Molla

Lisa utlyser en Gazpacho-tävling, hur klokt är det om inte lysande!
Städade, f'låt rensade ska det vara, i landet idag, känner mig som en fällkniv. Jordlopporna har inte varit nådiga mot all blast utom rödbets, cirkelbete och vitbeteblasten. Mina ryska röd och slätbladiga grönkål är som ett ryskt filigranarbete, kålrabbin likaså och rovor och rättikor är alldeles genomätna. Aska och algomin brukar vara ett bra recept, eller självklart täcka med väv redan vid sådden. Å andra sidan blir potatisen skorvig av aska och där kålen går i år ska potatisen ner nästa efter min femåriga växtföljd.
Molla på sköljning i hon hemma och så rycker jag den kraftigaste bladnerven. En god, lite bitter spenatsmak med klar ton av klorofyll. Pröva!

Mäktigt kraftiga sockerärter klänger både på mitt lilla nät och på nedplanterade solrosor. Och lite överallt sticker mollan upp sina rubinröda rosetter. Rodjana använder molla ibland i vårrullar. I en gazpacho är de dock uteslutna. Likaså spenaten som på den lilla ytan i alla fall givit fyra proppade papperskassar hittills.
Mollan stuvas tillsammans med spenat
Och nu är klockan halv tolv på natten, bävar jag så smått över att behöva ställa mig vid diskhon och skölja spenat. Mollan stuvades till spagettin som serverades med en bottenredd svampstuvning - det är ju snart säsong igen och vi begåvades genom Peter Klingsells familj med utsökt kantarell och Karl Johan nyligen (alltså fryst) och snart är ju säsongen igång igen.
Riddarsporrarna i perenna rabatten har en underbart löjligt blå färg