Vill jag ha en riktig vass och härlig vitlökssmak använder jag med självklarhet en vitlökspress. Alltsedan studieåren då ett mellanmål kunde utgöras av en knäckemacka med pressad vitlök och smör så svidande härligt att man nästan ramlade baklänges och av något slags obändigt beroende tvingade sig själv till sista tuggan (jmfr med Svenskjävlar från Haupt lakrits). Eller lika med studieårens billigmiddagar, råris, soja, massor av pressad vitlök och kanske något protein.
Det är klart att jag gick omkring med en stinkande vitlöksandedräkt. Eller som morsans väninna sa någon gång i slutet av femtiotalet som jag överhörde i köket hemma: "Ewy, jag åkte buss från stan idag och det måste varit en italienare med för luften var fylld av vitlöksdoft, oj oj oj, inte klokt egentligen hur man kan!"
Lite senare kunde man se Tore Wretman i TV ge råd om vitlök att det var utmärkt att ha i sallader men manade samtidigt till försiktighet genom att halvera en vitlök och gnida insidan av salladsskålen med den för att få smak.
Erik Videgård som är född åtta år efter mig torde också varit en vitlöksgubbe och pressat vitlök för att få ut det maximala av smak i denna kökets kanske viktigaste smaksättare varför det är rent av knäppt att ställa till med show i TV4 och slänga vitlökspressen i soptunnan. Vitlökspressen är nämligen att ta till för att få ut det maximala av smak.
Allt är kemi och den som är väst rustad att berätta om kemin i maten är Lisa Förare Winbladh. Bläddrar ofta med stor behållning i hennes Taffel.se och hamnar i en utmärkt och kunskapshöjande artikel hon skrivit om vitlökens kemi. Läs den här och förstå att Erik Videgårds soptunneshow inte baserades på faktu utan underhållning. Smaka på ordet "Underhållning" så billigt.
Här är mer att läsa om min kärlek till vitlök
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar