Rådjursplåga måste framtvinga skyddsjakt

BGeten går först och bocken kommer efter

Rådjur och andra skogens djur har inget i staden att göra, ingenting i trädgårdar eller bostadsområden att göra. Speciellt inte när det finns stora åkerarealer och stora gammelskogar runt omkring.
Vi har alltid haft problem med rådjur i vårt trädgårdsområde. I flera års tid har jag dagligen sett djuren på mycket nära håll och i området finns knappt en tulpan att hitta. Snart är rosenknopparna färdigbildade och de odlas inte av oss som bete åt rådjuren. Grödorna som kommer upp och som är ett resultat av många dagars slit i landet är till för oss, inte som rådjursmat.
Igår såg jag den igen, den stora gaffelbocken. Präktiga horn med en lång hornstång och två taggar som en gaffel. Jag kan inte minnas att jag sett en så utvecklad trofé tidigare.
Tyvärr finns inte skyddsjakt på rådjur och bockjakten inleds inte förrän den 16 augusti.
Tills dess får jag använda mig av det som står till buds och jag har ett riktigt bra rådjursavskräckande hemkok som fungerar.

Jag står mitt i min kålgård och gräver och tittar upp och våra blickar möts

Oasis från blombutiken blötläggs i en blandning av blodmjöl utrört till en smet med amoniak och spädd till vällingkonsistens med vatten. Sätts upp på blomsterpinnar lite här och var strategiskt i kålgården.
Det luktar förfärligt och de första dagarna är det inget kul alls, man sitter inte liksom och grillar och äter i en oasis omedelbara närhet. Men efter några dagar klingar doften av för oss människor. Rådjuren skyr trädgården som pesten. Efter återkommande regnväder måste oasisen återigen doppas i blandning.