Snus är snus och svårt få gamla gubbar att byta

Jag har i inlägg efter inlägg och i TV (i slutet av programmet Debatt) förfäktat snusets värde och i sak har jag inte ändrat mig ett dugg.
Snarare har jag kommit fram till en brytningspunkt, den där som omformar sinnet och slår in på något annat.
Eftersom jag snusat sedan 13-årsåldern både dagligen och stundligen, och anser att snus tillhör den högre smakskalan till gastronomin gränsande, är brytpunkten viktig.

Från SVT Debatt 28 februari 2013

Jag har lämnat det lösa snusets värld och slagit in på det bundna i påse.
Trodde aldrig att detta skulle bli möjligt. Testade genom åren av och till någon stund med påsar som lätt blev halkigt slemmiga och som lämnade föga av smak och arom. Det lösa snuset gav en verklighet, en närhet, en tydlighet.

Jan Norling

Så var det någon, det är ingen hemlighet, Janne Norling, som återkommande hävdade att de fanns ett snus, han själv snusade, som var långt mycket mer aromatiskt trots att det låg i påse och det är General Onyx.

Smakade hyfsat, inte så mycket bergamott som jag i och för sig tycker om i annat, men inte i snus. Jag smakade en gång, två gånger, tre gånger.

Köpte en stock. Det behövdes så många för att övertyga. Nu har det gått en tid. Det "nya" snuset är övertygande bra. Så här med facit kan jag erkänna att jag gått över till det jag ratat så många år.

Nu på förmiddagskvisten öppnande jag en hederlig gammeldags. Konstaterade; "Inte för mig längre!"

Gamla hundar kan visst sättas på plats!