Med vännerna på upptäcktsfärd i östanled

Det är 44 år sedan jag var där senast. Då skrev jag en serie om "Kyrkor i Norrort" i den tidens lokaltidning som hette Norrort. De här var så bra, tyckte en del att de samlades i ett särtryck och gavs ut till prenumeranter.

Omslaget till mitt särtryck om Kyrkorna i Norrort. Lite skrynkligt, vet ni varför? Jo det låg i ett likadant kuvert som ett vigselbevis och människan jag var gift med då gick från blixtrande elak tanke till våldshandling, ryckte kuvertet ut bokhyllan och försökte riva det i tusen bitar. Lyckades rädda skriften dock inte utan än att den fick lite skavanker. Och hur gick det sen? Alltså med vigselbeviset? Jodå det upplöstes av tingsrätten!

Det där särtrycket försvann för många herrans år sedan tills jag av egenlust Googlade på mig själv. Där utan förvarning dök det lilla särtrycket upp på ett antikvariat för 100 spänn. Åkte bums dit och köpte min lilla klenod, för det var det då och är fortfarande.

1977 senast alltså var jag i Österåkers kyrka för att skriva om familjerna Banér, Kurk och Oxenstierna som plöjde ner rikedomar för att bygga om kyrkan efter egna behag och barockens ideal. 

Nu åkte vi dit under förespegling att hitta en vapensköld över en specifik släkt. Vi brukar ju ändå samlas och äta lunch om fredagar så nu tog vi hela fredagsförmiddagen i anspråk för denna viktiga utflykt.

Och som vi letade efter vapenskölden, men icke fann. Fick tag på en vaktmästare och visade en bild. "Nej, den där finns inte här."

Undran! och Googling.

Ajdå, den finns i Österåkers Kyrka...i Vingåker. Fel kyrka, fel alltihop. Men ändå rätt, för vi fick en kulturhistorisk upplevelse och fick uppleva de ansrängningar som vidtagits för att bygga graven åt Gabriel Gabrielsson Oxenstierna, där hans hustru Birgitta Kurk slantat fram byggkostnaderna och de blev dyra!!!

Det slumpade sig inte sämre än att när grävningarna för gravkoret började så rasade hela kyrkväggen, eller i nalla fall delar av den. Trycket utåt var alldeles för stort för att kunna hålla taket, minsta skada i muren fick långhusväggen att brista.

Sagt och gjort, långhusväggen byggdes upp igen och hölls ihop av ankarslut med det Oxenstiernska vapnet på och gravkoret byggdes upp till långhusväggens nock och som "grädde på moset" byggdes en bastant strävpelare för att stå mot eventuella försvagningar i konstruktionen. Tänk så mycket omsorg om de döda och så liten omsorg om församlingen där de flesta levde under tvång och i armod.

Vi fick sedan en titt på såväl Österåkersanstaltens arkitektur och på den gamla 1100-talskyrkan i Össeby Garn, kanalhusen efter Åkers kanal samt Österskärs havsbad. Därefter lunch på vårt stamlokus. Jag tror det är 17e året vi är lunchinne på.