Fortfarande
kallt. Lite drygt bara för att få sova lite längre om morgonen. Nattkissning
med Assar.
Han
går så lugnt vid min sida och vi pratar, eller snarare är det jag som pratar,
långa haranger om dagen, om stunden, om allvaret och följt av att han är en
duktig hund.
Samma
runda som sist. Det är släckt i de flesta fönster, det är vardag. I
helgkvällsfönstret med den raglande mamman är det glömt att släcka, inget barn
vaket, ballongerna är borta, festen är över, ingen rörelse.
I
radhusen som börjar på B och slutar på F lyser det i dess inre. Och på baksidan
stora adventsstjärnor fortfarande, ett i vardera två fönster på övervåningen,
gigantiska och i alla B till F.
I
lördags stod det män i varje kök och lagade mat. På vardagar är det kvinnor. Om
sommaren grillar alla män ute på den lilla plattsatta tomtbiten mot gatan, alla
har grillen på samma plats, det har arkitekten bestämt.
Nu
tänds ett fönster högst upp, någon springer in och sedan ut. Snart släcks alla
de inre lamporna, radhuset B till F somnar inifrån och ut.
Kastar
snöboll åt Assar, han älskar det.
En
rivstart från en bil längre upp på gatan. Hörde hårda ord straxt innan. Ilsken
bildörr, ilsken rivstart i snöhalkan. Ser skymten av en kvinna i nattkläder i
ytterdörren. Hon säger inget, hon är tyst. Bilen försvinner, dörren till det
stora vackra huset stängs tyst. Något hade hänt, något argt.
-->
Assar
– ska vi gå hem nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar