Hummer 140 år gammal slapp bli kokt

Det är lite kul med söta gastronomihistorier.
Som den om den 140-åriga hummern som fiskades utanför Kanada och vägde nio kilo. Vikten kan man ju säkerställa, men åldern? Det kanske finns årsringar någonstans eller något zoologiskt knep.
Det blev proteststorm när hummern hade sålts till en krog i NY och förevisades allmänheten kravlande runt i en glastank i skylten.
"Släpp hummern fri", skanderade förmodligen hopen.

Så fick det bli.!

Farfars-farfarshummern återbördades med havet och kryper omkring någonstans något lättad och tacksam.

Jag reste med Sven-Gunnar Svensson, för Er som inte vet vem han är har jag skrivit om honom här, till Norge för många år sedan för att titta på seifiske för Meny i P1.
Mellan två filéfabriker var det som en avlämningsplats för annan fisk än sei, fisk och skaldjur. En av fiskarena drog oss in i den ekande tomma lokalen med murbruksgolv och så pekade han stolt på en låda i en vattenbunke och där låg en enorm bjässe till hummer och plirade på oss med pepparkornsögon.
-Den vil jeg spise til lørda, sa fiskaren.
-Det tycker jag inte, sa Sven-Gunnar Svensson som annars inte alls har något emot humrar speciellt inte ätbara av normalstorlek och ålder.
-Den där krabaten är ju långt över din egen ålder. Det måste kännas ganska vidrigt att äta den då, tänk vad den har fått överleva. Jag tycker det är omoral, sa han liksom i förbigående.
Fiskaren som hade önskat visa oss hummern med stolthet backade omedelbart. Tog bunken och släppte ut hummer direkt i havet, den hade nämligen fångats alldeles i närheten av hamninloppet.
-Jeg ær helt enig med dej, sa han och såg lycklig ut.

(Var det inte Bosse i Barnen i Bullerbyn som under kräftfisket i sjön Nocken fick upp en kräfta, tittade på den och kastade den tillbaka i sjön. "Vad gör Du", skrek de andra barnen och Bosse svarade: "Hon såg så lessen ut i ögonen".)