Mitt absoluta favoritstycke att sjunga: Lars Erik Larssons "Förklädd Gud". Hos oss i Nicolai Kammarkör med en synnerligen bantad ensemble.
Till sista läsningen och avslutande satsen i Förklädd Gud skriver Hjalmar Gullberg:
Bjuder ett männskoöga
till stilla kärleksfest
oss, kyliga och tröga,
som folk är mest,
lägger, som himmelsk läkning
för djupa själasår,
en vän, fri från beräkning,
sin hand i vår,
synes en ljusglans sprida
sig kring vår plågobädd
då sitter vid vår sida
en Gud förklädd.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar