Jag fick sällskap av Kristina som alltid ställer upp. Och vi var ute i väldigt god tid. Vid entrén upplystes vi om att jag var välkommen in fem minuter före utsatt tid. Så vi tog en väldigt givande promenad i KS parker mellan husen.
Det är ju ganska öde nu sedan nya Karolinska tagits i bruk. Tomma rum nästan ekade med sina svarta fönster...och där låg jag för en massa år sedan efter en allergisk reaktion på ett penicillin. Och där jobbade K när hon var ung, och där, och där, och där, och plötsligt började hela gamla KS att leva när hon berättade, Thorax, Öron näs och Hals, labb och man såg i fantasin liv och rörelse, hörde ambulanser och skrik från akutsalarna...och scillan låg som blåa hav i gräset.
Ja, men så var det fem minuter och jag gick in. Alltså, blev så väl mottagen att det var generande fint. Liksom att alla därinne förstod att det här var lite stort. Det var välkomnande och glittrande ögon. Alltså man vet ju inte om det är leenden för ALLA hade mask, ja me.
Eftersom jag har lite kinkig bakgrund med sjukhusvistelse för en massa år sedan så blev jag ordinerad 30 minuters vila efter sprutan, inte femton som alla andra - det är en order sa den läkare som tittat i min journal, "men du behöver inte vara orolig", tillade hon. Orolig är nog det minsta jag varit idag.
Pölsa från Björks i Färila, "bäst i test"!
Vankade sakta fram i den lilla kö om fem personer som bildats utanför vaccinationsrummen. Fick lillsalen nummer 12 och fick sitta på en grön tygstol utanför dörren tills den öppnades och vaccinationssköterskan som var gotländska kallade in mig. Det hela var över i ett nafs och när jag sedan fick sitta ute på sal och vänta på den allergiska reaktionen lyssnade jag på en pianosonat med vem och av vem har jag glömt - det var vilsamt på nåt sätt.
Sen åkte jag hem och åt pölsa, kokt potatis, stekt ägg och röda betor - sicken trevlig dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar