När jag blev 40 fick dietister och läkare lite problem med min vikt. Så fort jag dök upp på en mottagning fick jag medicinska gliringar om att jag nog vägde ett par kilo för mycket. Det där eskalerades så pass att jag började tro på det själv, ja så till den milda grad att jag till och med började se en tilltagande gubbmage eller som belackare sa - fjärde månaden.
Jag njuter verkligen av mat och lever för att äta inte äter för att leva. När jag ätit har jag aldrig ätit för att bara bli mätt utan för att det är gott. Jag kunnat stoppa i mig hiskeliga mängder mat, goda köttgrytor, gående bord till jul, påsk, midsommar och närhelst. Hemma har tanken alltid varit att laga god mat på riktiga råvaror och i en sådan mängd att jag skulle kunna frysa in resten...men det blir aldrig något att frysa - jag har ätit till botten av grytan är rensad. Exakt på samma sätt som när jag drack alkohol, vilket jag slutade med för snart 30 år sedan.
För åtta år sedan gick jag ett program på Itrim. Det var bra. Träning, kostråd och 13 veckors helvete med 800 kcal om dagen. Jag rasade nästan 30 kilo, rakade mig på huvudet och alla jag mötte var helt övertygade om att jag gick genom en cancerbehandling - läskigt och allt skinn hängde och jag såg fruktansvärt eländig ut trots muskelutvecklande träning.
Maten då, hos Itrim, bestod av pulver att röra ut i vatten och sedan mikra. Det var inte särskilt gott, men jag längtade verkligen till varje måltid fyra ggr om dagen. När jag lagt mig längtade jag till morgonen, efter frukostmålet längtade jag till lunch osv. Tittade aldrig då på påsarna avseende innehåll. Jo det gav säkert allt jag behövde av mineraler och vitaminer, men alltså vilken kemi. Påminde lite om det där man pratade om som barn när det gällde framtiden att "i framtiden behöver människan bara äta ett par piller om dagen istället för att lägga ner tid på att laga mat för att äta".
Efter fem år var jag upp i, om inte samma vikt så i alla fall 3/4 av det jag vägde inledningsvis, tjock, plufsig, orörlig, andfådd. MEN aldrig i helvete att jag vill genomgå samma eklut en gång till som med Itrim - trots alla glada människor som alltid mötte mig i affären och i träningslokalen - personal som verkligen var "devoted" och sponsrande. Men dyrt var det både träning och kost.
Min närmaste, min mentala sponsor, min själsfrände och livs kärlek kom hem en dag för 14 dagar sedan och slängde fram en bok om Mosleymetoden. "Är hon flygvärdinna" frågade jag misstänksam att det släktade med den populära och berömda flygvärdinnemetoden från 50 och 60-talet. Så var det inte. Han är läkare och kostivrare för bättre folkhälsa
Nä, det var som Itrim, med en start om 800 kcal om dagen tills man nått det måla som satts upp. För mig var det under hundra kilo. Utgångspunkten var 110. Någon sa till mig att inte lägga ribbar för högt. I morse efter tio dagar väger jag 103.3 kilo och det har inte varit smärtsamt.
Väger och mäter kcal efter en kcal-tabell, trevlig sysselsättning där jag noterar att en burk konserverade majskorn skulle ge mig hela dagsnormen om 800kcal.
Inte någon av måltiderna under dessa tio dagar har jag känt avsmak eller för den skull tvång. Detta lätta ätande med två skivor bacon och ett ägg eller 200 g havregröt med lite mjölk och råa nyplockade lingon, grillad gul squash nyss bruten med råa nyplockade capucinerärtor, tomatsoppa med lite soja av egna tomater...jag menar bara!
Sakta börjar jag förstå hur ohemult mycket jag stoppat i mig. Tio skivor bacon med ris med smält smör, 600 gr kött i en köttgryta, en halv ring falukorv med tomatiserad gräddsås och ris...jag överdriver inte.
Satt här alldeles nyss, skar en bit av Björks bacon och lite stekt ägg och jag njöt - mat är ju för fan njutning inte tvång och inte kemi i en påse, äggulan hög och rundad från ett pinfärskt ägg sist med en bit bacon allt i en tugga och njutning rätt igenom.
De senaste dagarna har jag märkt hur mina nyinköpta jeans glappar kring midjan och att jag får hasa upp dem titt som tätt. Märker att jag inte var så otymplig när jag plockade välfyllda ärtskidor av min capuciner Visingsö 2.5 meter hög. Kunde och orkade stå vid diskbänken och rensa två kilo nyplockade lingon, hade inga problem med att bära fram och dra ut stegen till sotaren som var här vid lunch. Viktigt att notera vinsterna.
Fortsättningen då efter 800 kcal om dagen? Jo medvetenheten har höjts. Tror det räcker med att sluta med kolhydratkosten baserad på bröd, ris och potatis och istället rikta in mig på medelhavskost. Fortsätta mäta kaloriintaget och framför allt sluta äta när jag är mätt.
Om några dagar ska jag mäta mitt blodsocker.
Känner mig asketisk och lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar