För oss, när vi ligger ute, låter vi upplevandelandet komma till oss snarare än söker upp det. Ändå åkte vi till Hammarstrand för att inhandla en karta mer högupplöst än den vi har. Jag känner nämligen till en avrättningsplats i bygden som jag ville titta närmare på, men inte klarade av att hitta utan en 50 000 delskarta.
Vi gick efter storgatan i Hammarstrand, Centralgatan, och det var väldigt trivsamt med folk som pratade med oss vart än vi stannade till.
Så hamnade vi i "Det goda livet", en liten butik som lockade med lokala ostar, lokala korvar, björnskinka, älg och ren.
Här lagades också matlådor av lokal karaktär och butiken hade bara varit öppen en vecka.
Vi handlade korv och slog av en prat.
Paret Ellen och Kees Slinger har kommit från Holland för tre månader sedan och funderade över vad de skulle göra i Sverige, i Jämtland, i Hammarstrand.
-Det som inte fanns var en butik för lokalt producerade kvalitetsvaror, så sagt och gjort.
Det är klart att det ska holländare till sådant - svenskar blir hemmablinda.
Och så gick vi vidare ner på Centralgatan och där stod en ambulerande brödbutik med stenugnsbakat surdegsbröd av bästa märke.
Sibylle och Wulfgang Löhr's öppnade bageri och står på Centralgatan i Hammarstrand varje fredag. Svenskarna har nog blivit hemmablinda. Plötsligt får de uppleva sin egen smak genom människor som inte räds etablera sig. Den egna getosten, den egna goda korven och syltan, surbrödet som bakats i generationer i bygderna. Det är bra och det är glädjande och det är gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar