Långt från Covid-19 och i ömsom strålande sol och ömsom lätt snöfall ger vi oss i kast med efterlängtade uppgifter på torpet – att köra skärp till tippen, kratta ur fjorårets löv och gräs och så hugga veden från åtta granar, en jättebjörk och en stor sälg.
Så långt har vi klarat av stora delar av björken och nästan all gran (högen på bilden). Vi har ved så vi klarar oss och fler träd ska fällas i höst för att få in sol och få fram utsikten.
Så unnar vi oss kaffe vid ladugårdsväggen och känner liksom att livet kommer tillbaka från karantänen i stadslägenheten.
Här ute i skogen - inte en käft, alldeles tyst, domherrar och sädesärlor visiterar vid resterna av vinterns fröbord, entitan också för den delen, gässen skrockar när de flyger över och tranorna trumpetar från närmaste täkt.
Så är det och så får det bli.
Eldar i köksspisen, äter klokt och…jaa...hoppsan nu är det natt igen. Ska bli skönt att läka ovana kroppen från dagens jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar