Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen norge. Sortera efter datum Visa alla inlägg
Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen norge. Sortera efter datum Visa alla inlägg

onsdag 17 oktober 2007

Norge i topp, men ligger efter!

Det vet alla som rest i Norge att det är fruktansvärt dyrt och att maten generellt är under all kritik, eller som en av Sverige ledande matmänniskor sa: "En stjärna i "gidden" i Norge är som tre i Sverige - en bragd med tanke på de erbarmligt usla råvarorna utöver fisken som levereras".
Ska man äta bra i Norge måste man antingen vara hemma hos en matintresserad eller äta på krogar som väl förvaltar både råvaror och rykte.
Men det är klart att det skett en hel del. När jag bodde i Norge på 70 talet så längtade jag efter ost, lagrad ost, och jag gick till en av de bästa ostebutikkerna i stan och frågade om de möjligtvis hade en väl lagrad ost som fått mogna länge och fått riktigt mycket smak?
-Denna denna der biten har lega där länge den - sa biträdet på "totenmål" och pekade på en svettig torr ostskalk i disken!
TRIST!

Jag bodde på Rica hotel i Vadsø. Nu verkar det ha gått ut ett dekret centralt att "så ska det smaka på Rica" och det ska vara giltigt på alla Rica hotel - det är inte bra. Kockarnas entusiasm försvinner, möjligheten att visa på lokala specialiteter är borta och grundprogrammet är utslätat och tråkigt. Det visade sig inte minst på den "Norgetallrik" som serverades till lunch och som säkert "lagts" dagen innan och var det inte ens gott från början var det oätligt när det serverades. Om kvällen gjorde kockarna odlat havsöring med någon slags konstig paprikawok till och en märklig sås. Öringen hade gått för länge, woken var sunkig och såsen passade inte in.
GOTT!

Till lunchen dagen efter gick kockarna jag reste med in i köket och räddade matlivet på gästerna. Med oss hade vi Gastronomiska institutet från Stavanger och Oslo och tillresta matgenier från England och Italien. Det blev en torsk som var i det närmaste perfekt. Tillbehören var vad som fanns i köket och det var inte mycket. Less is more!

Lite senare ska jag berätta om skaldjursbuffén jag åt i lördags.

tisdag 21 juli 2009

RADIO: Norskt traditionellt

Visst har Norge ett eget kök och det har karaktär, absolut.
Jag bodde i Norge många år under mina studietid och med utsikt ner över Oslogrytan och bort över Holmenkollen.
På den tiden var det svårt att få lagrade ostar och till och med färsk fisk i Oslo. Vi beställde morgonsimmad torsk med flyg ända från Tromsø. Och ville vi äta gott gick vi på Gamle Rådhus vid lutfiskpremiären i oktober. Idag är det annorlunda, Norge har blivit en gastronomisk nation värd namnet - även om det är svårt att hitta fram till det goda köket.
När jag senast var i Lofoten passade jag på att äta traditionellt norskt. Jag gjorde ett radioinslag från besöket på Børsen Spiseri - ett känt namn i Norge och så trädde jag in i köket hos Robert Wachter för att laga en delikatess som har halvtorkad torsk som råvara - Boknafisk.

Lyssna och njut av den goda norska smaken - det smakar fisk.




Och så här lagade vi Boknafisk

Det här behöver Du:
250 – 300g urvattnad boknafisk (dvs halvtorkad stockfisk av torsk eller sei)
vatten och salt till fiskkoket

Till stuvade morötter:
6 medelstora morötter
2 msk smör
1 msk vetemjöl
2 dl grädde

Till äggsmöret:
50 g smör
2 hårdkokta ägg
salt, vitpeppar

Så här gör Du:
Skär fisken i två centimeter tjocka skivor. Koka upp i rikligt med vatten. Tillsätt två matskedar salt per liter vatten. Lägg i fisken och låt sjuda i 20 minuter eller tills köttet lossnar från benen.
Skär morötterna i tärningar 1 x 1 cm. Lägg i kokande vatten tills möra. Sila ifrån och smält smöret i kastrullen, rör ihop med mjölet. Vispa i grädden och späd eventuellt med lite mjölk. Vänd ner morötterna och låt gå varmt.
Sm’ält smör i en kastrull. Skala äggen och hacka dem grovt. När smöret smält vänds ägghacket ner och får bli varmt. Häll upp i såssnipa att ha till fisken.
Boknafisk kan också serveras med lite hårt stekta baconkuber.
Lägg upp fisken på varm tallrik tillsammans med mandelpotatis. Häll upp morötter i karott och servera äggsmöret till.

söndag 17 maj 2020

17 maj, tänker på de döda


Gratulerer med dagen! Grundlagsdagen i Norge, den 17 maj.

Det är länge sedan nu, så långt tillbaka som på 70 talet som jag bodde fyra år i Oslo, helt fantastiskt utvecklande år.

Minns i alla fall tre 17-maj, var jag var, vad jag gjorde, men inte hur jag kom hem om natten, vilket kan skyllas på överintag av "femoför", røvin og eggedosis med cognac.

En av mina äldsta och bästa vänner i Norge, Bjarte Ulfsein, tappade jag kontakten med för en del år sedan. Försökt upprepade gånger ringa honom de senaste året. Hittade tillbaka till honom i förra veckan, då som en dödsannons. Han hade dött den 26 mars förra året.
Idag gick jag till norska "hitta graven" och han ligger på Vestre Gravlund i Oslo.

Passade på att söka på mina gamla lärare, Kåre Jonsborg född 1912. Han dog redan 1977 och då var jag fortsatt kvar i Norge, men av någon anledning har jag förträngt hans bortgång. Han vilar på Grefsens kyrkogård.
Jonsborg var otroligt duktig i materialkunskap men lite sedd över axeln. Det märkte min andra lärare Egil Weiglin som vid en kaffepaus röt i och sa "Dere ska inte vara slemme mot Jonsborg, tänk på att faren brukte han till häst när han var liten!"
Egil var född 1917 och dog 1997. Han var en av de motståndsmän som först tågade in i Oslo vid befrielsen från nazisterna. Han vilar på Gamle Aker kyrkogård.

fredag 9 januari 2009

Bocuse d'Or en resa mellan 3630 och 18000 Air France och SAS

En norsk prima råvara från ett friskt hav, Pilgrimsmusslan som nu reser till Bocuse d'Or i slutet av januari. Bild: Tom Haga, EFF Norge

Det börjar närma sig, världsmästerskapen i Gastronomi. Jonas Lundgren som kom trea i Europauttagningen i Stavanger i somras och med både Danmark och Norge framför sig åker snart ner för förberedelser.
Jag reser den 26e tillsammans med norrmännen för att försöka se tävlingen ur deras perspektiv. För femte gången är det norska EFF som levererar fiskråvaran, torsk, råa räkor och pilgrimsmusslor. Jag har haft förmånen att resa till Norge vid många tillfällen och vara med vid både skreikampanjen (som för övrigt drar igång i Lofoten just i dagarna) och musselodlingarna utanför Bergen där pilgrimsmusslorna som "valpar" ligger på tefatsliknande plattformar i havet för att växa till sig innan de sänks ner på stora sandbottnar där de lever som "fria" musslor och sedan skördas för hand av dykare eller helt enkelt "dammsugs" upp.
Skulle det nu var så att Jonas lyckas bräda norske Geir Skeie så kan norrmännen, i vars läger jag alltså kommer att häcka under tävlingen, att vara tämmeligen nöjda i alla fall. Jonas är nämligen "halvnorsk" i deras ögon då han arbetar som kökschef på Bagatelle under Eyvind Hellstrøm. Jag själv har ju också det svensknorska dubbla inom mig vilket kanske framgått med all önskvärd tydlighet här på Tabberaset.

Jag ska åka från Arlanda den 26e och hem den 29e. Kollar snabbt på nätet efter SAS biljetter. Vill flyga alliance då jag är mån att få flygpoängen på mitt kort - det ger uppgraderingar på Thai och loungetillträde. Här och häpna, Den billigaste SAS biljetten tor till Lyon bellaröver 18000 spänn, Jesus!
Jag köpte raskt en kombibiljett över Amsterdam med KLM och vidare med Air France till Lyon, hemvägen över Paris - hela vägen hem med Air France. Pris? Under 4000 spänn.

torsdag 18 november 2010

Kungskrabban lyx i Sverige - Gatumat i Norge

Tabberaset som krabbfiskare i iskallt hav i Nordligaste Norge

Det är lite märkligt, men samtidigt högst förståeligt.

I Sverige kostar ben från den norska kongekrabben ibland upp mot 700 kronor kilot och det är fantastiskt god mat, bättre än hummer tycker en del.

Nu är det bara så att krabban en längre tid varit på vandring inte bara från Ryssland och över Bærends hav utan nu också ner runt den nordliga västra kusten. I sin vandringsväg äter den allt och förstör bottnarna.

Miljörörelsen, och för den skull också fiskerena, protesterar. Miljörörelsen talar om en ekologisk katastrof - krabborna tar andra arters ställe och de sliter sönder nät och trålar för fisket. Stadsmakten gör intet anser man.



Bästa protesten är efter ett sant franskt mönster där man som exempel tippar osålda närodlade tomater utanför Elyseepalatset när bönderna inte är nöjda med makthavarnas politik. Idag lämpades 2000 spindelkrabbor utanför fiskeriddepartementet i Oslo. (Enligt SvD)

Dumpa priset och fiska av helvete så att fler får smak för delikatessen. Tidigare har krabbfisket varit omgärdat av kvoter och säsongsfiske - så var det fortfarande när jag själv var på krabbfiske i nordligaste Norge för en del år sedan. Det vore en idé att släppa allt och se till att framväxten hejdades.

Läs mer om mitt fiskafänge här

fredag 11 april 2008

Norskt på bordet - fiskepudding igen, mot morgonsimmad torsk

När jag läser det jag skrivit inser jag att jag farit iväg om Norge och minnena därifrån och glömt helt den goda panerade och skivstekta fiskepudding som vi åt till middag idag. Kul för Lovisa hade sin kompis hemma och hon gillar till och med något så udda som norsk fiskepudding. Serverades idag med tryffelmos (!) sås på spenat och grädde och en majonäs med räkor.


Det är min böjelse för det norska som ger sig tillkänna igen. Ändå är de 30 år sedan jag flyttade hem.
Om man tänker på Norge, helt spräckligt av fjordar som skär sönder landet från väster till öster, höga åsar, fjäll och berg. Vägar som slingrar sig så att en mil fågelvägen blir tio till lands, då kan man kanske förstå varför det varit så svårt att få fram råvaror värdiga ett folk.
Jag vet när man reser efter fjällsidorna och långt åt helvete från all befolkning ligger en gård som förvisso prodcerar det allra bästa sætersmör, men som inte nått ut med det.
Fisk är lättare at köra fram till flygplatser eller hamnar istället för att transportera vägvägen till de egna byarna inåt land. När jag bodde i Oslo var det ibland svårt att hitta färsk fisk i affären.
Då fick vi istället utnyttja de kontakter vi hade och kunde ringa till Tromsø för beställning.
På så sätt fick vi morgonsimmad torsk till Fornebue liggande på is och som vi kunde koka till kvälls och servera med ringerikepotatis och med romsäckarna kokta bredvid och levern som fet sås.
Det var en underbar spis de där rødvinskvällarna vi hade med torsk som en riktig "skreimölje".
En riktig mölje är det naturligtvis inte för en sådan har inget med fisk att göra alls utan är en gammal folklig rätt baserad på märgbensflott och spad där det doppas flatbrød i som sedan äts. Alltså en norsk variant på "dopp i grytan".
Ibland längtar jag verkligen "hem" till Norge igen. Det var en högst viktig och stor del av mitt liv som jag fick förmånen att leva och bo där och ibland undrar jag vart alla tog vägen sedan och vad de gör idag, vilka som fortfarande lever.

söndag 25 januari 2009

Kinesiskt nyår i år igen

På thai heter de här kinesiska bullarna Salapao

Förra året var jag i Bangkok och vigde hela den kinesiska nyårsdagen åt kinesiskt nyårsfirande på ett tempel i Chinatown.
Rökelsen stack i näsa och ögon. Böneklockorna och trummorna slog mäktigt. Rytmen, meditationen och folkvimlet var rent berusande, maten förförisk.
I år har vi varit hemma i Sverige. Det har inte varit läge att fira någonting helt enkelt. Men gratulerar alla Er till ett nytt år.

I morgon flyger jag ner till Lyon för att bevaka Bocuse d'Or, äta på Brasserie Georges och en rad bouchoner, gå på en mängd seminarier och äta upplagade norska råvaror på Brasserie Argenson, ett av Paul Bocuse egna brasserier jämte de fyra andra nord, syd öst och väst.
Norska råvaror undrar ni?
Det är ju så att Norge, detta lilla grannland lyckats att få leverera fiskråvara till Bocuse d'Or fem gånger i rad. Torsk, räkor och pilgrimsmussla från Norge är det som både Jonas Lundgren från Sverige och Geir Skeie från Norge, jämte alla andra deltagare ska laga fiskrätten av. Får väl förmoda att dessa båda herrar har vissa fördelar, Geir för att han är norrman och Jonas för att han jobbar närmast under Europapresidenten i Bocuse d'Or, Eyvind Hellstrøm på Bagatelle i Oslo.

Det här tävlar Jonas med i Lyon:

Fiskrätten
Färsk rimmad torskrygg pocherad i sitt eget skinn och fylld med citronmarinerade räkor
Pilgrimsmussla fylld med creme på sin egen rom, kryddad med alger och toppad med kaviar
Gröna ärtor med stekt sidfläsk och schalottenlök
Ljummen sallad med fänkål och gurka , marinerad med citron och olivolja
Havssås med aromer av mollusker, pepparrot, laxrom, gräslök


Kötträtten
Ballotine på grillad oxfile och cote de boeuf späckad med sitt eget fett samt oxkind brässerad i rödvin och kalvfond.
Syltad gulbeta fylld med anklever , sprödbakat bröd med 4 kryddor
Skogens alla smaker och dofter fyllda i en ugnsbakad lök på en sockel av potatis
Timbal på jordärtskocka och tryffel
Sås på oxsvans kryddad med nymald peppar

måndag 6 juli 2026

Som en hyllning till Norge, benlöse fugler, riktigt kaffe och en svart ängel för länge sedan


Alma skickade mess från Bergen efter andra målet, hennes pojkvän Toto gråter. Jag med!

Norge, som jag som var min dröm för länge sedan, mitt hem och ett tempo jag bara älskar. Under mina många år i Oslo blev jag Norgenationalistisk på riktigt, drack eggedosis och applåderade syttendemajtåget på Karl Johan, åt valbiff på studenten och drack mig berusad på Tostrupkjelleren, åt fantastiska middagar på Bloms och Grand hotel, åkte Kjelsåstrikken (14) hem till Grefsen. Åt lutfisk på Gamle rådus och skidade i Lillomarka, jagade ripa i fjällen och åkte fast för fortkörning i Hamar. Jag körde 90 kilometer i timmen i 80zon och fick en böteslapp där det stod: "Venligst betal till politimesteren i Hamar 400 hundre kroner eller ta to dager i fengsel." Jag ringde omedelbart upp politimesteren och sa att "Jeg tar to dager i fengsel jeg." Han gick inte på det!

Hjärtat slog hårt i natt och jag vågade knappt titta, än mindre skrika. August och jag satt uppe, naglade vid TVn och tänk den stora lättnaden när allt släppte, men först efter slutsignal. Kjempegrattis till Norge!!!

Som en hyllning lagade jag benløse fugler till middag. Alltså äktsvenska persiljejärpar exakt så som jag åt dem i kantinen på Rikshospitalet i Oslo dit vi som oftast gick till över lunchen när vi hade råd, eller till Kaffistova där man kunde få både bloklump og raspeball. Fatta att den här tiden blev kanske de mest betydelsefulla i mitt liv!


Dricker en kopp kaffe, ett sådant kaffe som ger hopp för dagen och styrka. Fått en expressobryggare av mina barn, en DeLonghi, guld värd och flitigt nyttjad timligen och stundligen.

Passar också på att titta mig runt i min egen bildbank och genom Kickis hjälp hittar jag en bild på mig själv från Oslotiden, eller i alla fall strax efter den tiden någon gång kring 1978. Jag står bredvid en teckning av en svart ängel, men det är inget sorgligt över ängeln, snarare ett ljus, en trösteängel.


Tecknade ängeln i en paus vi hade för en inspelning till Morgenandakten på NRK. Sjöng countertenor i en ensemble (som var ganska känd och vi turnerade runt en hel del utöver inspelningar) Ängeln satt på en gravsten vid Riis kirke i Oslo och under en tid sysselsatte jag mig med att göra en hel serie av den svarta trösteängeln. En av de stora änglarna hamnade hemma hos en kvinna som precis förlorat sitt barn. det var då det blev en trösteängel på riktigt, en hoppets ängel. Målade också en stor, jättestor olja av ängeln. vet att den var med på en utställning på galleri FGK i Visby. Har inte en aning om var den ängeln sedan tog vägen, men det får jag stå ut med.


lördag 19 januari 2008

Älskade norska fiskepudding


Ibland brukar jag hemfalla åt nostalgi. Jag tror ingen här i bloggspalterna slår mig när det gäller att ha ätit fisekekake och fiskepudding. Den sistnämda är nydelig att skiva tunt och lägga på smörgåsen med persilja, citron och majonäs. Den kan ångvärmas i skivor eller stekas i smör. Puddingen blir fantastisk vardagsmat skivad och lagd i form och överdragen med hård vispad grädde med äggula och en burk kvabbsorom och gratinerad i ugn.
Idag stekte vi dem skivade i smör efter att ha ätit en riktig räksmörgås som entré. Smaka på svamp, fiskepudding, majonäs och räkor - det är oslagbart i en tugga.

Jo, fiskepudding. Jag hade sex år i Norge som student, sex av mina elva universitetsår. Då hade inte Norge så mycket mer än Teatercaféen, Grand Hotel, Bloms kunstnerrestaurant och Tostrupskellern och så "Studenten" på Karl Johan som serverade underbart halstrad valbiff varje onsdag.
Sändingarna med pengar kom varje månad. Pengar som snabbt gjordes av med på rödvin, studiematerial och restaurangbesök. En rensdyrssadel med ristede druer og viltsaus på Bloms dsvar något att dö för men kostade skjortan och tvingade mig till lutfisk, fiskekaker eller fiskepudding sista veckan var månad eller till bloklump eller raspeball på Kaffistova (ett enklare näringsställe med husmanskost). Åtskilliga äro alltså de fiskpuddingar som i en eller annan form slunkit ner, tillräckligt många för att göra mig nostalgisk alltså.
Idag serverade med stekta skogschampinjoner och lättkokt kinakål med brynt smör i akt och mening att fortsätta den kolhydratsnåla kosthållningen som inleddes igår men som fick sig en allvarlig moralisk törn i morse då jag hittade en oöppnad guldnougat i fickan, fan ta moralen - något som den svag tar till när han inte kan bestämma sig i vart och ett enskilt tillfälle.
/De där brunhuvade skogschampinjonerna är egentligen kastanjechampinjon Agaricus silvaticus och därmed "bäbisar" till portabella som är dess utväxta form./
/För övrigt skriver Aftonbladet om Anna Sjödins analys över småföretagare och skatten. Man får känslan av att: Sent ska syndaren vakna. Hon har inte desto mindre rätt för det./

lördag 23 juli 2011

Det fruktansvärda och obegripliga i Norge

Norge är mitt andra hemland. Även om det är åtskilliga år sedan jag flyttade tillbaka till Sverige så har jag haft mina odiskutabelt viktigaste år där, en omtumlande och betydelsefull tid.

Natten har varit som en grusom mareritt. Jag har följt NRK direkt hela natten. Det som skett är ofattbart och man undrar hur steget mellan högerextremism och massaker ser ut.

Jag sörjer med det Norska folket, med de drabbade, med de närmaste till offren, de skadade, ungdomar i mina egna barns ålder.

Det är en ofattbar tragik. En fruktansvärd massaker. Ett helvete!

söndag 13 maj 2018

Svindlande musik


-->

Det fanns tack och lov något annat att titta på ikväll på TVn.
Men jag ska villigt inrymma att jag hade vissa funderingar att se schlagerfestivalen om inget annat bjöds. Surfade runt och hamnade på tvåan. Sen kom jag inte loss. Naglades fast vid Håkon Kornstad.

Han föddes året innan jag flyttade från Norge så vi har omöjligen råkats i det norska musiklivet som jag till ganska stor del frekventerade de där åren i Oslo. Däremot har jag haft nöjet att festa ihop med Christian Eggen, kvällens dirigent för KORK, Krinken eller korrekt uttryckt Kringkastingsorkestret vid NRK. (Han har ju inte heller blivit yngre, men det är ju 40 år sedan jag lämnade Oslo så det är väl inget konstigt med det!)

Den här Kornstad har en så skir tenor med en sån inre kraft och som hela tiden balanserar på gränser mot tonal kollaps. Det är helt fantastiskt i höga tonlägen som man inte kan avgöra om det är en tränad countertenor eller en tenor i falsett (Nadirs skitsvåra aria i Pärlfiskarna av Bizet) men det är hans egen tenor så svindlande grant och känsligt.

Jag har sällan suttit så andäktigt och på helspänn inför en sångare. Nej det var inte alls stiligt eller mäktigt eller ens det minsta av ideal. Det var en helt egen intagande och charmig, enkel (men det är nog bara som det såg ut) och fullständigt livsfarlig tenor och så kullkastande att lyssna till. Så greppar han sin saxofon och det flödar av symfonisk jazz från hela orkestern och en ensam tramporgel i rent grymma arrangemang. Det bara rinner över alla breddar av musikalitet och fortfarande verkar det så enkelt att man nästan blir förbannad.

Så där ja, vilket otroligt räddande  alternativ med Tosti, Verdi, Bizet och Grieg och framför allt Håkon Kornstad. Norge befäster sig och ofta har det hänt att jag längtar tillbaka.

(Efter kalaset på tvåan surfade jag tillbaka till ettan och spektaklet i Portugal och ser att det mest intressanta, det mest udda och det mest spännande rent musikaliskt, Israel med Netta Barzilai som dessutom hade något viktigt att förmedla. Det finns hopp alltså!)

söndag 9 mars 2008

Skåningar har det lättare



Vad kan jag nu mena med det?
Jo jag läste Robert Dahlströms "komma-hem-krönika" i Ystads Allehanda.
Vi gjorde ju varandra sällskap på jakt efter den bästa wienerschnitzeln och vi hade snack om lokala kulturpolitiska angelägenheter och litteratur samtidigt.
Jag var helt upptagen, vid tillfället, av en hel del semesterböcker, bland andra en senkommen läsning av Carl-Johan Vallgrens "Den vidunderliga kärlekens historia". Läs den, språket är lika vidunderligt som kärleken.
Nej, vi hittade ingen schnitzel som tillfredade oss, men vad var annars att vänta när vi befann oss långt utanför schnitzelvägarna. Det är lika svårt att få tag på en godtagbar schnitzel i Thailand som god thaimat på thaikrog i Sverige.
Men hur är det då med att skåningar har det lättare?
Jo, Dahlström koketterar med att han känner sig hemma igen och det gör nog människor som äger sin hemvist. Hos dem får uttrycket "borta bra hemma bäst" ett ansikte, men för en annan som inte har det där hemdjupet med en ortstillhörighet som känns är det annorlunda, det tar längre tid att landa, att boa in sig. Jag är ju född i Norrköping och känner väl en liten tillhörighet där i alla fall nostalgiskt. Så bodde jag i norrförorten Sollentuna och så på Gotland i flera år. Många år i Norge, tillräckligt för att fortfarande kunda lura en norrman på min nationalitet - jag låter som en norrman som bott i Sverige länge och som kommer hem till Norge och på nytt etablerar modersmålet - och så bodde jag i Dalarna några år och i England hade jag flera universitetsår. När jag nu kommer hem från Thailand så när jag bara längtan tills jag får åka ner nästa gång för så djävla enkelt är det inte att hamna tillbaka i survädret som mest liknar en taskig sekelskiftesteckning i blyerts och får hela kroppen att värka sönder och samman opch själen att trakta efter värmande lugnet, meditationen.
Nu ska vi ha gäster trots att Lillaugust är snorig och hostig och har feber. Som tröst äter vi en het Paa Low Det är tillhörighet för mig - en slags vidunderlig kärlek - men så är det ju Rodjana som står i köket!.

PS! Dahlström, borde Du inte byta ut Din bild-by-line mot min bild ovan - Du ser lite mer kulturell ut där. DS!

torsdag 17 maj 2007

Norge 17 maj


Man får väl gratulera brodersfolket på nationaldagen.
Jag hade åren mellan 1973 och 1978 i Norge. Bodde i Oslo och just denna dag var björkarnas löv som musöron uppe på Kjelsås. När jag åkte "trikken" ner mot centrum blev björklöven större och större efter varje station och desto längre ner i dalen jag kom. Nere vid Karl Johan var det sommar.
Sedan tittade vi på 17 maj tåget, såg gamlekongen vinka från sin balkong till alla drillepiker och corps och sedan gick vi till någons ateljé i närheten och drack "eggedosis"skickeligt utspädd med massor av cognac. Med denna sötbrygd sköljde vi ner vaffel, syltetøy og rømme samtidigt som vi skrek och viftade med norska pappersflaggor.
Av tradition åkte vi sedan ut till Maritpå Bygdøy.
Hur jag kom hem minns jag inte ens, kanske sov jag över bland massor av konstnärer och musiker, alla vänner.
Se, så firar man en "nasjonaldag"!

fredag 19 december 2008

Annorlunda julbord

Eller vad sägs om färskfångad odlad norsk torsk på julbordet. Sameer Taneja är punjabi och köksmästare hos Gordon Ramsey och vi var längst uppe på Vardø och hämtade upp, tillagade och åt denne glimrende goda torsk.

Alla andra julbord än det svenska är väl annorlunda – och till och med det svenska är ständigt annorlunda eftersom det ständigt utvecklas, rätter försvinner och rätter kommer till och så har det varit i lite drygt hundra år – äldre är nämligen inte denna som vi tror är en av landets äldsta mattraditioner. Historiskt är julbordet ett ”nytt påfund”. Julbordet som det format sig var landsbygdens gåva till borgerskapet i stan. Det var på landet som bönderna blev urskickliga på att ta tillvara de sämsta bitarna och göra god mat av dem. Detta lockade borgarna i stan när de skulle visa äkta julkänslor och måna om de mindre stadda. Köttbullarna lades till senare och av bara farten. Dessa som vi äter av året runt och som folk i gemen anser vara det viktigaste på julbordet.

Nej, när jag pratar om annorlunda julbord går jag västerut till Norge. Det julbordet har ingen som helst relation till det vi kallar julbord, ändå är det en stor begivenhet, speciellt för företag att bjuda sina anställda på varje år – precis som här – och varje år överträffar skandalerna varandra. Norrmännen som annars är ganska så lågmälda och konflikträdda, jag vet, jag har levt som norrman i många år, blir lössläppta och storgapiga när linjeakvaviten rinner ner i strupen och då ska den anställde generellt ge sig på chefen. Massor av norrmän blir uppsagda svart på vitt under julbordsfesten på lokal.
Vad är det som serveras då?
Ingen sylta, ingen inlagd sill, ingen skinka och inga köttbullar för de sistnämnda har bytts mot medisterkakor som är ingefärs- och muskotnötskryddade stekta svinfärskakor. Lutfisk på torsk är självskriven rätt liksom ribbe som är revbensspjäll som först fått ugnsbakas i 180 grader med svålsidan ner och en halv liter vatten i en timme, sedan vänds steken och får baka färdigt i ytterligare en timme. Svålen ska vara rutskuren och stekas frasig och fettet tas tillvara som kryddning av lutfisken. Se i bild hur den tillagas här

Pinnekøtt är kött i remsor som tokats till pinnar och som sedan läggs i buljong och får koka mjuka och sedan äts med kolrabbistappe løksaus och potet.
Smalahode är en annan delikatess som är kluvet, rimmat, stekt och sedan griljerad lammskalle. En norrman vill också ha stekt julkorv på bordet.
Man skulle tro att när det här norska julbordet utvecklas så hämtas trender och tradition från Sverige som i alla fall är grannland, men så icke. Norrmännen blickar västerut och har börjat införa kalkon på sitt julbord.

Tänk, trots allt detta, händer det att jag intensivt längtar tillbaka till Norge. Jag hade åren 73-78 i Oslo och hade förmånen att få resa runt och besöka de mest isolerade platser med de mest fantastiska mattraditioner…nåja!

tisdag 30 augusti 2011

Palla äpplen

I äppelträdet hos närmaste grannen i Hollywood, skylten hängs upp varje år efter att familjen själv försörjt sig - de allra sötaste och krispigaste äpplena, klara nu! Och äpplen föder alltid tankebanor.

När jag var barn pallade vi äpplen i villaträdgårdarna. Det var inte så mycket för äpplena i sig som vi pallade utan mest för spänningen över att någon plötsligt skulle utropa: "Gubben kommer" och då skulle alla, med de som de pallat i fickor och famnar, kasta sig iväg över häckar och staket. Det behövde inte ens vara så att gubben kom.

Många år senare, men fortfarande för länge sedan, bodde jag i ett drygt halvdecennium i Norge. Från min lägenhet på Grefsen kunde jag blicka ner mot Holmenkollen på andra sidan dalen. Grefsen var då ett villasamhälle med trädgårdar som dignade av äpplen och så här års var de mogna. Sålunda hittade jag ett staket där äpplena hängde över ut mot vägen på tunga grenar.

Man skulle kunnat tro att jag bara pallade och sprang, men jag var ju en mogen ung man på den tiden och gick artigt in och knackade på huset som hörde till äppelträdgården och frågade om lov. Människan i dörren överraskade mig med att fråga vad jag tänkte göra med äpplena och jag svarade att jag älskade grovkokt äppelmos.

-Ta så mye dere vill og vent litt, sa hon och gick in. Så kom hon tillbaka med tre gigantiska hemkonservburkar. "Eg har ikkje noe børn og er helt alene så detta blir aldrig spised upp, vis du har lyst å ta dem". Det var ett delikat hemkonserverat äppelmos, grovkokt och inte alls översötat. I minnet var moset helt makalöst och försörjde mig med höstsmak ända fram till jul då jag med en inslagen julegave under armen som tack (har glömt vad det var jag köpte) gick tillbaka med de diskade konservburkarna.

Nu har grannen 2011 satt upp en klädsam skylt i sitt dignande äppelträd och med de sötaste och krispigaste äpplen man kan tänka sig. Det är radhuskänsla i det här området vill jag säga. Hoppas ungarna får samma slags äppelminnen av detta faktum som jag av konserveringsäpplena i Norge.

tisdag 26 maj 2026

Lååång läsning om Färila i allmänhet och Parkköket i synnerhet

Det är här som jag menar att det är värt att stanna

Har hittat ett nytt ställe att stanna på efter vägen. alla de där vägkrogarna med hastiga hopkok och favoriträtter, snabba kolhydrater och storkökstillagat. Man blir lite trött.

I åtta år har vi bilat kanske två gånger i månaden, våra 33.5 mil till norra Hälsingland. Hela tiden bestämmer vi oss för att hitta något hyfsat matställe, men går bet.

En tur tog vi en fantastisk omväg på några mil ner till Bergmans Fisk. 

Första gången helt lyckat och det var en vettig idé att inte hetsköra den gången utan värt att ta omvägen. Andra gången blev det en katastrof med en hovmästare som inte hade gått kursen att vara bemötande. Sedan det tillfället håller vi oss borta.  Det verkade som om de inte ville ha oss som gäster. Går inte in närmare på händelsen, men vi åkte därifrån utan att äta! och nu hörde jag att i kärnkraftshetsens namn ska ett av de nya kärnkraftsverken anläggas där vid Saltharsfjärden  - Norrsundet om borgligheten får sin vilja igenom.

Ute vid E4:an vid avtagsvägen mot Norrsundet ligger ett komiskt Restaställe som kallas Hakkegård (Rasta) uppfört i någon slags vikingastil. Där brukade vi stanna och äta tillsammans med busslaster av folk. Vi har egentligen inte stannat för maten utan mest för att vi då kört lite drygt halvvägs och att det är ett bra rastställe för hunden. För några resor sedan åkte jag själv och drog i mig en pytt som jag ångrade den kommande natten - ja den som har fantasier förstår - inte kul då med torrdass i nattmörkret och kallt som fan!. Stannar aldrig där igen.

Ett annat Rastaställe ligger några mil norrut från Hakkegård i Tönnebro. Ett jätteställe där all mat utom stekt salt sill med löksås smakar likadant.

Sentomsider har vi fastnat för ett ställe som alls inte går under namnet vägkrog. Två senaste hemresorna har vi ätit där, alltså precis tio minuter efter avfärd på hemväg, proppmätta och roade av den goda maten har vi kört direkt hem till Sollentuna.

Parkköket ligger i Färila. Tidigare ett ställe som blandade friskt av thaimat och svensk husmanskost. Nu har nya ägare tagit över.

Parkköket ligger vid idrottsplatsen i genomfartsorten Färila. En ytterst vältrafikerad led mot Sveg, Åre, Östersund och vidare upp till backar och fjäll. i både Sverige och Norge. Här passerar folk med takboxar på bilarna utan att förstå vilken liten oas Parkköket är, stor parkering, trevligt bemötande, bra med plats och alldeles fantastiskt vällagad mat.

Skriver att Färila är en genomfartsort. det är 40 km i timmen genom byn och här finns en hel del som borde attrahera till ett stopp och bensträckning.  Delins ICA med egen charktillverkning och försäljning av bland annat Färilakorven - en slags Falukorv som inte uppfyller kraven på namnskyddet men som går åt som smör i solsken (typ sex ton korv i veckan till skogsfolk, skidturister och jägare.) Jag själv föredrar Björks traditionella Falukorv, lite grövre, lite mer rökt, ligger still i pannan utan att skåla sig, en falukorv så som den gamle Melker i Falun en gång kom på att göra den efter modell av bergsmännen från Tyskland som jobbade med att göra charkprodukter av oxköttet som gick åt när hudarna dragits av djuren för att bli rep till korgarna i gruvan. 

Men alltså, lockande godsaker!

Björks är en oas av charkuterier. Man blir liksom lite ruinerad för man vill ha det mesta och handlar på sig, inte bara korv. I disken hittar vi bacon som varmrökts och går att ha råa på mackan eller som stekt som en engelsk frukost med deras frysta potatiskakor. Baconet säljs skivad och metervis jämte rimmat sidfläsk. Blodpuddingen är nog en av de bästa som går att få på marknaden. Syltan smälter i munnen och deras amerikafläsk (rimmad sugga) att lägga hårdstekt jämte flottet på en kolbulle är sensationellt bra. Jag skulle kunna lägga ut hela sortimentet som exklusivt och gott som deras leverpastej, deras rökta kött, deras handknådade kroppkakor (utan All spice tack och lov, kryddpeppar) och forbondekorven, en syrlig rökt ganska torr och grov sak som enligt sägen forbönderna hade med sig att själva äta och även försälja på transporterna av varor genom Färila och vidare upp mot Norge. Testa också deras alldeles utmärkta varmkorvar, sjud varma i en snabb buljong med lagerblad, lite rödlök, salt och svartpepparkorn.

Björks i Färila har varit ett familjeföretag sedan 1905, men gick för en tid sedan upp i Gårdssällskapet och blev därmed ännu vassare och med fortsatt lokal familjestyrning. Värt att stanna vid!

I Färila är det gångavstånd mellan Björks och Dellins, tänk att det finns två storproducerande charkuterier på ett så litet ställe.

Borde hyllas av alla smakfantaster! Man blir bara lycklig

Däremellan stannar vi gärna på Kakfén. Ett vänligt ställe, kanske vänligast i hela Hälsingland med bakverk som inte ser så värst ut, men som smäller i käften. Bakelser med hemkokt sylt, katalaner som är lite sneda men med en smak man minns hela veckan. Bästa fiket helt enkelt. Och då får man inte glömma semmeltiden. Här serveras semlan, om man vill, med varm mjölk i djup tallrik. Landets bästa semla!!! sett till den traditionella.

Finns inget bättre än att under semmeltid landa med en klassisk
servering på Kakfén i Färila!

Men så ska jag prata om vad det här inlägget egentligen ska handla om: Parkköket. 

Börja här!

När det gamla stället, med en blandning av thaimat och svensk husmanskost gick omkull/tröttnade/fick stänga/hade för stora ambitioner???? tog den Färilakock som som långt tidigare drivit gamla Gästgiveriet över, med övertygelsen om att göra matstället lönsamt igen. Anna Näslund driver Parkköket tillsammans med sin bror Michael Särlin och de verkar ha lyckats, först med miljön med sittgrupper, skärmar, kaffehörna med tidningar i den annars bullriga  samlingslokalen bredvid Färila IP. 




Vid sidan om miljön så är det självfallet maten som ska vara ett vinnande koncept. Gedigna hemkok och stort fokus på husmanskost som verkligen går hem bland lokalbefolkningen och så torde vara även för den som är på genomresa Alltså, det är så jäkla genomtänkt att man blir alldeles glad eller vad sägs om veckomenyerna med Falukorv och stuvade makaroner,  raggmunk med fläsk, spagetti med köttfärssås,  rotmos md fläsklägg, köttbullar i gräddsås,  alla dagar i veckan serveras vegetariska alternativ som hemlagade grönsakbiffar, vegetarisk paj, kikärtsbiffar och så vidare.  Menyerna publiceras veckovis på nätet.


Salladsbordet är innovativt och en resa i smaker med inläggningar och "syrningar", bönor, rotsaker, sötstekt kall vitkål (!) krispig sallad, olika smaksättningar på röror. Roligast var här om dagen då det serverades skolmatssås till den sprödbakade torsken. Självfallet frågade vi vad i hela friden det är och fick det glada svaret att det är exakt den sås som serverades förr till torsk i skolmatsalen på Färila skola och som alla tyckte var så god!


Gör så här, passa på att ta en bensträckare vid Parkköket på väg upp genom landet - förmodligen kommer ingen att ångra sig. Förresten, ta en rejäl bensträckare i Färila och gå runt efter maten. 

Och passande nog blommar vårt äppelträd i Hovra