Linnes nunna i min trädgård

Jag har en nunna i min trädgård, en nunna från Sibirien; Corydalis nobilis, Sibirisk nunneört.
Den här vackra gula, buskliknande växten togs in till Sverige av Carl von Linné och självfallet måste jag ha en sådan Linnéansk blomma i min 1700 talskålgård.
Jag har hört en historia om hur den kom till Sverige och att det inte alls var meningen att den skulle komma hit.Linné hade nämligen sett en Löjtnantshjärta, Dicentra spectabilis i ett herbarium han fått av en rysk adelsman (Demidoff) och då fallit pladask. (Just det exemplaret som Linné tittade på finns fortfarande på Linnean Society i London).
I sin Species Plantarum kallade Linné löjtnantshjärtat felaktigt för Siberia. Senare gav han den namnet Fumaria spectabilis i Diadelphia Hexandria.
Ett löjtnantshjärta ville han ha, inte bara som pressad i ett herbarium. Han traktade efter att få se en blomstra i Uppsala, i botaniska trädgården - eller kanske där han bodde ute på Hammarby.
Frön fick han av Erik Laxmann som varit utsänd av honom och som i sin tur fått fröna av en furste i Sibirien.
Man kan förstå hur ivrig Linné var att få fröna i jorden och sedan äntligen få se de första röda kraftiga vårstänglarna bryta jordskorpan redan i början av maj och sedan några veckor senare stå i full blom med de sirliga rödvita hjärtana dinglande så skört.
Den synen fick aldrig Carl von Linné njuta av. Det som bröt jordytan i maj var den sibiriska nunneörten, Corydalis nobilis.
Det är från denna första planta som min stammar och som blommar just nu i min "Linneanska" kålgård. Och då ska vi veta att fröna Linné fick av Laxmann såddes 1765.
Nu blommar Linnés nunnört bakom de vita vinbären och mitt i ett myller av vita smultron - också de sibiriska, alldeles bredvid en självsådd Primula veris i fyll blom och en borstnejlika,(Dianthus barbatus) som kommer så smått.
För att hylla Linné och ge tyngd åt historien att berätta så har jag satt en löjtnantshjärta vid staketet en bit ifrån. Jag njuter av det Linné aldrig fick se!