Ska jag ägna mig åt blomster? Jag gör det vare sig ni vill eller inte. Från trädgården - att bruka! Viktigt ORD!

 

Bruka, ett så användbart och lyckligt ord.

Här är de vackra synonymerna som blivit så viktiga i mitt liv: 

Begagna, använda, nyttja, odla, bearbeta, ha för vana, ha för sed, pläga, utöva, idka, kultivera...

Jag säger själv att jag är ordet och bilden. Låter kanske lite övermaga, men så är det. Jag är "Bruka." Ordet omfamnar mig och är mitt jag. 

Alltid frågar jag mig "är det möjligt" eller "om jag kan" eller som på franska i Skottland (?) "Si je puis" som står på skölden som valspråk hos Clan Colquhoun till den släkt jag tillhör genom släkten Gahn och släkten Arnberg. 

Anna Helena Gahn föddes 1697 den 30 september. Hon var gift med organisten i Thorsåker och tillhörde i rakt nedstigande led de två bröderna Georg och Wolter Colquhoun som "överfördes till Sverige"  1572 av ståthållaren Charles de Mornay. Redan där skrevs Colquhoun som "Cahun" som senare blev Gahn. Komplicerat - som all släktforskning! 

Anna Helena Gahn fick tillsammans med sin man  fem barn. Den femte flickan fick namnet Catharina Eleonora Bergstedt född 1732 Östra Silfberget. Hon gifte sig med Jonas Arnberg och fick elva barn. Därifrån härstammar min pappas mormor Agnes Arnberg född 1880 den 18 april i Domnarvet Stora Tuna.

Så håller det ihop med mina skotska anor vilket också understryks av MyHeritage som gör mig till åtta procent skotsk ( i alla fall i jämförelse med alla andra på MyHeritage)

Tartan Clan Colquhoun

Jag tar det där ad notam och lever som jag lär, en efterkonstruktion kanske, men så länge jag kan minnas har jag levt efter "om det är möjligt" och nyfikenhet på "om jag kan "Si je Puis." 

Tillbaka till det här med "Bruka" för det är ju ett så centralt begrepp i min värld med alla dess underliggande synonyma betydelser. 

Jag "Begagnar" mig av alla tillfällen som ges mig, greppar tag i och gör något som kan vara intressant. "Använder" mig ständigt av tillfällen som dyker upp, förvaltar, gör om, formar och vrider och vänder. 

På så sätt "Nyttjar" jag allt runt omkring mig i skapande. 

"Odla" kanske är den viktigaste synonymen till bruka om jag ska rangordna. Nu håller vi på att göra oss av med odlingsmarken i Hovra, Hälsingland vi odlat på sedan åtta år. Allt för att hitta nya utmaningar. Ändå kunde jag inte hålla mig utan var där och petade ner utrotningshotade frön i köksträdgården som ligger där med allt i ordning för odlingssäsongen, välgödslat och med varma bäddar. Jag odlar också mina intressen till det yttersta. 

"Bearbetar" ständigt tankar och idéer, tar till vara spån som blir när jag hyvlar, lyfter upp och värderar och arbetar vidare där idéer föder idéer. När jag gräver i jorden och doften av mylla slår mot mig kan jag tåras av odlingsrörelse. Doften av jord som är mogen för odling är rörande och väsentlig. Ett arv jag tror jag har i mitt DNA från min morfar Gustaf Hallendorff som var trädgårdsmästare. En tid efter hans frånfälle stod morsan Ewy i fönstret och grät när hon såg mig ligga på knä utanför i rabatten och rensa. Rörelserna och sättet att jobba med händerna i jorden var exakt sådana som min morfars. 

Jag "Har för vana" att vara så strikt jag kan med mitt arbetsliv, har för vana att ordna min vardag så långt jag kan. 

Att "Ha för sed" är ju en mall för att hitta ingångar timligen och stundligen, en slags karta att orientera sig efter och därför viktigt för en popcornhjärna som min som sprutar infall 24/7. 

Det ålderdomliga "Pläga"  handlar ju om repetitioner, alltså en kontinuitet, en förväntan och jag följer det jag plägar. För mig är det pauserna som jag behöver ta, glappet som är nödvändigt för att allt annat ska bli möjligt, rutinerna som är viktiga. 

Vad är det då jag "Utövar"? Cirkus? Ja ibland, även om cirkus är något jag föraktar, men det blir ofta så runt min person. Jag utövar förmodligen skaparkraft, jag utövar även i stillsamhet med stort fokus och stor koncentration, det är spännande, jag utövar nyfikenhet. När jag skriver utövar jag en handling, ibland texter som jag från början inte alls vet hur de slutar, utövandet blir en drift, en laddning, en spänning. 

Att "Idka" känns privat, det ju det jag gör som helhet. försöker vara lite hemlig om det jag egentligen gör, ingen kommer i alla fall att tro mig. 

Den mest spännande betydelsen av Bruka är "Kultivera" för det har med jord och inre utveckling att göra. Att kultivera jorden kräver en oerhörd respekt för naturen, respekt för händelserna under odlingsåret, från vinterns alla planer där inga sjukdomar, inga misslyckanden finns. Tills det att jag sår massor om något skulle hända. Jag sår kolonilottstätt. När jorden ligger svart om våren är jag övertygad om att det svarta så kommer att förbli och jag blir aldrig viss om att jag i augusti inte ens kommer in på odlingsytorna, att kultivera är också förbundet med tvivel. Osökt kommer jag då in på mig själv, att drivas av det inre kravet på kunskap, att smacka i mig så mycket att det rinner över av fakta, av litteratur, av nyheter och av poesi, av balett, opera och av konserter, av noter och sång, av textbearbetning och Ai, av ständiga uppdateringar. Att kultivera handlar om att få svindel av intryck för att kunna gå vidare och det handlar om kärlek till livet och min partner och mina närmaste fem barn och lika många barnbarn.

Återknyter till det jag skrev i början om "BRUKA": 

"Jag säger själv att jag är ordet. Låter kanske lite övermaga, men så är det. Jag är "Bruka." Ordet omfamnar mig och är mitt jag".