Ibland skriker kroppen efter det heta, varma, lite saltiga köket, det där som har smak utan början och utan slut i munhålan och som är gräddig utan ett uns av mejeriprodukt.
Fick bli en panëng. Igår till middag och resterna idag. Alltså, sådana thaigrytor har det gemensamt med det vi kallar "svenska" grytor att de blir så mycket bättre dagen efter. I panëngen är det limebladen som klingar bättre efter ett avsvalnat dygn.
Hade bara råris hemma. Körde dubbel tid i riskokaren med dubbel mängd vatten och då är det fortfarande tufft i munnen, men bra för tarmen (känns det som). Om det här hade räknats som god mat hade världen slutat polera sitt ris för länge sedan. Och in rullade mitt tidiga sjuttiotal när jag i stort sett levde på morötter, råris, tomatsås, Tabasco och vitlök.
Skär brockolin i små jämstora buketter och råstek tills halvmjuka, ta av och lägg åt sidan. Strimla kycklingbröst i halvcentimeter tjocka skivor och förstek lagom hårt i olja, ta ur och lägg åt sidan.
Strimla sex vitlöksklyftor och sex små thaichili. Skär lök i båtar, en halv röd och en halv gul kök (fan, dåligt mått på den varan, men använd fantasin). Skär några vårlökar i två centimeters diagonaler.
Hetta upp en wok eller järnpanna, häll i rikligt med olja och när den rör sig, mata på med fyra msk röd currypasta, Nosa ner i oljan, men bränn inte. Rör i vitlök och chili, häll över kyckling bitarna, rör runt och mata på med två burkar cocosmjölk. Låt ta sig i värmen och lägg i allt det övriga. Smaksätt med fisksås och ostronsås och kanske en liten skvätt pojkesoja. Låt småkoka.
Servera med ris.
Salladen idag var av tärnad gurka och squash från egna landet, söt salladspaprika och vitlök samt en urtagen, skinnad och strimlad tomat. Deressing på olivolja, lime och mynta.
Jo, den där desserten som finns bild på inledningsvis består av ett lager kokt äppelmos i botten, brödsmulor, marmelad på björnbär, ännu mer smulor och så lösvispad grädde med lite ytterligare brödsmulor. Så det så!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar