torsdag 24 april 2008

Kalvsdans på min föreläsning



Jag hade en häktisk dag idag, ändå ganska avslappnad.
För det är så föreläsningsdagar att man ger allt i raketfart, liksom hela dagens uppdämda kreativitet på två timmar, sedan är det över så att man kan gå ut i solskenet igen, men det gjorde jag inte utan satte mig med research för en ny bok. Ett arbete som är så himla spännande att tiden står still.
Jag fick tillgång till ett stort kyrkoboksarkiv över nätet och kunde följa människorna jag skriver om i original.
Alltså, när man träffar på dem i en husförhörslängd så förstår man att de existerat, att de funnits i verkligheten - det är en smått underbar känsla. Speciellt som de kanske försvunnit under vägen...och så dyker de upp efter ett tag som gifta med barn och då förstår man att det kanske kan finnas folk därute, i levande livet, som bär arvet vidare och som man kan prata med i nästa led och fråga dem hur de minns och om det kanske till och med finns några gamla fotografier.
Det är en mycket stark lockelse i ett sådant arbete och det ska bli så roligt att sätta igång och skriva. Kanske hinner jag klart till julutgivningen, eller till nästa vår?

Rodjana stekta grisnacke perfekt och med mitt favorittillbehör - kapris i brynt smör. Isf potatis - lök och vitkål med tryffel. Vardagsmat!!!

Var i Uppsala idag och pratade mat i dryga två timmar för ett trettiotal pensionärer, alla ombud för olika lokala pensionärsföreningar i Uppland.
Det är så tacksamt att prata "MIN" mat med människor som passerat 65. Då är smakminnet utvecklat till nostalgiens gräns. Fantastiskt!
Efteråt hade de lagat middag från min kokbok. Först en pepparrotsströmming i ugn följt av fläskrulader med gräddsås och potatis och som dessert en rent underbar kalvdans med saftsås.
Tänk, det känns som en folkrörelse är igång med den vällagade maten som mål.
Miina gamla föräldrar bor i Skåne och får dagligen sin plastbox där fisk av oidentifierbart märke läckt vätska ut och fått såsen att skära sig,
Jag sa till farsan sist jag såg honom sitta och äta den mikrade maten att:
"Hörru, nu är det djävligt långt från Teatergrillen".
Till saken hör att Teatergrillen genom en rad av år var hans stamlokus och han kunde garva ganska gott åt påpekandet. Man får låtsas att det är bra för att stå ut.

4 kommentarer:

O. sa...

Lattemjölk och protein, eller hur var det?

Bendel sa...

Kalvdans, vad gott! Finns, iaf fanns, fin på Bondens Matbod i Hötorgshallen. Länge sedan jag gjorde själv, och jag har nog bara lagat det själv en gång.

KarinW sa...

Visst blir man ledsen på ögat när de gamla inte får den mat man vill de ska få........de är värd det bästa!

Jessika sa...

Det är så synd med mat och äldre efter smaksinnet kan göra så mycket med minnet. I Stockholm har de skippat de där lådorna i vissa stadsdelar och personalen lagar mat själva. Det var ett reportage i radio där ett vårdbiträde men som är så mycket mer visste allt om vad en farbror tyckte om och inte och så lagade hon mat utifrån det. Ömsint betraktat.

Vet du förresten var man kan få tag i hyfsad vattenspenat?