Klibbris, bästa söndagsmaten, även på en måndag

Bakom riset står en blå skål med torkat kött
Mer om det HÄR

Så var det det här med kladdiga riset igen, det en del kallar klibbris och några kännare för kaoniuw.

Det har blivit ganska mycket av den här varan hemma hos oss den sista tiden. Äts av alla i familjen och man får den där beroendeframkallande hettan av prik bun.
(en halv lime pressas på saften och rörs med tio torkade och hårt rostade samt mortlade thaichili. En halv dl fisksås rörs i tillsammans med lite rivet palmsocker - det sista är min smakidé och rundar av hettan något)
Igår hade vi kaoniuw som söndagsmiddag och till serverade vi marinerat torkat kött, en röra på makrill med vitlök, lök, fisksås, chili och lime samt vitlöksstekt skivad lever av anka och kyckling spetsad med färsk mynta.

Kalla Pla Kapong på thai, fisk i burk, ekvivalent med makrill i tomatås.
Mosa fisken med fisksås, chili, vitlök, vårlök och mynta.

Ånga klibbris så här:

Skölj och blötlägg riset på morgonen. Till middag silas riset från i en handduk. Koka upp vatten i en stor kastrull. Ställ ett durkslag över kastrullen. Lägg i riset i handduken och vik tyget över riset.Lägg på ett lock och ånga riset. Kolla med jämna mellanrum så att kastrullen inte kokar torr. Efter 45 minuter är det lagom att kolla riset. Ta en gaffel och se om stora kockor följer med. Riset ska vara kramvänligt, jätteklibbigt och inte ha alltför, men ändå, lite bett. Riskornen ska vara mjuka och följsamma i munnen (sicken beskrivning!)



Det finns en genväg för lyckad kaoniuw, nämligen mikron:

Mät upp så mycket ris som du behöver och skölj. Blötlägg i några timmar (behövs inte, men kortar mikrolängden). Sila från vatten och häll på nytt så det nästan täcker. Ställ den mikrotåliga bunken i mikron och kör en kvart. Fyll på mer vatten om det blir torrt. Mikra kanske tio minuter till på högsta effekt. Kolla med jämna mellanrum. Klibbris har den fördelen att man vet att det är klart även om det är första gången man prövar (se ovan om kramvänlig följsamhet)