Bröd som är bakat med kärlek och därför mättar så bra

(Den där rubriken är fritt citerad Astrid Lindgren ur hennes Mio min Mio)

Vad håller jag på med?

Halkar tillbaka i gamla bekväma onyttiga vanor trots att jag bestämt mig för att göra rätt. Känns det igen – kanske ett helt vanligt mänskligt beteende?

Det blev så tydligt igår, på en liten hastigt påkommen tebjudning hos min faster Karin nästgårds. Hon var precis hemkommen från en tvådagars surdegskurs i Järvsö och med ett helt fång av stolta bröd. Alla olika slags av olika utrotningshotade sädtyper malet i lokala kvarnar och bakat på historiskt traditionellt sätt. Rent fantastiska bröd.

Karin agerade förskärare och skar skivor av samtliga bröden att smaka. Åt bara med smör, Jag brukar inte ta till de där stora orden, i alla fall inte när det ankommer bröd, men det här var himmelskt. Mängder av smaker som bombarderade munhålan, olika strukturer och en syra som satte sig dikt an tonsillerna och ända fram till tungspetsen, jord, åker, ursprung. Rök, eld och vatten. Jävlar i min lilla låda vilka bröd.

Nu tar jag återigen det där beslutet att inte längre köpa snabb-brödet på ICA. Industribröd som egentligen inte smakar någonting och som är fullständigt utslätat i smaken av stordriftsmjöl och industrijäst.

Fick med oss bröd hem till stugan och sitter nu om morgonen och bara njuter.

Bestämde oss också att ta en tur till Järvsö och det lilla familjebageriet där undren växer fram och där kursen i surdegskultur hölls i helgen. Rapport följer. 

Så långt, tack Karin för en total brödupplevelse.