Lustigt att hamna i en slags tidsförskjutning

 I förrgår fikade vi med distans till alla andra nere i Centrum. Mitt i kaffet (!) dök det upp en människa från SR Studio Ett som ville höra med oss hur vi upplever Coronan och hur det satt spår i oss. K gav ett mycket vederhäftigt vittnesmål om att vara lärare under det gångna året, aktuell lyssning för alla och jag hasplade ur mig lite om kultur och upplevandesvält.

Jo det är klart att det snuttifierades lite, dvs klipptes ner, men ganska bra ändå. Sändes igår 25 minuter in i programmets special om corona som började fem över tre.

Bara det där lilla gjorde att jag fördes tillbaka till det älskade radiomediet, det ögonblickliga extemporerandet, något slår till både i tanke och i röst. Tror det är få av tillfällen i livet som jag har skarp koncentration och faktiskt inte tänker på något annat. Gör experimentet med Fader Vår, tänk inte på något annat än bönens ord och innehåll. Morsning. Då förstår var och en hur en med ADHD har det men 100 procent mer och tankar i flera plan som spretar. Men just då, i radio existerar inget annat när gröna lampan tänds, det blir blankt och stilla ett ögonblick och sedan kommer det. Jävligt efterlängtansvärt.