Nu kör vi skit, kompost och planlägger odlingssäsongen

Fjorårets rovor som överlevt vintern, söta, saftiga, goda

Det ser rent ut sagt för djävligt ut. Stormar och 30 gradig minuskyla har satt spår, sprängt sönder och blåst omkull. Tidigare odlingsbäddar ska moduleras om och sedan vi fått radhus med uteplats så minskar vi kolonilottens och ökar odlingsytan.
Alltså bäddat för storjobb i trädgården.

Rabarberstånden är det liv i, snart dags för de första späda - lägger hink över ett av de många stånden för att få glasrabarber att serveras med vanilj

Idag flyttar jag en kompost, värdefull hästskit från en odlingsyta jag sagt upp beroende på idioter i grannskapet som inte förstår den kollektiva idén med kolonilottsodlande. Dessutom hundägare som envisas med att ha med prydnadshunden och dessutom låta den vara lös.

Dert första spirande, syran, underbart god att bara plocka när man kört kärror med skit, tugga på och känna krafterna liksom komma åter.

Nu sluter vi oss till vårt sammanhängande område och jag lämnar mitt 1700 tal till förmån för annat odlande, fritt fram alltså för tåliga moderna sorter som i alla fall ger avkastning lite över existensminiumum.

Sådde i höstas, vetet som odlats i svenska åkrar sedan 400-talet. Nu spirar det, ren fröodling med förhoppning att få så många ax till nästa säsong att det räcker till en bädd att kanske så småningom göra ett bröd av - bara sådär på skoj. Samtidigt var det en karl från Libanon, en av de goda grannarna som sa när han fick se mitt kubbvete att av exakt detta gjorde man en alldeles utmärkt bulgur. Historien kr´nyts ihop och mötena i odlingskretsarna blir på allvar