Kardus, marcellin, Taxi och Pancetta

God fortsättning alla. Pancetta med salvia och svenska Ingrid Marie

Njuter av första ledigheten på sju dagar efter långnätter i Storstockholms Taxiliv, en ny, förvisso märklig, men helt fantastisk upplevelse. Exakt en minut före tolvslaget flyttade kunder in i min bil och bad att få lyssna på P1 samtidigt som vi rullade mot en angiven adress genom en sky av fyrverkerier. Njöt också julafton och alla mellandagsnätter i bilen med varierande upplevelser, somliga små, somt stort.

Vänder tillbaka dygnet i natt och lever matliv, skrivliv, upptäckarliv, barnliv. Därför kändes det alldeles speciellt ikväll med ungarna att öppna en Pancetta Seccata Agli Aromi från Macelleria Falorni. Jag brukar sällan hylla ICA för något, allrahelst inte för varor de själva tagit initiativet till, men den här gången gör jag det.

Exklusivast av allt snus


Vi satte oss ner, barnen och jag, skar generöst av den salviadoftande pancettan och åt tillhopa med svenskodlade Ingrid Marie - den där pancettan är oerhört prisvärd och importerad av ICA-butiken i Sollentuna Centrum.

Egentligen skulle vi tagit en tidig kväll och först sortera tvätt och göra alldagliga saker hemma då Gökboet signalerade från TVn. Efter en jättesnabb resumé över svensk och amerikansk mentalvårdshistoria för barnen, (morsan började som sjuksköterskepraktikant på stormen på "Bullret" Ulleråker så jag är uppvuxen med vansinnighetens grymma historier) sate vi oss att titta på denna grymma rulle som jag såg på bio samma vecka den hade premiär i Stockholm. Den håller än!

Taxinätterna är fantastiska med all färg, all neon, alla olika slags människor som är på väg och alla reflexer

Nu sover barnen och så borde ock jag själv, men blev kvar att skrapa det sista ur Lovisas absoluta favoritost Saint Marcellin som jag själv upptäckte i sällskap av Paul Bocuse när han fullkomligt matade mig med den under en lunch vi åt tillsammans i saluhallen i Lyon för 12 år sedan. (eller om det till och med var ännu längre sedan).

I år förärades jag EN, eller egentligen TVÅ julklappar. Årets Kardus som kom tillsammans med ett klassiskt storpack Ettan. "Kardusen" är njutbart exklusivt md en styrka av natriumkarbonat som snabbt avklingar och lämnar en aromatisk god tobakssmak med en härlig sälta tillsammans med en sockrighet som sötar hela munhålan utan att ens ha tendens att bli sliskigt snarare tvärt om, en uppfriskande sötma. Skam till sägandes är det första gången jag provar denna årliga och begränsade produktion. Sötman i den tämligen grovskurna tobaken kommer från Cochaca rom och jag behöver inte orda så mycket mer om detta yppersta snus
(vid sidan om mitt eget). Den som vill veta mer kan gå in på Kardus egen hemsida och läsa vidare medan jag talar mig farm över nostalgin att få öppna ett storpack Ettan.

Julaftonens morgon, efter en fantastiskt natt i bilen, landade jag hemma med en egen jultallrik

Jag var nämligen bara tretton år (och mina barn får inte läsa det här) och jag var skickad till släktingar i Västergötland för att vara med om höskörden på deras lantbruk. De brukade fortfarande med gamla redskap och Ardennerhästar. Det var varmt den sommaren och när de första häsjorna för dagen var resta sate sig alla i skuggan för att ta en paus, dricka källvatten ur en mjölktunna och lägga in en pris snus. Dosan gick runt och jag tog en rejäl pris för jag ville inte vara annorlunda. Jag hade nämligen ganska så orädd tagit mig an uppgiften den där sommaren och lärde mig köra både hövändare och hölass efter häst. Snuset tog direkt och jag såg både häsjor och hästar snurra förbi som om de flögo i skyn. På väg till mitt rum (drängkammare) spydde jag kaskader.

Det är klart att det kostar en krona extra men det är värt vartenda öre när ungarna börjar utveckla smak för det som är bra, ofördärvat och smakfullt som en Saint-Marcellin

Man borde tänkt att så dum är han väl inte att han tar en till pris snus nästa dag, men det var han och sedan dess har jag varit fast, dagligt snusande i till sommaren 47 år! Snuset har blivit en passion vilket jag till och med diskuterat på regeringsnivå, förvisso i ett annat sammanhang och iförd slips, men ändå.