Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen våfflor. Sortera efter datum Visa alla inlägg
Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen våfflor. Sortera efter datum Visa alla inlägg

tisdag 22 februari 2011

Våfflor, somtam thai och penicillin



Vilken härlig cocktail och vilken sanslös tröst. Det märkliga vara bara att jag kvalificerade mig för en penicillinkur, men inte min lille parvel. "Paggen" ska få genomlida skiten med feber och mardrömmar om natten. Så "kurade vi skymning"i söndags kväll.



På bordet ställde vi en botgörande het somtam thai på kålrot. Om det låter som en motsägning så kolla här.

Jag inbillar mig att denna c-vitaminspäckade och kryddstarka anrättning kanske hjälper kroppens eget försvar och gör ett snabbare tillfrisknande möjliugt. Just nu är det alldeles förbaskat dåligt och det finns ju några orsaker till detta - alltså inte bara en bakteriell.



Efteråt gjorde Rodjana sina perfekta våfflor med en frasighet som skulle få självaste mormor i Skärblacka att känna konkurrensen. I Skärblacka var morfar trädgårdsmästare, mormor lagade mat åt folk i den mån att hon var frisk - hon led av en elak kärlkramp. Om söndagarna lade hon ut stora träramar med hönsnät spända över och så satte hon igång med våffelbruk. Till sin hjälp hade hon ett hembiträde. En av dem hetta Astrid (*) och hon var med oss när vi flyttade till Stockholm. Tänk, vi flyttade med hembiträde och hon fick eget rum i villan. I alla fall så var doften av mormors våfflor oemotståndlig om söndagarna när vi kom på besök och åt söndagsstek av kalv som varmrätt.



Jag inbillar mig att Rodjanas våfflor framkallar de där minnena från 50- talet för att de görs med samma nogsamhet, samma koncentration, samma urval - det som vissa i köket kallar "kärlek" utan att egentligen förstå vad de säger.

En av hemligheterna är att hon tillsätter ett uns stött saffran vilket naturligtvis rundar till smaken och ökar på färgen.



Trots saffranet passar de utmärkt att äta på norskt vis med sæterrømme eller på det andra norska viset med brunost.

Vi gör stora satser smet så att det räcker någon vecka att ha plastat i kylen. Så får det elaka (**) våffeljärnet stå där i veckan och serva oss om morgonen eller om så önskas så här dags om kvällen.När veckan gått och smeten är slut är det skönt att stänga våffelbruket några månader - trots allt!

*Astrid, skulle Du mot all förmodan läsa det här så hör av Dig
**Man tröttnar ganska snabbt på att ha våffeljärnet stående framme.

tisdag 22 april 2014

En text om påsken II "Afton och påskdag"








Jag fick det aldrig att gå ihop, sorgens dag med finkläder och glädjens dag med samma finkläder. Samtidigt var glädjens dag, påskdagen, återuppståndelsen, den tredje dagen, lika hopbunden mentalt med kliiga terylenebyxor, slips och vit skjorta och lika långt kyrkobesök. Enda skillnaden var färgerna, leendena, och överdrivet många halleluja.


Ibland hände det att vi gick till mormor och morfars kyrka, Missionskyrkan. Det var alls inte lika stelt där, kanske ytterligare fler halelujan, men det kunde man stå ut med...och inga bannor i predikan, inga djupa hålor man skulle sjunka ner i, inga svavelkok att förgås och inga basstämmor som predikade. Här var predikan medryckande och ibland nästan rolig att lyssna till och församlingen svarade predikanten och blev till en predikör.


Det var lustfyllt med glädjemässan och lika lustfylld var lunchen hemma efter mässan. Dilamm från ett helt litet lamm som, om jag minns det rätt, hade benats ur liksom inifrån och sedan snörts ihop som ett enda stycke, en stor stek med färserade detaljer som blev över och som fått åka hetbana i ugnen hur länge som helst och spritt väldoft sedan tidig morgon med rosmarin som huvudkrydda och andra kryddor från morfars kryddland.

Borta var sorgflor och fördragna gardiner, i salen silades solljuset genom vita långa tunna gardiner, det stod en jättelik blomsteruppsättning på buffén och i en svart veckad porslinsvas som var helt magnifik.


Som dessert vankades hemlagad glasstårta med spunnet socker. Mormor var en fena på att veva glass med salt för att få upp kylan i glassmaskinen och det spunna sockret vevade hon fram liksom magiskt i luften med en visp och mellan två blompinnar hon lagt mellan två stolsryggar. Golvet under hade hon täckt med gamla stort uppslagna Norrköpings tidningar.

Utanför, i söderläge mot väggen stod två spaljerade persikoträd och var påsken sent på våren var en av begivenheterna att titta på persikoblommorna. Kunde lägga ihop två och två och redan se framför mig de persikor morfar brukade bjuda på till sensommaren; duniga, rödgula, söta och saftiga.

Till kvällsmat innan vi skulle åka hem till vårt vankades det våfflor. Förstod inte riktigt hur mormor direkt efter den stora lammlunchen kunde ställa sig att laga våfflor som hon lade upp nygräddade och frasiga på stora ramar med hönsnät.
Glasstårtan hade knappt hunnit lägga sig på bottnen av magen förrän våfflorna bars in med grädde och hallonsylt och kaffekannan visslade att nu var också kaffet klart.

Det kändes som den stora befrielsen senare på kvällskvisten efter bilresan hem till stan. Då jag fick kliva ur finkläderna och springa runt i kallingarna för att känna friheten i att bara finnas till, ohotad av religionens mystik, ohotad av konvenansen, utan tillsägelser att inte göra si och inte så. Ett litet stycke frihet mellan trötthet och läggdags


Minns de sista bilderna på påsken som flimrade förbi i sinnet innan sömnen tog över, tapetbilder från sovrummet med palmer och i varje palm satt en liten svart gosse med alldeles för röda läppar och kastade kokosnötter.

(ringde till Norrköpings tapetfabrik och försökte beskriva den här tapeten som jag själv hade fått se ut 1957, men de ville inte kännas vid att någonsin ha producerat en sådan tapet, tapetrevisionister m.a.o. någon som kännr igen tapeten? Hör av er hit.)

tisdag 26 mars 2024

Paj till lunch och våfflor till middag!



Lite lustig mathållning igår, men så blir det ofta på måndagar när det är stressigt att komma iväg till körrep.

Vanligtvis blir det pölsa från Björks om inte K är hemma, typ hon gillar inte pölsa. Hinner hon hem mellan jobb och kör så brukar det bli en svällande ugnspannkaka med bacon (också från Björks).

Igår på våffeldagen blev det självskrivet med våfflor. Påminner mig att fixa det vändbara våffeljärnet till vedspisen som jag hittade under en massa skrot på landet. Rostigt och ganska anfrätt, men det ska nog kunna gå att fixa med lite tålamod och vänlig kemi.

Igår skippade vi sylt och grädde och K bullade fram sallad, kallrökt lax, majonäs, räkor och sur grädde 32%.  

Lunchen blev lite stadigare, Västerbottenpaj från pajindustrin och en sallad på schalotten, isberg, tomat, gurka och toppat med syltade senapskorn från Skeppsholmen.

tisdag 25 januari 2022

En söndagsmorgon värd namnet med lockande doft från köket av våfflor


I mitt liv finns Kristina, hon är inte bara min närmaste vuxna utan också den i mitt liv som håller mig utanför katastrofer och förmår ge mig insikter. Sådana som jag förr bara låtit fladdra förbi.  Dessutom allt det där i gemenskap oss emellan med allt det innebär.

I söndags morse sov jag. det gjorde August också. Vi fick förmånen att vakna av den där karaktäristiska doften av nybakade frasvåfflor och nybryggt kaffe. Våfflorna toppade med vispad grädde och bär från Hälsingland.

En våffelsöndagsmorgon att minnas.

söndag 30 maj 2010

Treåring på tvåhjuling, August fyllde år


Så har man en treåring hemma då, med allt var det innebär av nästan ständiga leenden åt hans upptåg och kommentarer.

Igår fyllde han år. En årsdag som vi firade stort eftersom hand födelsedag i år sammanföll med Buddhas Vesak, det vill säga Buddhas Födelse, Upplysning och Död.

Vi gjorde kuvert med pengagåvor i och åkte till Viharan i Jakobsberg där massor av människor hade samlats för att fira. Några satt i retreat och mediterade medan andra förberedde en riktig festmåltid först för munkarna, fyra från Sri Lanka och en från Burma - sedan fick alla andra äta från gående bord.



Det är alltid en sådan varm vänlig inbjudande stämning på detta Sri Lankesiska buddhistiska tempel. Maten är alltid Sri Lankesisk och utan att snegla mot de tidigare ockupanterna England. Starkt, syrligt, salt, och uteslutande fisk och grönsaker.

Kan själv!

August hyllades med välsignelse av Bhante Siri Dhammaratana, prior på templet och ficki sitta bredvid honom under en kort ceremoni. Det var en stor kontrast mot morgonens uppsluppna och lite smålustiga firande på sängkanten. August väcktes med stort paket, nybakade våfflor och varm mjölk. Efter att vi sånghyllat vände han sig jättegrinigt om och viftade med armen och sa: Gå, Gå - jag vill sova, Efter en kort paus med välling så vaknade han till samma glada normala August och fick en knallblå cykel - en riktig tvåhjuling.

Efter tempelturen kom vännerna över för tårta och kaffe och med brandbil i paketet.

Stor kille, tre år, snart börjar han gymnasiet!! Tiden går så förbannat fort.

onsdag 4 april 2007

Påskalammet


Javisst, vi hamnar där år efter år vare sig vi vill eller inte - i påskalammets matvrå, offerlammet, det läckra självkryddade genom betning på saltmättade timjanängar.
Nu är det ju så att svensk lammnäring tyvärr inte lyckas med att serva oss svenskar med tillräckligt mycket lamm så vi får köpa kött från andra sidan jorden och det är lite synd för svenska lamm är bra så länge de får gå på utebete. Och då är det en del som säger: "Va, lamm kan väl inte stallas upp som grisar och broilers och aldrig få se himlen". Men då säger jag att det kan de visst det och det är något som håller på att sprida sig hos lammproducenterna, lamm uppfödda på pellets och ensilage, kraftfoder och kanske lite hö i stora lador.
Hursom så fick jag en stek igår, en från Nya Zeeland. Alldeles utmärkt stor urbenad på 1.7 kilo. Späckade med klyftor av en hel vitlök och band upp till jämn form sedan fick den gå i sex timmar i 107 grader varm ugn till 70 graders innertemp. Werner Vögeli sa till mig en gång att han saknade en teknik hos unga kockar och det var att de glömt att allt som steks i ugn och panna måste ösas."De har glömt att man måste ösa", sa han. Sedan kan man hävda att det här med vattenbad och ösning är en metod som har sin grund i ojömn ugnsvärme förr, men jag gör som han sa, jag öser och om inte annat så blir man lite lugnare av att göra det. Att se hur allt det goda i juicen väter ner den torra ytan och liksom blöder sig ner i steken.

Små plockade örter till sallad och ett helt fat med brutna småtomater med algsalt och parmesan.

Till steken, en gräddsås pålammfond och så grillad grön sparris och myntagelé. Från Marocko fick vi alldeles utmärkt färskpotatis som vi saltkokade och dressade med lite olivolja.
Egentligen var det här ett tidigt litet födelsedagskalas för vår femåring. Hon fyller först i morgon men storasyster skulle åka till Gotland då och ville ha en kombinerad påskamiddag och födelsedagsmiddag så det kom några vänner också.
Avslutning sent ikväll med glass i coupeglas och en stor skål med jordgubbar och våfflor till.

Egentligen skulle man ut i elljusspåretefter en sådan här middag, men jag bloggar istället - hur många kalorier bränner man då, undrar man?

tisdag 28 mars 2023

Sagolik brunch av Kristina


 Det är klart det ska vara våfflor men ack icke på vårfrudagen - de tjyvade vi med tidigare och då fördes jag i ett ögonblick till Norge där jag levde under flera år på 70-talet. Tänk så man kan resa i minnet vid smak. Hastigt försvann jag ner till kantinen på SHKS och en lunch med vaffel og brunost, jäklar, och alla de där jag kände då var där och vi nästan kunde samtala.


I söndags var det istället dags för brunch hos Kristina. Planerad sedan en vecka då Lovisa kom hem från NY och önskade sig två rätter på bordet - korv Stroganoff och frasigt stekta pannkakor. Stroggen fixade vi häromdagen och pannkakorna föll på pannkaksvännen K att bjuda på. De fick trona högst upp på brunchbordet som annars höll två sorters te och nybryggt kaffe, nybakade scones med hemlagad citronkräm, sylter av olika slag, vispad grädde, syltkakor och små kladdkakor. Dessutom en hel radda munsbitar som små semlor, smäckade med mandelmassa och grädde.

Se där en söndag att njuta och det gjorde vi Lovisa, jag själv, Alma, August och bästa brunchkocken Kristina.

söndag 5 april 2009

Födelsedag med kålpudding och våfflor



Alma fyller sju år idag. Hon önskade sig kåldolmar, men det fick bli lightmodellen nämligen kålpudding med gräddsås och rårörda lingon och så Rodjanas specialitet; lagad på savoykål och med kryddpeppar.
Istället för tårta när alla fem av mina barn samlades för middag (+Calle!) serverades vi frasvåfflor med drottningsylt och vispad grädde. Ingen vidare GI dag för mig med potatis från Gotland till kålpuddingen - men för katten, någon gång unnar man sig!
Om det var gott?
Så alldeles inihelvete!