Gripsholm och en historielektion

En underbar piontapet på Gripsholm

Makthavarnas Sverige - där är de bosatta än idag i borgen som porträtt.
Vi åkte dit - efterlängtat och till Grafikens Hus där jag själv är representerad och aktieägare.
Börjar man i tornets bottenplan och cirklar uppåt cirkulerar man också framåt i tiden. Med barnen i släptåg och i alla fall Lovisa som historienyfiken kunde porträtten berätta de besuttnas historia från Eriksson till idag.
Och några kände hon igen och vilade lite extra på.
Ovanför en dörr hittade jag ett porträtt jag tidigare aldrig sett. Ett självporträtt av Göran Brunius där han står med einsteinhåret flygande i vinden mellan två flygande yviga fåglar. Jag kom på att jag saknar honom och kan höra honom berätta bara jag sluter ögonen. Men han kunde ju inte bli hur gammal som helst - får vara glad över de år jag fick ha honom som en vän. Det slår mig att han nästan var dubbelt så gammal som jag själv.
Och Bullen Berglund kunde vi stå länge framför och berätta mathistorier, om Jussi Björling och Birgit Nilsson fanns en hel del att berätta som grädde på det historiska moset från Erikssonsönerna till idag.

Vi åt lunch på Grafikens Hus. Brockoli heter konstrestaurangen, men om lika låga krav sattes på konsten som på maten torde de inte finnas ett Grafikens hus. Oinspirerat helt enkelt - var har konstnärernas mat tagit vägen?