det ska vara en superkletigt lös deg. 260 grader i ugnen efter 3x1 timmes jäsning och så en halv liter vatten som skickas in i två omgångar före bakning. Efter exakt 12 minuter sänks värmen till 200 och ytterligare en kopp vatten skickas in under plåten. Bröden får baka klart i en knapp halv timmes tid.

Rymdkraft som bara konst kan uttrycka

Arne Jones Vevax, skulptur

Balans, energi, rörelse, nya rum, hemliga rum, uttryck, tid, hastighet - det är bara i konsten detta går att uttrycka fullständigt och ändå överträffas den av verkligheteni det stora.

Räkfrossa till frukost



Alltså - att skämma bort sig själv, har jag varit inne på länge och i varierande grad hela livet. Först nu så börjar jag förstå vad det handlar om och kanske jag har rätt.
Träning till exempel - Från att ha varit en människa som destruktivt koketterat med att "alla är födda med ett visst antal andetag som man ska vara djävligt rädd om" till att träna stenhårt tre dagar i veckan.
För första gången någonsin kan jag inte låta bli - de där träningsdagarna är omöjliga att komma förbi, jakten på kroppsegna endorfinet är över - det är redan här.

I morse åt vi frukost i sängen. Nymalt, nybryggt kaffe med vispad grädde, hembakat surdegsbröd smörat med smör från Ålands mejeri och med ägg, majjo och räkor.

lördag 17 januari 2009

Med mördande reklam



Allt går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt.
Det är 40 tal - länge, länge sedan alltså - när Ulf Peder Olrog skriver om något som är superaktuellt även i nutid.
Olrogs grötlåt handlar förvisso om människor som gjorde storkovan under ransoneringstider då olika slags surrogat försåldes med god avans och allt möjligt blandades i för att dryga ut och visst - det fanns konserverad gröt utblandat med samma slag spån som i barkbröd på 1700 talet.

Och appropås gröt så har jag en nära och mycket god vän, jo jag har sådana, som senast berättade om en barndom som av favoritmaten att döma kan tydas som arm och besvärlig, men så icke.
Hans barndom var nära och kär, rik på natur och av omsorg, vänlig och öppen.
Det var i Dala-Järna och den lille vägrade äta gröt - om den inte var stekt förstås då den intogs med största entusiasm.
Hemma hos oss i Norrköping var detta ett stående hot: "Äter ni inte upp gröten får ni den stekt till kvällsmat" - förmodligen ett av de hot som satt djupaste spår i oss syskon - inte syrran förstås som omhuldades med ängamat och ljufveligaste söt klappgröt, men det var för att hon var tjej förstås och inte riskerade att få ägna sig åt tungt skogsarbete...det där sista var bara skitsnack..
-Ja jag åt inget annat än stekt gröt med rårörda lingon, alldeles förträfflig mat, ett slags bröd där smöret var brynt och instekt - det borde provas av fler och nu i dyrtider speciellt.
Mamma fick koka gröten först, sedan låta den kallna och så klicka ut den i het panna med kärnat smör. Fortfarande idag kan jag känna den goda smaken av havre och brynt smör och lingon i kombination.
Jag frågar om han lagat stekt gröt åt sig själv i vuxen ålder.
-Nej, svarar han. Minnet är nog godare att leva på, jag är rädd att bli besviken, att kanske förstå att det alls inte var så gott jag minns.

Blondinbella - vem fan är det?

Jo, Jo jag vet det tillhör allmänbildningen numer att veta vilka B kändisarna är - människor som blivit kända för att de synts inte för vad de sagt eller vad de gjort.
Nu är det tydligen ett stort bråk på gång som enligt tabloiderna överträffar både kriget i Israel och svensk inrikespolitik.
Idag är blondinbella- carolinagynning - katrinzytomierska tredjestoff på Expressens löp på nätet och deras så kallade bloggangrepp på varandra får helt eget utrymme som om någon bryr sig? och det är klart att människor över lag gör - de bryr sig alldeles så in förbannat. Det bryr sig jättemycket mer om blondinbellas tårar för att hon inte hänger med i let'sdance än om det goda liv med förfinade smaker som jag brinner för och älskar.
Det är synd att det ska vara så.
Man blir nästan full i skratt.

fredag 16 januari 2009

Minsta möjliga motstånd och till dårskap gränsande

Vårt hårdstekta fläsk med vitlök och ostronsås

Jag tror att vi alla såg fram mot att klockan skulle slå 11:20.
Det är då vi samlas i receptionen på kontoret varje fredag och reser ner till vårt bord på Edsbacka Bistro för att äta långlunch och prata med varandra om sådant man inte pratar om på kontoret.
Så kunde jag inte motstå att äta kalvläggen igen. Det var några minusgrader ute, klart väder och kallt. Alltså kalvläggsväder och det var lika gott som sist.
Jag har sagt det förut att kärleken i köket kan mätas på limmigheten i såsen och läpparnasdärpå följande klistrighet, utan andra ekivoka jämnförelser!
Så var det att limmigheten satt som en klistrig marinadhinna i munhålan när vi tågade ner för att besiktiga en av landets kanske viktigaste offentliga konstverk, Vevax av Arne Jones:

Jag skrev om konstverket när det sattes på plats i början av 70 talet och vid ett flertal tillfällen hade jag förmånen att få besöka Arne i hans ateljé, titta på när han jobbade, vara med och samtala.
Nu står konstverket/skulpturen, av en av 1947 års mäns viktigaste skulptörer, där, skavankig och klottersanerad, sönderetsad i den vackra ytan. Det är så oerhört viktigt att sådant som detta bevaras till eftervärden, den samlade konstnärliga erfarenhet och det storslagna uttryck och gestaltning som finns inkapslad.
Tyvärr är det ingen som lyssnar, ingen som reagerar, ingen som gör något. Konstverket får förfalla i sin egen förtvivlan över beslutsfattares ytlighet, okunskap, dumhet.

Lite längre bort har det beställts en formslapp och uttryckslös idrottsskulptur i en rondell. Skulpturen består av formklippta plåtsilhuetter av höjdhoppare. De dinglar i stålbågar. Meningen är väl att uttrycka spänst, rörelse, hastighet och hurrarop, men resultatet är något som påminner mer om slaktkroppar hängande på steglingsstolpar idragna en aln långa dragnaglar med hullingar. Det är vedervärdigt vid en jämförelse, att detta är något som får vara iögonenfallande medan den verkliga konsten förfaller.

Tröstade oss med gula, äggsmäckade kinesiska nudlar och hårdstekt fläsk med ostronsås som även lille August estmerar med största entusiasm om med ätpinnarna i högsta hugg.

F/L avskalad enkelhet

En havskräfta med knorr, lysande presenation och makalösa smaker. Tänk att fläsk och skaldjur går så bra tillsammans.

F/L igår ikväll, allt var rätt och Eva Sjöstrand var klädd i klaraste rött. Intensiva samtal och lika intensiva smaker, många skratt åt oss själva och breda leenden åt maten.
Jag är ju lite av part i "målet" och med ett visst engagemang med Björn Frantzén och Daniel Lindeberg, men det är ett ännu mer medvetet matlagande i köket och som kommer ut på tallriken, ännu mer hänsyn till smakernas rytm. Jag hade anledning att tro att detta inte skulle vara möjligt, att det skulle vara svårt att hålla i konceptet och framförallt att utveckla det, förfina, men det är precis det som gjorts. Fläsket och havskräftan, den milda paprikapurén mot mjölkkokta marulken och så ankan serverad perfekt bakad med konfiterade lår tillsammans med rödbetsstrimlor. Ärligt talat var presentationen av ankan ganska fattig, jämfört med många av de övriga, men smaken som fanns inkapslad däri drog iväg oss till himlen.

onsdag 14 januari 2009

Skaldjur och leversoppa



Smaka på ordet - "leversoppa" - hur kul låter det?
Dessbättre smakar det fantastiskt när den tillagas efter kinesisk-thailändsk tradition. Finaste kalvlever med fett fläsk.
Skaldjuren var idag frysta räkor och lika kall bläckfisk, tinade går de utmärkt md röd curry i vilken man fräser vitlök. Rödlök drälls i när räkor och bläckfisk blivit genomvarma, bladselleri också och så lite ostronsås och chilli.
Till det åt vi basmatiråris.
Kommer ni ihåg det sena 60 talets och tidiga 70 talets kladdigt kokta råris som var överlevnadskost för fattiga studenter om man hade tomater till. Det var före nudelsoppans tidevarv. Jag kunde blanda i ett ägg i kladdet, kanske kall kokt skivad potatis, kokta skivade morötter, linser. Ja för katten, på restaurant Fröet i gamla Klara kostade en stor portion lite mer än fyra kronor och då var allt makrobiotiskt och odlat utan gifter, närodlat till och med, snart 40 år sedan. Fröet fick stänga när Klara revs, var väl utanför sin tid redan då fast i fel ände.
Men det var det jag skulle säga - basmatiråriset som är aromatiskt smakrikt, GI-vänligt och med tuggmotstånd blir härligt precist i riskokaren.
Leversoppa, het, aromatisk, tung

Krubb i Sveriges Radios Meny i P1


I morgon torsdag är det som vanligt dags för Meny. Jag brukar inte puffa i förhand, allrahelst inte då mina egna inslag sänts - jag har nämligen sällan koll. Idag har jag det och i morgon sänds ett inslag om köksmästaren Jesper Värn. Han är dagiskock nuförtiden på Ekbackens förskola i Nacka Sjöstad och han bemärks med att sänka råvarukostnaderna med 40 procent genom att laga mat på riktigt.

Lyssna på honom i morgon 10.03, eller på reprisen senare om natten 00.03. Jag skulle misstänka att han också är med i den kortade varianten på lördag kl 16.03. Annars går programmet som vanligt att ladda ner i efterhand från Menys hemsida "senaste sändningen".

tisdag 13 januari 2009

Skynda er

Jag fick en sen lunch idag. Häktisk arbetsdag och träning och ett sent möte sköt fram lunchen till alldeles nyss. Klockan kvart i nio gick jag in på Edsbacka Bistro och där på tavlan såg jag "tomatbrässerad kalvlägg med smörslungad potatis". Min nya moral stavas GI och därför ratar jag tillfälligtvis potatis och fick en ljummen sallad istället med paprika och gurka.
Jag njöt verkligen av köttet, av såsen, av grönsakerna - då djädra enkelt och så djädra limmigt och gott.
När jag betalar ser jag att det står "veckans lunch" på tavlan - det var alltså inte alls en kvällsrätt, men det goda köket och personalen förbisåg detta och lagade upp min lunch klockan nio på kvällen!
Den enkla lunchläggen är värd en omväg!

måndag 12 januari 2009

Det där är inte körsång det är doa-sång

Jag har sjungit i kör i hur många år som helst, men inte sedan 1978.
Såg fram emot körslaget i TV. Körsång är nämligen landets största folkrörelse, fler sjunger i kör varje vecka än vad den samlade sportpubliken utgör.
De flesta som sjunger i kör måtte ha blivit grymt besvikna av det som presteras i TVs körslaget .
Nu har jag bara sett ett halvt program innan jag swappade till annan kanal - det var så fullkomligt tillrättalagt.
Det är inte körsång det handlar om, det är en doa-kör bakom en solist. Körsång är något helt annat - det är precist, det är uttolkat, gestaltat och det är alldeles förbannat svårt, stundtals. Kör är inget bakgrundsljud.
Men nu är det här en matblogg med vissa utsvävningar så jag ska inte skriva vidare.

söndag 11 januari 2009

I Gaza dör barnen - svenska media toppar med hund som brunnit

Bild på SVT text idag när textTV toppade med storyn om hunden.

Den där teckningen som publicerades i PUSS i slutet av 60 talet blir väldigt aktuell. Jag tror det var Marie Louise Ekman som gjorde den, men är inte säker.
En kvinna som sitter med nedrullade brallor på dass och läser tidningen. Huvudrubrikerna på förstasidan handlar om det som idag finns på damtidningarnas och skvallerpressens förstasidor (inklusive kvällspressen). Längst ner finns en liten notis med en liten enspaltig rubrik: "Asien utplånat".

Idag brändes en hund ihjäl i en askhög någonstans när den 16 åriga matten var ute och rastade den. Det var på något bruk askhögen fanns och hunddödsfallet utmålas som helgens stora tragedi.
Samtidigt bombar Israel sjukhus, skolor, daghem, bostäder. Barn dör som flugor i det gigantiska flyktingläger som Gaza utgör. Det är inte ett krig, det är terror, avrättning och övervåld. Hunden i askhögen tror jag tyvärr är det enda som får folk i detta land, som domineras av djurrättsaktivister och ja-sägare, miljönördar och klimatdårar, att visa empati.

20 dagknut idag, fast på tisdag

Det är vår första syntetjul med en gran som bara viks ihop och ställs undan i låda. (Vet i katten var lådan ska ställas). Granen kostade mindre än en natursilvergran så om vi inte gillade det konstgjorda kunde vi slänga den åt fanders. Nu står den i vårt uteförråd

Javisst är det idag. Det säger jag helt utan grund och bara för att det är bekvämt för att det är söndag och ledig dag och alla julgransplundringar är igång. Egentligen infaller 20 dagknut 20 dagar efter julafton på Knuts namnsdag den 13e. Varför och vem Knut var kan man läsa på dessa kyrkliga sidor.

Den stora pepparkakan äts upp ikväll som kaffekaka. Den fick barnen av Gunilla och Heini till jul. Pepparkakshjärtat med den våldsamt härliga kristyren har hela julen gått under namnet Gunilla och Heinipepparkakan.

Morsning, korsning och goodbye

Vegetarisk lasagne och härlig entrecote



Man tager som det behagar. Det är precis vad Rodjana gjorde igår för Lovisa som bara äter grönsaker och fisk och skaldjur. Små tomater, färska lasagneplattor, bladselleri, purjolök i skivor, sojafärs, "pojkesoja". Ingredienserna varvades och täcktes med skivor av vår julost - whiskycheddar. Gratineras i het ugn tills genomkokt och fått fin färg. Alldeles utmärkt till de rejäla skivor av entrecote som stektes saignant, dvs bleu, dvs blodig och serverades med grovt hackad vitlök och smör från Ålands mejeri. Lite röksalt på lasagnen gjorde susen på det reda goda.

Oetisk marknadsföring av självmordsbok

Hon har en hel uppsättning akademiska titlar och hon skriver böcker, Ann Heberlein, i helgen utkom hon med en bok på Svante Weylers förlag om sina egna självmordstankar.
Lägligt "försvinner hon spårlöst" klockan tolv på dagen. Den medberoende omgivningen ringer polisen och anmäler försvinnandet, självmordsförfattarinnan misstänks själv ha begått självmord samma dag som självmordsboken utkommer.
Efterlysning går ut över hela Europa - tidningarna skriver om henne och sätter ut både bild och namn och kopplar försvinnandet med den nyutkomna och i dagarna recenserade boken.
Bingo - allt ljus i femspalt och stora trätyper i landets mest lästa tidningar.
Två timmar senare ringer Ann Heberlein från Köpenhamn och berättar att hon visst inte tagit livet av sig, vilket faller på sin egen orimlighet då hon ringer från Köpenhamn.
Om det här är en reklamkupp för att marknadsföra boken är det lite osmakligt, men storsmart speciellt som författaren både är teologie doktor och etikforskare. Var går gränsen för ett sådant företag?
Familjen sa tidigt, och medan Ann Heberlein fortfarande var försvunnen och via talesmannen Svante Weyler, att de inte satte försvinnandet i samband med boken.
Årets reklamgrej alla kategorier!

lördag 10 januari 2009

Hummer 140 år gammal slapp bli kokt

Det är lite kul med söta gastronomihistorier.
Som den om den 140-åriga hummern som fiskades utanför Kanada och vägde nio kilo. Vikten kan man ju säkerställa, men åldern? Det kanske finns årsringar någonstans eller något zoologiskt knep.
Det blev proteststorm när hummern hade sålts till en krog i NY och förevisades allmänheten kravlande runt i en glastank i skylten.
"Släpp hummern fri", skanderade förmodligen hopen.

Så fick det bli.!

Farfars-farfarshummern återbördades med havet och kryper omkring någonstans något lättad och tacksam.

Jag reste med Sven-Gunnar Svensson, för Er som inte vet vem han är har jag skrivit om honom här, till Norge för många år sedan för att titta på seifiske för Meny i P1.
Mellan två filéfabriker var det som en avlämningsplats för annan fisk än sei, fisk och skaldjur. En av fiskarena drog oss in i den ekande tomma lokalen med murbruksgolv och så pekade han stolt på en låda i en vattenbunke och där låg en enorm bjässe till hummer och plirade på oss med pepparkornsögon.
-Den vil jeg spise til lørda, sa fiskaren.
-Det tycker jag inte, sa Sven-Gunnar Svensson som annars inte alls har något emot humrar speciellt inte ätbara av normalstorlek och ålder.
-Den där krabaten är ju långt över din egen ålder. Det måste kännas ganska vidrigt att äta den då, tänk vad den har fått överleva. Jag tycker det är omoral, sa han liksom i förbigående.
Fiskaren som hade önskat visa oss hummern med stolthet backade omedelbart. Tog bunken och släppte ut hummer direkt i havet, den hade nämligen fångats alldeles i närheten av hamninloppet.
-Jeg ær helt enig med dej, sa han och såg lycklig ut.

(Var det inte Bosse i Barnen i Bullerbyn som under kräftfisket i sjön Nocken fick upp en kräfta, tittade på den och kastade den tillbaka i sjön. "Vad gör Du", skrek de andra barnen och Bosse svarade: "Hon såg så lessen ut i ögonen".)

Bästa semlan inte alltid dyrast (Uppdaterad)



Idag har vi lite högtid hemma. Rodjana fyller år.
Hon har tre traditioner inom maten som ger henne nostalgikick. En är surströmming. Den andra är sill och potatis i juni och den tredje är semmeltid och då på klassiskt manér i varm mjölk med kanel.
Det är märkligt - vi kommer från helt motsatta poler på klotet och får nostalgikickar av exakt detsamma.
På födelsedagen äter vi alltså semlor isf tårta och det alldeles nyss. Semlor och nybryggt kaffe på nymalda bönor.
Det var första gången som lille August fick en egen hel semla och det gillades så pass att han skrek när någon annan närmade sig hans semla med sked.
Då fick jag ett nytt thailändskt uttryck till min ordlista, nämligen vad svenskans snåljåp översätts med.

På thai heter det "kiiniew". Slutändelsen är densamma som i kaoniew där kao står för ris och niew för kladd eller segt. Och nu ska ni höra vad kii står för, nämligen bajs! Att vara en snåljåp är värre en kladdigt eller segt bajs alltså, i Thailand (och det är nog både första och sista gången som något som detta får förekomma i denna bloggspalt)

Grattis kära hustru Rodjana till årsdagen!

Så till det rubricerade att det dyra inte alltid är det bästa. I vårt lokala bageri som senaste tiden slagit knut på sig själv i prishöjningar kostar en minisemla 31 kronor. Jag kan inte drömma om att smaken står i paritet till priset. Skyhögt över i smak kommer nämligen Europabagarens semlor i den annars så förhatliga närbelägna ICA-butiken. Fyllig vetebulle med mycket fint mald kardemumma och en smältande len mandelmassa och en söt, riktigt god grädde (säkert med någon tillsats, men det struntar jag ni). Två semlor kostade 29 och någonting. Fyra kostade 55 kronor, 13:75 styck - det blev åtta semlor hem till semmelkalaset, njutning från första till sista!

(Uppdatering senare under dagen: Hittade oroande eller förklarliga fakta om semmelpriserna i en artikel i SvD förra året på fettisdagen, värd att reflektera över kanske

fredag 9 januari 2009

Anka med äppelhoisin



Vi hade kvar av den underbara ankconfiten. två bröst och två lår (det är ju för katten en hel anka).
Så hade jag en liten skål av Anja - färskpotatisen jag tog upp till julbordet. Den var tvättad och klar och jag tunnskar den för att råsteka. Påminner mig att Dan Berntsson, landets potatisguru från Långås i Halland sa till mig när jag fick utsädet att det är en potatis särskild lämplig att råsteka.
Samtidigt tärnade jag två svenska äpplen (Aroma) i 5 mm tärniningar (utan skal) och mjukkokade i två msk hoisinsås och 2 msk vatten. När lösningen så gott som kokat in i äppelbitarna är det klart.
Ankbrösten och låren fick första fräsa i smör så att skinnsidan blev knaprig och vända fick de bli genomvarma i hett ankfett. Samtidigt lade jag i ett par krossade klyftor vitlök och några skurna stavar selleri. Sist stänkte jag lite halvtorr sherry över.
Det blev en riktigt god anrättning till fredagsbordet.
Nu ska jag plocka köttet från vingar och från skrov och gjuta mig en rilette med lite ankfett. En liten anksylta med andra ord.

Medelhavet i Stinsen


Lunchade idag med en sovande August. Dagis var stängt för planering så vi var på tu man hand hela dagen. Tänkte jag skulle runt och shoppa medan han sov och hamnade därför med vagnen på Stinsens köpcentrum i Sollentuna. Där, uppe på plan två utanför barnskoaffärens Vincent och bredvid en lekplats för barn har en turk öppnat servering i den gamla kaféön. Det är en utmärkt förvandling.
En tallrik kostar 79 kronor och du pekar och den trevliga personalen plockar. I pipelinen ligger också en GI-matsedel vilket torde locka både en och annan.
En hel del hel och halvfabrikat förvisso, men det är mellanöstriskt okey: falafel, dolmas, massor med olika sallader, kronärtskockshjärtan, såser och röror.

Bocuse d'Or en resa mellan 3630 och 18000 Air France och SAS

En norsk prima råvara från ett friskt hav, Pilgrimsmusslan som nu reser till Bocuse d'Or i slutet av januari. Bild: Tom Haga, EFF Norge

Det börjar närma sig, världsmästerskapen i Gastronomi. Jonas Lundgren som kom trea i Europauttagningen i Stavanger i somras och med både Danmark och Norge framför sig åker snart ner för förberedelser.
Jag reser den 26e tillsammans med norrmännen för att försöka se tävlingen ur deras perspektiv. För femte gången är det norska EFF som levererar fiskråvaran, torsk, råa räkor och pilgrimsmusslor. Jag har haft förmånen att resa till Norge vid många tillfällen och vara med vid både skreikampanjen (som för övrigt drar igång i Lofoten just i dagarna) och musselodlingarna utanför Bergen där pilgrimsmusslorna som "valpar" ligger på tefatsliknande plattformar i havet för att växa till sig innan de sänks ner på stora sandbottnar där de lever som "fria" musslor och sedan skördas för hand av dykare eller helt enkelt "dammsugs" upp.
Skulle det nu var så att Jonas lyckas bräda norske Geir Skeie så kan norrmännen, i vars läger jag alltså kommer att häcka under tävlingen, att vara tämmeligen nöjda i alla fall. Jonas är nämligen "halvnorsk" i deras ögon då han arbetar som kökschef på Bagatelle under Eyvind Hellstrøm. Jag själv har ju också det svensknorska dubbla inom mig vilket kanske framgått med all önskvärd tydlighet här på Tabberaset.

Jag ska åka från Arlanda den 26e och hem den 29e. Kollar snabbt på nätet efter SAS biljetter. Vill flyga alliance då jag är mån att få flygpoängen på mitt kort - det ger uppgraderingar på Thai och loungetillträde. Här och häpna, Den billigaste SAS biljetten tor till Lyon bellaröver 18000 spänn, Jesus!
Jag köpte raskt en kombibiljett över Amsterdam med KLM och vidare med Air France till Lyon, hemvägen över Paris - hela vägen hem med Air France. Pris? Under 4000 spänn.

torsdag 8 januari 2009

Brockoli och ankconfit



Jag hade två sköna ankor i kylen som behövdes tas om hand. Gjorde det häromdagen. Styckade i fyra delar, bröst och lår och rimmade över natten. Skrov, rygg, mage, hjärta fick långsamt smälta i den vidaste av kastrullerna. Det blev nästan en liter ankfett och lika mycket kraftigt smakande ankbuljong. De rimmade delarna sköljs av och torkas och så packas de i kastrullen ovanpå rimmade vingar i botten som ett galler. Fettet får sm'älta över ankköttet och sedan småkoka eller snarare sjuda i två timmar till en fet härlig confit. Rimmade och kokade på detta sätt håller ankan länge. Idag rök två bröst och ett lår, uppstekt i Åländskt smör så att skinnet fick knaperyta.
Till ankan serverade vi Rodjanas brockolisoppa. Fiskbuljong, två brockolistånd delade i mindre bitar,strimlad purjo, liute blekselleri och två vitlöksklyftor, grädde. Koka ihop och mixa, smaka av med salt och peppar. Smakade jättebra till den feta ankan.
Hade köpt det sista som fanns kvar av svenska äpplen som jag tänkt att ha kokt i tärningar till ankan också, men efter ett stenhårt träningspass före maten orkade jag helt enkelt inte. Under träningen fick också vetesurbrödet jäsa och jag hade alltså även baket att ta hand om.

tisdag 6 januari 2009

Sukiyaki en trettondagsafton



Nu är timmen sen och allt är utdukat, porslin i diskmaskinen, rester i kylen eller på den kalla balkongen.
Med våra vänner Norlings, se nyårsaftonen, är det bara behagligt att skära lövtunna skivor av entrecote, ringar av bläckfisk, tigerräkor, strimla kinakål*, kalvlever av finaste märke, fiskfilé, champinjoner och tofu för en doftande kokande härligt aromatisk sukiyaki. Det blir aldrig stressande med Janne och Gittan, vi är väldigt familjära och kan koncentrera oss på samtalet, på smak och mat och vi, eller i alla fall jag, känner varandra sedan över 40 år tillbaka, Rodjana sedan tio.



Rodjana tog eftermiddagen att göra egna "öppna" dimsum på kryddad fläskfärs. De ångkokades i vår ångtillsats över riskokaren och blev trevligt heta munsbitar medan sukiyakidetaljerna fick sjuda i våra respektive små korgar. Det är mat som tar tid och måste få ta tid (ett djädrans pyssel egentligen). Vi avslutade måltiden med crème brûlé (Rodjana är smått mästerlig) på tahitivanilj.

* jag noterar att några matskribenter ondgjort sig över kinakål omedvetna om vilken stor roll denna alldeles utmärkta råvara spelar för en hel matvärld utanför deras egna trånga och utan att förstå hur nödvändig kålen är som stomme i mängder av asiatiska rätter.