Fisk på tork, dock ej strömming. Datorillustration till artikel i Fiske för Alla 1991.© Göran Lager 1990Äntligen är det fritt fram för strömming igen efter nio månaders karantän, f'låt, ska vara graviditet!
Släpade hem filéad - ryggbensströmming går ju tyvärr knappt att få tag på längre.
Jag rycker alltid ryggfenan från filéerna!
Fick en i halsen när jag var barn och det obehaget finns kvar.
Surströmmingen är det dock helt annorlunda med.
Panerade och stekte som flundror med måttligt av kaviarsmör emellan. Några vek jag bara längs med och stekte för inläggning och 300 g flådde jag och klargravade för att göra KB:s örtgravade strömming i morgon.
Två kilo King Edvard låg och skräpade i en av kylskåpslådorna förvånansvärt välbehållen. En halvliter mjölk och 50 g smör fick koka upp och så trycktes de ångande nykokta potatisarna ihop med ballongvisp.
Hemodlad sallad till med rödvinsvinäger och fina olivoljan plus örtkryddor från landet rivna ner med de lite bittra annars oidentifierade salladsbladen. (Fick fröna av en polsk granne som köpt dem hemma).
Djädrans härligt med strömingen igen och nu ser vi fram emot ättiksströmmingen i morgon där de ljumma nystekta strömmingarna marineras i 1 dl socker, 2 dl ättika och fyra dl vatten, kryddpeppar, lagerblad, vitpepparkorn och en strimlad gul lök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar