En pölsa är aldrig bara en pölsa

Det vet ju alla som läst Torgny Lindgren "Pölsan" (För den som inte läst den: Läs den! och för dem som läst den: Läs den igen!"

En pölsa är alltså aldrig bara pölsa. Det finns en slags oändlighet i pölsa, kanske för att det aldrig med bestämdhet kunna säga vad som ska vara i den, inte ens ett grundrecept finns att acceptera.

I tredjeupplagan av Gustafva Björklunds står Pölsan mellan Bourdin noir, dvs blodkorv och "Att göra palt" och hennes originalrecept från 1800-talet innehåller avskuret kött som inte duger till annat, senor och senfästen talg och mejram, rödlökar och salt.

I "moderna" recept ingår ömsom ris, ömsom korngryn, ömsom lungslag och ömsom restkött.

I pölsan vi åt idag kände vi smak av nejlikor, av mejram och svartpeppar. Djup smak med mycket bredd av kött, kryddor, säd och fett. 

Vad var det då för pölsa vi åt?

Jag berättade för en tid sedan om Robert Pettersson när vi var på Ljusdals Hembygdsgårds restaurang för att äta paltbröd med fläsk. Han, den mannen som gör allt själv i köket och allt få grunden, det är hans pölsa vi fick med oss hem och snaskade i oss ikväll som trevligaste spisen på länge och allrahelst en av de bästa pölsor jag någonsin ätit.

Pölsa - inte på 15 flådda ekorrar, men god ändå

Ekorre i pölsa? Alltså litterärt bevandrade vet att de femtom ekorrarna befolkar Torgny Lindgrens svindlande roman "Pölsan".

Kom bara att tänka på den idag när vi lagade pölsa här hemma som fredagsmiddag följd av en läcker lingonpaj. (kommer alltid att tänka på Torgny Lindgren när vi äter pölsa)

"Vår pölsa" kommer numera alltid från Björks i Färila, den absolut bästa, men då har jag inte som romanfigurerna Lars Högström och Robert Maser (alias för Martin Borman på flykt) ätit mig genom hela landskap av pölsa och till sist utnämnt viltpölsan från Morken, den med bland annat ekorrkött.

Jag och August njuter av pölsan med kokt potatis (inte stekt!!!!), ett stekt ägg och röda inlagda betor.

gott!!!

Isterband och Pölsa - total njutning för mig och A

Pölsa är omöjligt att se gott ut på bild, men jag garanterar, smakar fantastiskt

Hovra, Färila den tredje januari 2020.

Står i butiken, Delins ICA Färila som ockå har ett charkuteri med det bästa salta fläsket som går att uppbringa…nåja, nästan i alla fall, och Färilakorv som de säljer tonvis av varje vecka till fiskare, jägare och människor på väg till deras sommar och vintervisten.

Ringde lillponken i Stockholm. ”Står i butiken, vill du att vi köper med oss något speciellt hem”?

Han ska fylla tretton i vår.

”Stekfläsk, pölsa och isterband!”

Jag frågade: ”Vilket pensionärshem bor du på nu för tiden?”

Han skrattade.

Så var det och så fick det bli. Barn äter inte det föräldrar säger till dem att äta utan de äter det föräldrarna äter…eller? Vetikatten hur det blivit så här, men han är lika förtjust som jag själv i mat som aldrig eller sällan passar trettonåringar. Å andra sidan drar han gärna i sig den nya tidens mat parallellt med inläggningar, ostron, hela stekta fiskar på ben, leverbiffar kokta i mjölk, kall sprängd gås som sushi, pizza med pommes ovanpå. Backar sällan för någonting och hans första fråga när han kommer hem från skolan är ”Vad äter vi ikväll?”

Hemma på egen lunch, bara han och jag under senare hälften av jullovet. Pölsa från Delins och var sitt isterband från Franzéns Charkuteri, de absolut bästa isterbanden som producerats. Till detta inlagda rödbetor, inget mer?…njutning förstås.

Rostad chili passar till allt, till och med pölsa

Nam prig pau betyder egentligen stekt chili, men innehåller också gul lök, vitlök och palmsocker.

Egentligen ska den tillagas på rostad torkad chili, men jag tycker den blir bättre i smaken med färsk, nyplockad. Ställde inte ut chiliplantorna i landet vilket väl hade gått med den här sommaren. Nu står de på balkongen i stället och levererar.

Gör så här:

1) Dra ur skaftet på sex, sju gröna medelstora chilifrukter och lägg på ett bleck med några matskedar olja tillsammans med två medelstora grovt skurna gula lökar och åtta vitlöksklyftor. Rosta stenhårt på högsta värme. Rör runt då och då. Det ska bli ganska så svart.

2) Lägg i mixer och riv över en dryg halvplatta (ni vet vad jag menar när ni köpt dem) palmsocker tillsammans med en rå chili i bitar. Häll över oljan från plåten och en matsked fisksås. Gör till en någorlunda slät massa och låt svalna.

3)Ät till Pla kapung (Fisk i burk) i det här fallet makrill i tomatsås och ris. Enklare blir det inte. Gör en till sats och frys in och sedan en till och frys in den också för nu har ni fått smak på röran (jättegod till brässade pakchoi också, äh passar till allt utom pölsa*

*när jag tänker efter vete fan om det inte funkar till pölsa också!

Försök plåta pölsa så det ser gott ut.

Uppäten Pölsa från Björks i Färila

Jo jag har gjort flera försök, undanhåller dessa för offentligheten. Huvudsaken är ju att det smakar gott på tallrik, stekes lite fint, men absolut inte för mycket och så serveras med stekt ägg (som till stångkorv) och inlagda rödbetor.

Just så år jag och August igår, pölsa från Björks i Färila - kan inte bli bättre och med små röda kokta delikatesspotatisar till. 

Jäklar nu blir jag hungrig, ikväll blir det välhängd biff med lök och stekt potatis.

Fläsklägg med rotmos, ett slags svenskt lösen

 Han heter Robert Pettersson och jag håller koll på honom, en jäkla duktig stekvändare som Werner Vögeli en gång rekommenderade att jag skulle kontakta när jag skulle skriva en bok om Falukorv. 

Över 20 år senare träffar jag honom på Ljusdals hembygdsgård där han driver krog, ett lunchställe med väldigt mycket inriktning på mat som inte ger sig typ paltbröd med fläsk, pölsa och klassiska grytor och ibland med instickare av thailändska rätter (vilket har sin förklaring).

Kollar alltid veckomenyerna som läggs ut på hemsidan och när det är något som attraherar så kastar vi oss iväg, alltid välkomnade, alltid glada, alltid mätta.

Allt lagat från grunden, egen pölsa, kokta plockade fläskläggare, potatismos poå riktigt, saltsillar filéeade och panerade (så jäkla gott) löksåser  och andra såser efter skygryta. Hur många är det i köket? "Ja, det är jag det och en assistent ibland"!

Ta en paus och luncha där!

Väldigt bra på KS, Pfizer idag, första sprutan.

Före helgen gick jag in på Alltid Öppet och knappade in mina önskemål och fick genast ett stort antal tider att välja mellan för att bli vaccinerad . Jag valde idag, måndag den 19 april klockan 17:45.

Jag fick sällskap av Kristina som alltid ställer upp. Och vi var ute i väldigt god tid. Vid entrén upplystes vi om att jag var välkommen in fem minuter före utsatt tid. Så vi tog en väldigt givande promenad i KS parker mellan husen. 

Det är ju ganska öde nu sedan nya Karolinska tagits i bruk. Tomma rum nästan ekade med sina svarta fönster...och där låg jag för en massa år sedan efter en allergisk reaktion på ett penicillin. Och där jobbade K när hon var ung, och där, och där, och där, och plötsligt började hela gamla KS att leva när hon berättade, Thorax, Öron näs och Hals, labb och man såg i fantasin liv och rörelse, hörde ambulanser och skrik från akutsalarna...och scillan låg som blåa hav i gräset.

Ja, men så var det fem minuter och jag gick in. Alltså, blev så väl mottagen att det var generande fint. Liksom att alla därinne förstod att det här var lite stort. Det var välkomnande och glittrande ögon. Alltså man vet ju inte om det är leenden för ALLA hade mask, ja me.

Eftersom jag har lite kinkig bakgrund med sjukhusvistelse för en massa år sedan så blev jag ordinerad 30 minuters vila efter sprutan, inte femton som alla andra - det är en order sa den läkare som tittat i min journal, "men du behöver inte vara orolig", tillade hon. Orolig är nog det minsta jag varit idag.

Pölsa från Björks i Färila, "bäst i test"!

Vankade sakta fram i den lilla kö om fem personer som bildats utanför vaccinationsrummen. Fick lillsalen nummer 12 och fick sitta på en grön tygstol utanför dörren tills den öppnades och vaccinationssköterskan som var gotländska kallade in mig. Det hela var över i ett nafs och när jag sedan fick sitta ute på sal och vänta på den allergiska reaktionen lyssnade jag på en pianosonat med vem och av vem har jag glömt - det var vilsamt på nåt sätt. 

Sen åkte jag hem och åt pölsa, kokt potatis, stekt ägg och röda betor - sicken trevlig dag.

Alltså, vi snackar husmanskost, pölsa och paltbröd med fläsk

Ända sedan barnsben har jag varit förtjust i rejäl husmanskost, inte bara till fest utan vällagad vardag. Älskade knäckebröd med stekfläsk och om brist därpå endast stekflott med salt.

Sedan, jag vet inte när, har jag varit överförjust i paltbröd med fläsk och vit sås. Kunde inte förstå mina lekkamrater som rynkade på näsan åt den slags mat. Lapskojs, kroppkakor, leverbiffar, stångkorv, etc.

Samtidigt är jag så glad över att ha fått en son som aldrig rynkar på näsan åt den mat jag lagar hemma.

Nyligen stod jag hos Björks Charkuteri i Färila och ringde honom för att fråga specifikt vad han önskade att jag köpte med mig hem. "Syltat fläsk, blodpuddingen, deras kalvsylta, den gammeldags falukorven, deras riktigt syrliga isterband, sotarrökt och alspånsrökt fläsk, deras bacon som man kan använda rått att lägga på smörgåsen."

Personalen frågade vilket ålderdomshem han bor på!

I veckan har vi utöver en salad Niçoise med överdrivet mycket sardeller ätit Björks utmärkta pölsa med Rattepotatis och inlagda rödbetor och idag stekt salt grisbog med tunnpaltbröd och becha. Det står vi oss på. I morgon till frukost blir det Björks hemlagade blodpudding med rårörda hälsingelingon.

Sen har jag en sådan fäbless för överblommade tulpaner som de här jag fått av K