Det här är en liten favorit i repris vilket betyder att jag skrivit om pizzan på det här sättet förr. Idag är det ju superaktuellt att skriva om pizza eftersom nyårsdagen av någon outgrundlig anledning blivit pizzans dag. Slår mig att pizzan har allt, i alla fall om man är dietist och tillhör den gamla stammen med tallriksmodellen framför ögonen och om man undantar den feta osten och i stället räknar den som rätt och slätt "mejeri". Kolhydrater (bröd) grönsaker (lök, champinjoner, oliver, tomat, skocka) och proteiner (kött eller fisk).
Det var den svenske legendariske krögaren Bengt Wedholm som efter att ha varit i Paris och ätit pizza reste hem till sin egen krog Östergök och byggde Östergöks pizzeria. Året var 1968 och stället låg i korsningen Kommendörsgatan och Styrmansgatan på Östermalm i Stockholm. Han fick en rad efterföljare.
Inte alla har ställt samma kvalitetskrav som han själv med färska råvaror på pizzan. Att äta pizza där var dyrt, i alla fall för en konststudents plånbok och ansträngande då ingen i sällskapet hade åldern inne för att ensamma gå på lokal och dricka karaffvin. Men att äta pizza där var samtidigt en upplevelse. Aldrig tidigare hade jag nog ätit något så främmande i smak och konsistens och med en så fullödig kryddighet. (han var mån om att bara använda färska och prima råvaror så aldrig senare har jag stött på denna makalösa pizza.)
1969 gick jag och en av mina bästa vänner, tyvärr borta idag - va fan ska folk dö för? - på Piazza Opera (eller hette den Pizza Opera) på Gustaf Adolfs torg. Det var en av de första pizzeriorna efter Bengt Wedholms Östergök. Vi gjorde stället till vårt och det var frasiga bottnar och läckra fyllningar - men mest var det nog för karaffvinet (som vi beställde utan att ha åldern inne) vi satt där så fort vi kom åt och kassan tillät - litervis med surt rödvin och alltid en italiensk kaffe och Strega innan vi gick hem. (det här var strax innan vi bytte vårt stamlokus till Prinsen)
Förmodligen var det också där jag fick min livsdos av pizza. Sedan dess har det bara blivit en pizza emellanåt och alltid har vi i efterhand önskat att vi INTE ätit pizza.
Förmodligen var det också där jag fick min livsdos av pizza. Sedan dess har det bara blivit en pizza emellanåt och alltid har vi i efterhand önskat att vi INTE ätit pizza.
I kväll blir det en liten kycklingpaj med tryffel av överblivorna från den makalösa gårdagskycklingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar