Jag det är kanske inte bästa oddsen. Andra gången i vår med bältros. Medicinerade vid första känningen så hittills har jag sluppit utslag, inte mindre smärtsamt för det kan man tro. Hela kroppen kämpar mot och jag blir helt slut.
Släpade mig, trots att jeansen och skjortan skaver, i alla fall iväg till Ryös antikvariat där den Blå klänningen fanns att hämta, boken om Camille Cloudel av Michèle Despordes. Rekommenderad häromdagen som ett måste av Eva Sjöstrand som varit engagerad i ett dansprojekt med Susanne Svantesson (Krapsan) om Carolina Bruce. Så griper sakerna tag i varann. Paret Bruce var nere i Grez på konstnärskollonin, pension Chevillon, med alla andra konstnärer i slutet av 1800-talet och i samma Chevillon dansade fram till igår även Susanne Svantesson som i sin tur gjort en film om Camille Claudel och Eva hade i sammanhanget "snubblat" över boken och läst den på flyget till Malmö och blivit helt förförd.
Lite lustigt att på pendeltåget hem öppnade jag boken och började läsa. Bredvid mig på sätet satt en annan filur och läste en bok. Verkligen en omodern syn på pendeln där alla andra satt md sina telefoner, nästan som en bild ur det förflutna, tiden när folk läste böcker. Hamnade djupt in bland orden om miljön och känslan, tiden och hopplösheten, längtan och cypresser. Upprepningar nästan som hos Fosse, upprepningar som en rytm på de första 20 sidorna. Rytm och lera.
Först tog jag min bok och gick över gatan från antikvariatet till Livs. Tog en fralla med ost och syrade grönsaker och en croissant med mandel. Började läsa vid kaffebordet. Njutning och finns det något bättre än att sitta och bli förförd av text med kaffe och bröd. Någon knackade mig på axeln. Sebastien. Kram kram och så får han syn på min bok och blev uppspelt som över en fin deg. "Oj, den boken ska alla läsa som går i skolan, det tillhör alla måsten i Frankrike. Jag tror jag var 14 år när jag läste den." Så tog han ett foto på boken med sin telefon. "Tack för påminnelsen, den ska jag läsa igen."
Hemma igen blev det croissanter med Vrångebäcksost och hemkokt svartvinbärssylt från buskarna i Hovra. Aldrig får man croissanter med så mycket smak och så mycket "fras" som hos Sebastien.
Gången innan fick vi förmånen att vara med honom i bageriet när han manglade smör och deg som fyrslag och det var som en balett. Tar en tugga och blir genast liksom förflyttad till bagaren Benoît i Grez sur Loing som jag handlar bröd av varje morgon och varje eftermiddag när vi bor på Chevillon. (Han blev visst nominerad till årets franska bagare förra året.) Boudet är hans jämlike, men det visste jag ju sedan gammalt, alltsedan jag handlade av honom i hans bageri på Kungsholmen för länge sedan.
Jag blir så trött av att ha ont, allt skaver och smärtar och det liksom blir spänningar i hela kroppen. Vaccinera er, det har inte jag gjort!
I morgon repetition klockan nio, högmässa klockan 10 följt av ytterligare repetition mellan 11 och tolv. Varför då undrar man? Jo, högmässan är ett sätt att betala hyran för kyrkan som replokal för kören och extrarepet efter mässan är ett litet genrep inför vårkonserten vi ger på måndag klockan 19.
Plats: Kummelby Kyrka Sollentuna. Och jag skriver här precis som det jag skrev på Fb när jag delade affischen för konserten för en vecka sedan :
"Dyk upp, det är vår/försommar, det är ljuv musik. Ett varierat program för både eftertankshuvuden och popcornskallar, eller nåja, i alla fall musik att möta sommaren med!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar