Gunilla Bauer, här med August i knät.
Gunilla och Heini har ett persikoträd som ger frukt. Idag var en av frukterna fallna. Den gav Gunilla till mig. En hårt knuten, söt, långsamt mognad, persika.
Det är som med korallrevens fiskar som aldrig smakar bättre än de kalla havens. En persika som fått plågas av vintern här blir rasande mycket smak uti.
Jag är våldsamt glad över att få vara en av dem som fått smaka denna frukt som är förbjuden för andra.
fredag 1 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar