Nu har jag bestått ett mandomsprov – Haupt Lakrits ”Svenskjävlar”.
Första är en chock!
Ett intensivt salteldorado i munnen, nästa svidande härligt.
När det svindlande lagt sig är också första tanken ”Vad i helvete var det?"
Så, första tugget, nästan av rädsla för ytterligare svindlande svid, men den sötsalta salmiakskrämen sprider ut sig i munhålan och det är så intensivt gott tillsammans med lakritshöljet och man längtar direkt efter nästa svenskjävel.
Upptäckte att ta en svenskjävel i munnen, låta saltchocken rumstrera runt med alla sinnen och sedan en tår kaffe innan tugget och jävlaranåda!
Tänk här sitter man i obygdens Hôvra och njuter av det allra bästa, tittar ut över de blånande hälsingska bergen till morgonkaffet med en örfilande svenskjävel i munnen. Livet är ganska bra just nu.
Lite mer stillsamt blir det till ”klockantrekaffet” – en mildare färsk lakrits med salt , långkokt med havremjöl och dessutom vegansk. Meditativt.
Avslutar dagen med en annan favorit, ”Stinky”, ur Haupts Moominserie, lakrits, fermenterad vitlök, hallon och balsmicovinäger – det får ta en stund, en lång stund innan tandborstning för natten, man vill liksom ha den stora smaken kvar hur länge som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar