Familjemiddag

Eye och Arm, mina barns kusiner.

Igår kväll hade vi en familjemiddag.
Minst en sådan håller vi om än att jag kommer på besök bara en kort vända. När jag frågade var vi skulle gå blev förslaget varuhuset "Ocean" i Phuket Town och Sukiyakirestaurangen där!
Det är klart man blir lite förvånad, men samtidigt glatt överraskad. Det är klart man ska äta lite speciellt när man träffas, inte bara samma "gamla thaimat".
Det är kul nu för de som bara för en stund sedan var små ungar har flyttat hemifrån och blivit stora och så har det kommit nya kusiner som jag inte haft anledning att se förr. Lillebrorsan Nom kunde inte komma själv för han jobbade med marknaden vid festligheterna på Wat Chalong så han "skickade" sin fru istället och henne hade jag bara sett på bild förr och där satt hon nu med två söta ungar som var som virvelvindar.
Maten då? Sukiyaki.
Vad ska man säga - ingenting saknades, det är jätteroligt, en "sylta" på ett stökigt varuhus och med en inredning med noll charm och ett blåaktigt ljusrörsljus, med en mat som är så smakrik att det hoppar i munnen och med en sprödstekt anka som får mig att framkalla bilder av Lyon om så skulle vara. Men framförallt umgänget. Jag menar, det spelar ingen roll hur platsen är eller hur designat stället är, rakt på utan krusiduller, iskall aircon, galonklädda bänkar och stolar, plastskålar på bordet, bleckbestick och hissmusik i högtalare. Det är sällskapet som gör stunden och gjorde det här, varmt, leende, godmodigt vänligt.

Timmarna gick reptilsnabbt och småbarnen skulle plötsligt hem och lägga sig och så var det uppätet och middagen upplöst och jag tog svärfar med mig hem till sitt i min bil med chaufför.
Det är lite sorgligt också, för de här stunderna blir så korta.
Rodjana ringde från Sverige två gånger under middagen och var med på det sättet över ledning. Det är klart att det är svårt för henne då jag sitter med hennes familj och njuter av mat och gemenskap.
Idag då - jag blir den sanne turisten och ska pressa på stranden. Why not. Jag är här för att njuta och vila och upplevelsebiblioteket är ju redan fyllt för den här omgången. Behöver verkligen ladda.

Han har fyllt 75 nu, svärfar från trakterna av Kanchanaburi, still going srong. En man som gör det bästa han kan att hålla samman en hel klan av barn och barnbarn och jag tror han är ganska lycklig över hur det blivit i livet.